Mike Windgren (Elvis) hamnar i Acapulco där han på en bar träffar tjurfäkterskan Dolores. Samtidigt får han sparken från sitt jobb som ”livvakt” åt en bortskämd tonårsflicka. En pojke, Rauol, hör honom sjunga i baren och erbjuder sig att bli hans manager. Rauol är släkt med många nyttiga kontakter och ordnar jobb till Mike på stans stora hotell. Där träffar han Moreno, som arbetar som badvakt på dagarna och dyker från klipporna i La Perla på kvällarna. När Mike ser honom hoppa från högsta trampolinen i bassängen blir han märkbart nervös, och man får senare se honom tänka tillbaka på tillfället när han och hans familj arbetade på cirkus som The Flying Windgrens och hur hans bror tappar greppet om hans händer, faller och dör. Efter det har han blivit rädd för höga höjder.
På hotellet träffar han också Marguerita (Ursula Andress) som är Morenos väninna. Hennes far är hotellets kock, och när han hör att Mike är från USA försöker han få sin dotter att bli bättre bekant med Mike så att de kan få följa med till staterna.
Mike gör succé som underhållare på hotellet, och snart uppstår rivalitet mellan Dolores och Marguerita, samtidigt som Moreno blir svartsjuk och tycker Mike är en fegis som inte vågar dyka från hög höjd. Han tycker inte heller om att Mike extraknäcker som avlösande badvakt. När Mike och Marguerita ska ha en date vid La Perla följer Raoul med, och han har dessutom ordnat så att Mike ska sjunga innan Moreno ska hoppa.
En hel del förvecklingar uppstår i Mikes val mellan Marguerita och Dolores, allt det hoppar jag över, det blir bara upprepningar.
Till slut kommer det i alla fall till en kontrovers mellan Mike och Moreno, Moreno blir skadad och kan inte dyka. Mike bestämmer sig för att komma över sin rädsla och genomför dyket istället. Alla missförstånd försvinner och det hela slutar lyckligt för Mike och Marguerita, för hennes far och för Rauol som båda får följa med till USA.
Filmen utspelar sig ju i Mexiko, så det är mycket latinomusik, både rumba, cha-cha-cha och bossa nova och flamenco. Och nu får jag ett litet dilemma, för jag skulle ju leta bra låtar som i princip aldrig spelas och det finns en riktigt bra låt i filmen men om den aldrig spelas…? Nå, inte på senare år i alla fall vad jag har hört.
Vad sägs om titlar som Fun In Acapulco, Vino Dinero y Amor, I Think I’m Gonna Like It Here, Mexico, El Toro, Marguerita, The Bullfighter Was a Lady, (There’s) No Room To Rhumba In a Sports Car, You Can’t Say No In Acapulco, Guadalajara… Den låt jag tycker är klart bäst heter Bossa Nova Baby(den gjordes i svensk version av Siw Malmquist, om någon kommer ihåg)
Walter Gulick (Elvis) har muckat från armén och ger sig ut för att söka jobb. Han kommer till Cream Valley i New York och Grogan’s Gaelic Gardens, ett träningsläger för boxare. Han berättar för Dolly (någon som minns Lola Albright?) att han är född i stan, men hans föräldrar dog när han var 14 månader och han växte upp i Kentucky. Han vill gärna stanna i Cream Valley och öppna egen bilverkstad och han söker jobb hos Willy Grogan(någon som minns Gig Young?)Dollys evige fästman, som förklarar att det inte finns behov av en bilmekaniker men väl en sparringpartner åt boxarna. Walter accepterar.
Tränaren Lew Nyack (någon som inte minns Charles Bronson?) tar Walter under sina vingars skugga och tränar honom. Förvånad ser han hur Walter i sin första träningsmatch tar emot slag efter slag utan att försvara sig, tills han fått nog och slår sin motståndare knock-out med ett enda slag. Eftersom Willy har skulder och diverse andra problem ser han en finansiell räddning i Walter: ”han har höger som en yxa och ett huvud som ett bowlingklot. Han kommer att göra sig bra på TV”. Walter blir känd under namnet Kid Galahad.
När Walter kommer överens med verkstadsägaren Prohosko att börja arbeta för honom för att till hösten bli kompanjon i firman vågar han fria till Rose. Detta tas inte väl upp av Willy som inte vill se sin syster gift med en ”grease monkey”; i själva verket är han mest rädd att bli av med sin guldkalv. Han börjar sälja biljetter till Kid Galahads träningsmatcher och planerar att låta honom slåss mot Sugar Boy Romero. Men under tiden har Dolly tröttnat på att Walter aldrig friar till henne och hon lämnar honom.
När matchen mot Romero närmar sig kommer gangstern Otto på besök hos Lew. Otto vill att Lew uteblir från matchen så att han inte kan ”lappa ihop” Kid Galahad när han får blödande sår under matchen. Istället vill Otto placera en egen man i den ringhörnan för att se till att Galahad blöder extra mycket, på så sätt måste domaren stoppa matchen efter tre ronder. Lew nekar, men Ottos gorillor bryter alla hans fingrar. När Willy kommer hem får han vet vad som hänt; Otto vill hindra Willy från att vittna i en rättegång angående ett brott en tid tillbaka. Willy och Ottos gorilla börjar slåss, Walter kommer ner från sitt rum och slår ner gorillan.
När matchen kommer finns Willy och Lew på plats i ringhörnan, Lew med omlindade händer. Willy lurar bort Ottos gorilla och tar själv hand om Galahad i pauserna. Samtidigt ser han till att oddsen på Galahad skjuter i höjden och hela stan satsar pengar på honom. Galahad vinner förstås matchen, han kan gifta sig med Rose och bli delägare i bilverkstan, och Willy friar äntligen till Dolly.
King of the Whole Wide World,This is Living, Home is Where the Heart Is, I Got Lucky och A Whistling Tune sjunger Elvis i den här filmen. Och så Riding the Rainbow, som blir dagens länk. Flera av låtarna är bra, men just den här låten blir jag alltid glad av.
L2+L3: I Want a Little Hairy Bat For Lunch Mama, här sjungen av Claes Janson och Jazz Doctors, skrevs med svensk text av Hans Alfredsson. Där handlar det om något mycket godare än fladdermöss. I svenska texten ratas både spenaten och tomaten och plättarna med lingonsylt för denna vanliga charkuterivara med ett i titeln beskrivet något ovanligt utseende.
V11+L6+L9: Här ska vi ha första ordet i melodins titel, därefter gällde det att veta vilka som gjorde den känd och till sist vilka som var med och skrev. Den här låten tävlade i melodifestivalen 1975 och de som där sjöng den var en sådan här artistkonstellation. Men de som var med och skrev var väl dubbelt så bra kanske 🙂 De spelade själva in den senare fast då på engelska.
V7: Vem har skrivit text och musik? Det gäller förnamnet på den som skrev Lisa Nilssons hit Himlen runt hörnet. Den här artisten, född 1962, har skrivit sånger till ensamma, om ett långsamt farväl och om att möta någon vid jourbutiken. Gruppen han var med i på 80-talet hette som bröderna Daltons hund.
L14+L11: Hur färdas personerna i melodin? Här kan jag ju inte nämna vare sig den svenska eller engelska titeln för då blir det för lätt. Jag går in på lite historia istället; ursprunget till detta självgående landfordon hittar vi år 1769, konstruerad av fransmannen Joseph Cugnot. Den kallades för ”Fardier à vapeur”, av vilket vi kan förstå att den var ångdriven. Den blev ingen större succé och det skulle dröja något hundratal år innan gemene man började kunna se dessa fordon med egna ögon. Idag är det svårt att hitta en plats där man inte ser dem.
V13: Vem sjunger Vadå? Den här unga flickan är född i Halmstad och utbildad i Skurup, där hon tillsammans med tre andra bildade bandet Prylf. 2010 kom hon fyra i Idol. Hon har skrivit låtar tillsammans med Orup och turnerat ihop med Gyllene Tider. Och Evert Taube har skrivit en visa om henne, eller snarare en med samma förnamn.
V15: Johan Stengård spelar saxofon, men vad heter melodin? Första ordet ska in. Melodin är välkänd, skrevs av Peter Lundblad 1986 och titeln kan väl omskrivas med ”jag vill till stranden, kan du köra mig dit?”.
L10: Ett förnamn till, även denna gång en kvinnlig artist. We Were Never Meant To Be Heroes är i mina öron en betydligt bättre låt än den hon representerade Sverige med i ESC 2010. Och mer tänker jag inte skriva om henne, det gjorde jag för ett par veckor sedan om jag minns rätt. Förnamnet kan jag ju ge en ledtråd till – på hennes namnsdag skall lutfisken läggas i blöt.
L1+V12: Här blev det nostalgi! Hej hej hemskt mycket hej var en landsplåga 1987. Alla kunde den, och ingen kunde säga ett kort ”hej” längre när man mötte någon. Gruppen – vars namn efterfrågas – bestod bland annat av författarna till Sune-böckerna. Gruppnamnet kan ju vara svårare att komma ihåg så jag försöker med en omskrivning igen: Det som Lill ville ha en man i, men ingen får veta om. Kan det vara till någon hjälp? Kanske om jag lägger till att gruppens album hette ”Top Secret”.
V8: En melodiklassiker framförd av Svend Asmussen, On the Sunny Side Of the Street. Och vem skrev då den? Jag ska erkänna att jag alltid trott det var Fats Waller, och det kan det faktiskt vara enligt vissa men han sålde rättigheterna då han behövde pengar och därför finns det en annan angivet som kompositör. Samme man som skrivit bl a I’m in the Mood for Love och I Can’t Give You Anything But Love. Svårt att ge en ledtråd till själva kompositören utöver sångtitlar men förnamnet har han gemensamt med både en amerikansk f d president och en för tillfället mycket aktuell svensk.
V4: Vem skrev text och musik och dessutom sjunger Lilla fågel blå? Det här var ännu en landsplåga, denna gång från 1993. Fast idag plågas jag inte av att höra den, den håller ännu. Och här kan jag inte alls ge någon ledtråd till namnet, är jag rädd. Staffan är förnamnet och efternamnet låter som Håkans men med lite skillnad på slutet.
L5: Mer nostalgi, en film från 80-talet. Den kända musiken från den kända filmen där den kända skådespelaren gjorde huvudrollen. Take My Breath Away hette låten, i filmen framförd av gruppen Berlin. Nämner jag filmen är jag rädd att det blir för lätt men det ska ju inte vara ett ”Mission Impossible” det här; Top Gun hette filmen. Han har varit med i många fler filmer men jag kan inte nämna alla här. Men jag kan ju berätta att han och en skådespelare till är de enda manliga skådespelare som varit med i filmer som omsatt mer än 100 miljoner dollar fler än sju gånger – det ni! OCH – båda två har samma förnamn – t.om. det! 🙂
Dagens klipp blir inte med Linie 3, bara med en av dem: Thomas Eje. Den länkar jag med anledning av att Svend Asmussen spelade på V8. Varsågoda – June Night.
Chadwick ”Chad” Gates (Elvis) kommer hem till Hawaii från militärtjänstgöringen för att så småningom börja jobba i samma ananasplantage som hans far. Det vill han inte, han vill hellre göra något själv. Den första tiden hemma tillbringar han med sin flickvän Maile och sina vänner på stranden, men när hans far kommer på att han är tillbaka åker han till slut hem. Han förklarar för sin far och sin mor (Angela Lansbury från Mord och inga visor) att han tänker jobba med turism och får jobb hos Mailes chef på turistbyrån. Hans första kunder är en lärarinna, Ms Prentice, och fyra tonårsflickor varav en – en butter, trotsig flicka – heter Ellie.
Både Ms Prentice och flickorna blir förtjusta i Chad och han visar dem runt bland öns sevärdheter, och även publivet på kvällarna. En överförfriskad amerikan fattar tycke för Ellie och hon flörtar tillbaka för att göra Chad svartsjuk. Chad försöker få Ellie bort från amerikanen som tar illa upp och därmed är slagsmålet igång. Chad och hans vänner hamnar i finkan, och hans far får lösa ut honom. Han får sparken men startar eget och fortsätter sin rundvisning med flickorna, medan Maile blir mer och mer svartsjuk.
Under en natt på ett hotell smyger Ellie in i Chads bungalow. Han försöker slänga ut henne, men då knackar Ms Prentice på och vill tala med honom och han stänger in Ellie i ett annat rum. Det Ms Prentice har att säga får honom att tro att hon blivit kär i honom, men innan han hinner säga något kommer Ellies rumskamrater inrusande och frågar efter henne. Ellie har då sprungit ut genom bakdörren och tagit Chads jeep och kör iväg i hög fart. Chad kör efter och hittar henne så småningom där hon kört av vägen. Efter en del hårdhänt övertalning (dvs smisk på rumpan) lugnar hon ner sig och blir snällare mot alla.
Chad har fortfarande Ms Prentice kvar att tala med, och nu hinner hon förklara att hon förälskat sig i ägaren till ananasplantagen, Jack. Maile har dock hört brottstycken av vad de pratat om, och hon missförstår också. Så småningom får hon dock se Ms Prentice och Jack tillsammans och allt reder upp sig. Chad och Maile kan gifta sig och starta egen turistbyrå.
I denna film finns en hel del sånger; det är den första av ett antal ”musikalkomedier” som Elvis skulle medverka i de kommande åren. Härifrån kommer förstås titelsången Blue Hawaii, den riviga Rock a-hula Baby och den vackra, och genom åren mycket spelade, Can’t Help Falling in Love.
Även några mindre spelade sånger finns förstås, och i några fall är det kanske inte så konstigt att de inte är så kända idag. Almost Always True, Aloha Oe, Moonlight Swim, Ku-u-i-po, Ito Eats, Slicin’ Sand, Hawaiian Sunset, Island of Love(Kauai) och Hawaiian Wedding Song är några. Mina två favoriter har jag sparat till sist. Den ena heter Beach Boy Blues och den andra blir den jag länkar: No More (melodi La Paloma).
Den här filmen, King Creole, är utan tvekan den bästa av de filmer Elvis medverkade i. Inte bara musikmässigt utan också pga att Elvis visar att han faktiskt kan agera.
Elvis spelar den unge Danny Fisher som bor i New Orleans med sin syster Mimi och deras far, som efter att modern dog i en olycka har förlorat sitt jobb och det är därför Danny som får försörja familjen trots att han fortfarande går i skolan. Filmen börjar dagen innan Danny skall ta sin examen, han har gått om sista året eftersom han året innan misslyckats med att ta examen. Innan han går till skolan arbetar han som diskplockare på en klubb och den här dagen sitter det en grupp gäster kvar tidigt på morgonen, vänner till klubbens ägare Maxie Fields (spelad av Walter Matthau). Dessutom finns en av Maxies flickvänner där, Ronnie (Carolyn Jones, hon som spelade Morticia Addams en gång i tiden). Maxies vänner börjar hacka på Danny och efter lite gruff tar Danny och Ronnie en taxi därifrån. Danny hoppar av vid skolan och hans skolkamrater ser honom ta farväl av Ronnie. De tråkar honom och Danny klipper till en av dem, vilket gör att hans lärarinna för andra gången ser sig tvingad att neka honom ta examen.
På vägen hem från skolan råkar han ut för ett gäng där ledaren, Shark, är bror till den kille Danny slog till i skolan. Shark blir imponerad av Dannys sätt att slåss och Danny blir övertalad att hjälpa till vid ett rån i en butik. Danny går in i butiken och sjunger en sång och medan expediter och kunder är upptagna med att lyssna på honom går resten av gänget omkring och plockar på sig varor. Danny får sin andel och ser också till att en stum kille (Dummy) inte på lurad på sin. I samband med rånet träffar han Nellie som jobbar mjölkbaren i butiken och de träffas några gånger.
Hans far kommer överens med Danny om att om han själv får ett arbete så ska Danny göra ett tredje försök att ta examen. Danny får dock se hur hans far blir behandlad av sin arbetsgivare och skäms över att fadern inte ger igen när han blir hunsad. Han bestämmer sig för att se till att tjäna pengar och anställs efter en del diskussioner som sångare på klubben King Creole som ägs av Maxie Fields’ rival Charlie LeGrand. Maxie, som inte tycker om att förlora någon – inte ens en diskplockare – försöker locka över honom till sin klubb igen men Danny tackar nej.
Gänget som rånade butiken arbetar nu för Maxie. De kommer överens med honom att råna faderns arbetsgivare när denne går med dagskassan till banken. Danny vill ge igen för hur fadern blir behandlad men försöker sedan hindra gänget. Trots att de ser att det är Dannys far som går med kassan den här kvällen genomför gänget rånet; Danny håller sig i bakgrunden och ser inte vem det är. När han ska upp på scen kommer Nellie och berättar att hans far ligger på sjukhus efter att ha blivit nerslagen och rånad. Danny förstår hur det hänger ihop. På sjukhuset berättar läkaren att fadern behöver genomgå en dyr operation som bara en enda läkare kan utföra. Denne läkare kliver just då in genom dörren engagerad och betald av Maxie som ser sin chans att övertala Danny att arbeta för honom istället.
När fadern kommer ut från sjukhuset berättar Maxie för honom att Danny var en av dem som slog ner honom. Danny, som får veta detta av Dummy, slår ner Maxie och springer iväg. Gänget hittar honom och efter ett knivslagsmål står Danny som segrare, men skadad i armen. Ronnie hjälper honom och hon tar honom till sitt hus. Maxie hittar dem och Ronnie blir skjuten. Dummy, som följt med Maxie, överfaller denne och de faller i vattnet. Pistolen går av och Maxie dör.
Men allt slutar lyckligt ändå. Nellie väntar troget på Danny, och Charlie LeGrand och Dannys syster Mimi har också blivit ett par.
Det kan vara intressant att veta att filmen löst baseras på en roman av Harold Robbins (A Stone For Danny Fisher) men att bokens boxare i New York i filmen blev en sångare i New Orleans. En annan intressant detalj är att det ursprungligen var tänkt att James Dean skulle spela rollen som Danny.
Vad musiken beträffar håller den hög klass; undantaget är väl Dannys skolsång Steadfast, Loyal and True. Men Lover Doll, Trouble, Dixieland Rock, Young Dreams, New Orleans, Hard Headed Woman, Don’t Ask Me Why, As Long As I Have Your och förstås titelsången King Creole är alla mer eller mindre klassiska Elvislåtar.
Därför väljer jag att länka inledningssången,Crawfish, som han sjunger tillsammans med jazzsångerskan Kitty White. Jag kan tänka mig att det inte är så många som hört den, själv föll jag för den första gången jag hörde den.
Moruggla är tillbaka! Efter några års uppehåll har jag nu beslutat mig för att försöka ta upp min blogg igen. Lösa melodikrysset och skriva ledtrådar istället för svar t ex, det var både roligt och lärorikt. Det ska jag börja göra igen i morgon.
Men jag börjar i kväll med lite Elvis, min idol sedan 70-talet; ska jag vara ärlig började det den dag han dog. Jag hade självklart hört lite Elvis innan dess, men då började det på allvar. Min samlarmani, alltså. Jag skulle ha allt jag kunde få tag i, bilder och artiklar, böcker och skivor, löpsedlar med bilder på Elvis som min syster kunde ta med hem från affären hon arbetade i då. Och så småningom filmer när de började dyka upp på VHS och DVD. Häromdagen fick jag tag i två boxar och tillsammans med de filmer jag redan hade på DVD har jag nu 21 av hans 31 filmer.
Dessa filmer har fått ganska dåligt rykte kan man väl lugnt säga, och musiken de innehåll likaså. Men faktiskt – man kan hitta guldkorn även där. Och det är dem jag är ute efter här. Elvislåtarna man aldrig hör på radio och som ingen – utom en samlare som jag – har hört på många år, om någonsin alls. Och när filmerna är slut kommer jag att leta fram andra g(l)ömda guldkorn ur Elvis’ stora låtskatt och publicera länkar från Youtube och Spotify.
Jag hoppas att fler än jag hittar något litet guldkorn bland dessa låtar.
Finns det något värre än att köpa presenter? Visst är det hopplöst ibland att hitta något som man vet att mottagaren verkligen blir glad för (om inte vederbörande berättar vad h*n vill ha, förstås). Nu har i alla fall jag och dottern varit på presentjakt och lyckats över förväntan med inköpen; jag har ingen aning om ifall jubilaren tycker om innehållet i paketet men PRESENTPAPPERET som det är inslaget i är i alla fall perfekt till just den personen.
Hur som helst, grubblerierna för denna present har gjort att inspirationen till dagens blogginlägg har varit i underkant, men här kommer i alla fall mina ledtrådar till dagens melodikryss:
L3+L7: Nu blev jag verkligen nostalgisk! När jag hör den här TV-seriesignaturen kan jag se dem framför mig: den ene mörk, den andre ljuslockig. Den mörke har svarta handskar på sig. Jag undrar om de inte håller på att försöka råna ett tåg? I alla fall, de heter Hannibal Hayes och Kid Curry, men de kallar sig något annat vilket titeln på TV-serien talar om.
V1: Laurindo Almeida spelade musik i en viss stil, enligt Wikipedia en blandning mellan brasiliansk samba och amerikansk jazz. Förknippas med artister som Baden Powell, Stan Getz och Peter Rangmar (!). ”The girl from Ipanema” är ett välkänt exempel på denna musikstil. Någon som vet vilken låt det var som spelades i dagens kryss? Jag har faktiskt ingen aning.
L1+L2: ”Ooh la la” ur soundtracket från filmen ”The Smurfs 2” med en amerikansk sångerska född 1981. Hon har samarbetat mycket med Max Martin, första singeln ”Baby one more time” spelade in i Stockholm. Hon är (har varit i alla fall) flitigt förekommande i skvallerpressen. Och likt Margareta Sjödin en gång undrade ”Har jag gjort bort mig nu igen?” så har denna sångerska/låtskrivare/skådespelerska sagt ”Oops!… I did it again”.
V6: Den här musiken är skriven av en mycket känd kompositör. Trots detta gjorde han endast en opera; i gengäld gjorde han den tre gånger :). Första versionen hette Leonora och uruppfördes i Wien 1805. Det blev av olika skäl ingen framgång utan gjordes om, även denna andra gång blev det ett misslyckande. Ännu en gång gjordes den om, den här gången nästan totalt, och hade urpremiär under sitt nya namn i Wien 1814. I Stockholm hade den premiär 1832, och den senaste svenska uppsättningen var på Göteborgsoperan 2006. Handlingen utspelar sig på 1600-talet i ett statsfängelse utanför Sevilla.
V8: ”Every time when we’re together” sjöng en svensk sångerska känd bl a från Melodifestivalen: första gången var 1985, och då hade hon två dansande bröder med på scen. En av dessa bröder blev sedermera hennes man och det är hans efternamn som skall in. Samma efternamn bär en av storfavoriterna i just nu aktuella Let’s dance; han är son till detta sjungande par. (Som kuriosa kan nämnas att en tredje broder – fast med ett annat efternamn – gifte sig med en annan svensk sångerska, också hon känd från MF.)
L4: En sång skriven av Thorstein Bergman och som sjungits av t ex Lena Andersson och Lill Lindfors. Det är en vacker ballad som handlar om saknad och längtan kan man säga; titeln är lika med namnet på en sägenomsusad stad i Uzbekistan; staden grundades omkring år 500 f Kr och har historiskt varit en viktig handelsstad i öst.
L11: Musik från ”No no Nanette” – hur många visste det? Det är en välkänd sång, som bl a Doris Day och Nat King Cole gjort inspelningar av. Titeln för oss fram till något drickbart – och det är framdukat till mer än en.
V11: En brittisk – närmare bestämt walesisk – sångerska, född 1951, som slog igenom på 70-talet. Vi har hört henne sjunga om hur hon gått vilse i Frankrike, hon har beskrivit sina hjärtesorger, t o m hur hon upplevt ”total hjärtförmörkelse”. 2013 representerade hon Storbritannien i ESC med ”Believe in me”.
V14+L5: Filmmusik igen, spelad av Shadows. Den här gången från en film i militär miljö, ”Top Gun” med Tom Cruise. Gruppen som spelade originalet hette Berlin och de två sista orden i låttiteln skall in i sin engelska originalform.
V12: Melodifestivalen 1997, minns ni den? ”Där en ängel hälsat på” har gått mig spårlöst förbi. Den här sångerskan är född 1965 och har varit med i MF flera gånger, varav några i kören. Förnamnet har hon gemensamt med sångerskan på V8, men det var efternamnet vi skulle komma på här. Via Svenska namn/allt för föräldrar söker jag fram att det även kan vara ett förnamn (44 kvinnor och 3 män i Sverige bär detta namn) och att det betyder ”flodvåg” på spanska; det senare kan jag dock inte bekräfta via Google translate. Någon som vet om det stämmer?
V7+L10: Dagens Lennart Palm i Lerum. Den här Per Gessle-låten sjöngs av Roxette 1991. Titeln – som här skulle skrivas i två ord – är ett engelskt uttryck för att stjäla ett fordon utan avsikt att behålla det. Det finns flera låtar med denna titel, och även filmer och musikgrupper, t ex ett svenskt dansband.
V13: Nils Ferlins dikt ”På källaren Fimmelstången” om Lasse Lucidor, med en svensk trubadur, född 1939, som på 60-talet var en av de drivande krafterna bakom vispråmen Storken i Stockholm, på 70-talet sjöng han ihop med Stefan Demert och Jeja Sundström. Han har också samarbetat med Ewert Ljusberg och Cornelis Vreeswijk. Han har forskat och skrivit böcker om konsten att sjunga visor.
V9: Här eftersöks ett riktningsord. Melodin tror jag nog att de flesta kunde sjunga med i, i alla fall de som minns Pierre Isacson från 70-talet. Och ja, jag säger som i ”På spåret”: Vart är vi på väg?
Det tog lite tid idag, det är nästan lördagkväll. Men jag tar mig ändå tid att leta upp ett par Youtubeklipp. Det ena anspelar på L4; en dansk version av Thorstein Bergman-visan. Med Linie 3, förstås :). Och det andra klippet är en svensk version av en sång som i originaltiteln innehåller namnet på musikstilen på V1: ”Det finns ingenting att hämta” med Anna-Lena Löfgren.
Och i övrigt ber jag att få önska Trevlig helg – jag återkommer på onsdag med mina svar.
Det har blåst kraftig hela natten. Min balkongdörr behöver nog justeras eller tätas på något sätt, för trots att (eller på grund av kanske) att min balkong är inglasad har vindstötarna orsakat ett ljud liknande en ostämd visselpipa med jämna och ojämna mellanum som har hållit mig vaken. Så nu har jag ännu ett skäl att inte tycka om när det blåser och stormar. Vi får väl se om jag kan få mannen att titta på dörren vid tillfälle, fast risken är väl att vi glömmer bort det tills nästa gång vinden tar i. Dessutom hörs det inte lika mycket på dagen då det är så många andra ljud, och på natten har man ju ingen lust att ge sig på att täta en dörr.
Men nu är det lördag och kryssdags, och som vanligt tar jag mina medtrådar i samma ordning som de spelades:
L8: En sjungande skådespelare med ”Orvars sång” ur ”Semlons gröna dalar”. Denne man föddes i Finland 1932 och dog i Stockholm 1994. Han har spelat både Tommy och Dunder-Karlsson i ”Pippi Långstrump” (dock inte samtidigt) och han har varit med i många revyer hos Beppe Wolgers, Hagge Geigert och Povel Ramel. Han har även legat på svensktoppen med ”Tutte Timmelin”. Vi minns honom också bl a från ”Söderkåkar” och ”Grabbarna i 57:an”, och han var även med i ”Fanny och Alexander”. Minns ni reklamfiguren för ICA från 70- och 80-talet, ICAnder? Den här eftersökta skådespelaren var förebild för honom. (Har du glömt hur han såg ut – se nedan).
V11: En instrumentalversion av en Sven-Ingvars-låt. Låten är skriven av Ingvar Hellberg och låg på svensktoppen i 16 veckor 1966. Ja, vad ska man mer säga? Eller det handlar väl mest om vad man INTE ska säga. Kanske. Eller inte…
V7: Siw Malmquist med ”Förälskad i Köpenhamn” ur filmen med samma namn från 1960. I filmen sitter Siw tillsammans med Henning Mortizen i ett sånt här, ”för nöjes skull konstruerat”. Liknande sådana finns på nöjesfält över hela världen; den i Köpenhamn kallas ”Ballonggyngen” och uppfördes 1943.
V10: Ännu en filmschlager, den här gången från filmen ”Sara lär sig folkvett” med Totta Rolf och Håkan Westergren. I filmen bygger de båda upp ett ”Åreskutan” i vardagsrummet med hjälp av möbler och kuddar och så sjunger de den här lilla visan. Den är skriven av Jules Sylvain och Gösta Stevens. Efter ”Sara” har den varit med i flera filmer, senast i ”Lotta på Bråkmakargatan” från 1992. Karl Gerhard har sjungit in den, Sickan Carlsson, Ulla Billquist m fl. På 80-talet gjordes en version av Michael Dee, som jag undrar om någon ens minns idag…
L4+V1: ”Belong” med en svensk sångare, vinnaren av Idol 2013. Han är född i Sundsvall 1989, har irländskt påbrå och är även idrottsman med bl a ett SM-guld i bagaget. Sitt efternamn har han gemensamt med en maskerad seriefigurs alter ego, kan man säga.
L1: ”Ein Musikalischer Spaß”. Det som efterfrågas är kompositörens första förnamn; han hade flera, bl a de inte så kända Johannes Chrystostomus Theophilus Gottlieb (det senare latiniserades till hans andra kända förnamn). Enligt Wikipedia var han ”en av de viktigaste tonsättarna i den wienklassiska stilen och är för eftervärlden ett av de stora namnen i musikhistorien. Hans produktion (som omfattar över 600 kända verk) innehåller verk som av många anses som kronan av symfonisk, kammar-, piano-, opera- och körmusik. Många av hans verk är centrala för den klassiska standardrepertoaren.” Han föddes i Salzburg 1756 och dog i Wien 1791. Hans liv skildrades (om än inte alltid historiskt korrekt) i en film av Milos Forman 1984 som jag verkligen rekommenderar. Och jag kan också rekommendera pralinerna och likören… 🙂
V6: En TV-serie från 70- och 80-talet. Serien bygger på de självbiografiska böckerna som skrevs av en av familjemedlemmarna. Den utspelar sig i den lilla staden Walnut Grove i mellanvästern på nybyggartiden. Vi minns från serien pappa Charles, mamma Caroline, deras döttrar, grannen Edwards, familjen Olesen och doktor Baker och många fler. Skådespelarna i serien har flera (långsökta) beröringspunkter med andra TV-serier i västernmiljö; pappan i familjen var lillebror till Bröderna Cartwright, och en av döttrarna (hon som hade ett smeknamn som betyder ungefär en kvarts liter 🙂 )gifte på sätt och vis in sig i familjen Macahan kan man säga… Det första ordet i den svenska titeln är det som efterfrågas.
L5: Sannolikhetsmonologen om kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979, med upphovsmannen, född 1928, död 1985. Den här mannen var verkligen en mästare med ord – i synnerhet svenska sådana – och vi minns honom från bl a Mosebacke Monarki, Herkules Jonssons storverk och en mängd filmer och revyer. Varje jul hör vi honom som uppläsare i en numera traditionell tecknad julsaga. Till hans – och hans kollegas – ära finns i Tomelilla världens minsta muséum – som samtidigt på ett sätt är världens största. (Detta muséum är väl värt ett besök, även om man kan få vänta ganska länge innan man får gå in; man kan inte vara många därinne samtidigt!) Hans förnamn, svaret, är känt i Skåne sedan 1400-talet, var vanligt i Sverige fram till och med 1930-talet, och har nu börjat bli vanligt igen. Namnet lär betyda ”borgensman”.
V4+L7: ”I kissed a girl” från 2008 med Katheryn Elizabeth Hudson, född 1984. Hon är förutom singer-songwriter också skådespelare och har medverkat i ”How I met your mother”, hon har även lagt rösten till Smurfan i ”Smurfarna” och medverkat i ”Simpsons”. Här var det artisnamnet som efterfrågades.
V12: ”Something” med the Beatles från LP:n Abbey Road 1969. Detta är den Beatleslåt utöver Yesterday som det gjorts flest covers på; Elvis Presley, Frank Sinatra, Shirley Bassey, Julio Iglesias och många fler har sjungit den. (Även Linie 3, den finns med i deras Beatles-potpurri som jag lade ut för några veckor sedan). Frågan gällde förnamnet på upphovsmannen.
L13+V14: Ja, här blir det ju inte lätt att skriva några ledtrådar, men jag måste ju försöka i alla fall. Melodin är skriven av Bröderna Berlin från Lysekil och blev känd i synnerhet med Kjell Kraghe 1975. Även Stefan Ljungqvist har sjungit in den. Kan man inte texten är det ju svårt att veta vad tredje ordet i refrängen är; till hjälp kan jag säga att refrängen börjar som en saga. Och vad fångsten bestod av? Så här står det i Wikipedia: ”Anguillidae är en familj benfiskar som omfattar cirka 15-20 mestadels sötvattenlevande arter i ett enda släkte Anguilla”. För många är det en tradition på julbordet, men numera är den rödlistan och får bara fångas om man har särskilt tillstånd. Och konstigt nog, trots att jag bott i Skåne i hela mitt liv så har jag aldrig varit på ett äkta gille med denna fångst i olika varianter.
L3: En svensk skald, professor i grekiska vid Lunds universitet, biskop i Växjö stift, ledamot av svenska akademien, född 13 november 1782, död 2 november 1846. Det vi hörde här var ”Vikingabalk” ur ”Frithiofs saga”. Namnet är en svensk form av ett hebreiskt namn med betydelsen ”Herren hjälper”.
L2+V9: ”En sån karl” av Ted Gärdestad spelades. Den här sången blev känd 1967 med en svensk sångerska, född 1940 i Helsingfors. Hennes artisförnamn – en förkortning av hennes dopförnamn (namnet är i sig en förminskning, kan man säga) – var första delen av dubbelfrågan. Den andra delen gällde vem som sjöng den nu. Detta är en artist född 1988. Hon vann Idol 2005 och hon sjöng duett med Björn Skifs vid kronprinsessan Victorias bröllop. ”En sång karl” sjöng hon i senaste upplagan av ”Så mycket bättre”. Hennes förnamn – med betydelsen ”ren, kysk” utgör andra delen av frågan.
Det var det hela, tror jag. När det gäller Youtube-klippen den här veckan hade jag redan bestämt mig för att lägga ut något irländskt, eftersom vi närmar oss S:t Patrick’s Day, och det passar ju bra eftersom vi hade en sångare med irländskt påbrå med i krysset. Så jag lägger ut ett klipp med ”the Irish Sidekick” – hoppas att ni inte har något emot det, pojkar! 🙂
Men inget melodikryssinlägg utan Linie 3; klassisk musik med anknytning till kompositören på L1 – och lyssnar ni på det så får ni faktiskt svaret, men det kan inte hjälpas. (Det var ändå en av de lättaste frågorna idag).
Jag återkommer på onsdag med mina svar, till dess- Trevlig helg!
Då var det dags att redovisa mina svar på lördagens melodikryss:
L3: ”Solo tu solo yo” – engelsk originaltitel ”Knowing me knowing you” – sjöngs och spelades förstås av ABBA.
V6: Psalmen av Lina Sandell-Berg heter på svenska ”Blott en dag ett ögonblick i sänder”.
L7+L2: Lena Ph-låten med Lennart Palm från Lerum var ”Dansa i neon.
V9: ”Åke Tråk”. Sångerskan heter Mona Wessman.
L4: Alice Tegnér-visan ”Dansa min docka”. Svaret, i bestämd form plural, blir då dockorna.
V10+V12: Willie Nelson sjöng ”Walkin'” tillsammans med Norah Jones.
L1: ”Ålandsvisan”, mer känd som ”En sjöman älskar havets våg”.
V1: ”I din himmel” sjöngs av Sonja-Alden.
L5: Ur ”La Cage aux Folles” spelades instrumentalt ”Vår bästa tid är nu”.
L11: ”Jag och min far” med Magnus Uggla, ursprungligen skriven av Olle Ljungström.
L8: Det välkända ledmotivet kommer från filmen Hajen.
L12+V14: ”The way you look tonight” är skriven av Jerome Kern, och sångerskan heter Olivia Newton-John. (Musikalfilmen jag nämnde i ledtråden är förstås ”Grease”)
L13: Ljudfenomenet som efterfrågades är ett eko.
Jag visste ju inte i lördags vilken film musiken kom från, men efter lite mer letande har jag kommit fram till att det måste vara Gustaf Molander-filmen ”Vi som går köksvägen” från 1932, där Tutta Rolf sjöng ”Eko vill du svara mig”.
Min vana trogen lägger jag in ett Youtube-klipp även idag. Dock inte med Linie 3, inte ens på danska, utan det blir just Tutta Rolf som får den äran, med en melodi där texten är skriven av min ”svensk-film-favorit” Hasse Ekman.
Idag har jag vackra isrosor på rutorna på min inglasade balkong; kylan har kommit, även om vi inte har särskilt mycket snö just nu. Till er som tycker att det ska bli vår redan nu säger jag: Den kommer, jag lovar, låt mig nu bara få njuta av den här korta vintern!
Vädret får vara hur det vill – vad kan vi väl göra åt det? – men krysset löser jag, trots att jag kom upp sent och har mycket att göra:
”Åh Carl-Gustaf”, egentligen en gammal revyvisa av Emil Norlander, hörde vi 1976 i samband med att kungen skulle gifta sig. Då som nu var det Kjerstin Dellert som sjöng, L1.
För V8+L2 spelades en melodikryssveteran, Lisa Nilsson, med ”Var är du min vän”.
En melodi kanske mest känd med Frank Sinatra. Idag fick vi höra den för L4+L14 med the Shadows, men det var ändå lätt att känna igen och sjunga med i ”Flyme to the moon”. (Dagens klipp får anknyta till Frank Sinatra – Thomas Eje gör sin version av ”New York New York”, inlärd utantill efter en gammal raspig och hackig vinylskiva)
80-talet gav oss mycket musik, bl a ”Every time you go away” med Paul Young, V7.
L6+V14. ”Vart ska du gå min lilla flicka” av Alice Tegner är en av de barnvisor jag lärde mig som liten, vilket gör att jag inte kan fråga ”får jag följa med?” utan att sätta melodi till orden.
ABBA-musik sedan.”Hasta Mañana” sjöngs av Lena Andersson – hon med ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”. Och upphovsmännen till ”Hasta Mañana” är ju självklart Björn och Benny. V15+V16.
L13 – ”Med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan” spelades ofta när jag var liten. Harry Brandelius gjorde den väl mest kända insjungningen, och den sjungs ibland ännu vid uppvaktningar på jämna födelsedagar. Den var signaturmelodi till ett radioprogram som gick när jag var liten, där man kunde skicka in gratulationer och spela önskemusik för någon som fyllde år, minns jag, men jag minns inte programmets namn.
En Beatles-låt på L3, här med Tony Osbournes orkester; ”All you need is love”.
Lite modernare tongångar på V1, helt nytt faktiskt. Många av dagens sångare låter ganska lika, men jag tyckte mig ändå urskilja att det var Danny Saucedo som sjöng ”Todo el mundo (Dancing in the streets)”.
1600-talsmusik är inte det vanligaste. Här frågades efter instrumenten som spelade bakom sången på V5+L9. En orgel hörde jag, och kunde det dessutom ha varit en luta?
V10+L11: Vad heter filmmelodin? Filmen har jag ingen aning om – kan det vara the Commitments” -, men melodin var utan tvekan ”Mustang Sally”, här instumentalt med ”Marquees”.
Och så ett artistefternamn till sist, också det en känd röst. Det var Ewa Roos som sjöng ”Karneval” på V12.
Min tidspress kommer sig av att jag ska få nattgäster; min syster med familj kommer ner och sover över för hon och jag ska återuppliva gamla minnen med irländsk musik på puben och det är lite att pyssla med innan de kommer. Men det är kärt besvär!
Jag har inte lösningar på världsproblemen. Ibland inte ens på mina egna problem. Men jag har en lösning till Melodikrysset varje vecka. En och annan lös skruv har jag också. För övrigt använder jag ett diskmedel som löser det mesta.
![ICA_berattelser6[1]](https://moruggla.files.wordpress.com/2014/03/ica_berattelser61.jpg)
moruggla 