I mitt förra inlägg lovade jag att nästa låt skulle bli en av mina absoluta favoriter. Och här är den: Gentle On My Mind skrevs av John Hartford 1967, och året efter vann den inte mindre än fyra Grammy; två av dem gick dock till Glen Campbell, countrysångaren vars version spelats mer än 5 miljoner gånger i radio. Hartford sa sig ha fått inspiration till texten efter att ha sett filmen ”Doktor Zjivago” men också att det var hans egna minnen som triggades av filmen. Han skrev den på en halvtimme och han sa också att om han trott att den skulle bli en hit så hade han skrivit den annorlunda, och då hade den aldrig blivit någon hit.
Förmodligen har han rätt i det. Nu togs den upp inte bara av Campbell utan också av Aretha Franklin, Dean Martin, Frank Sinatra, Patti Page (med något annorlunda text i början), Waylon Jennings och ingen mindre än Leonard Nimoy (jag visste inte att Spock kunde sjunga, men det kan han ju! Jag kommer att återkomma till honom snart) och många fler. För den som känner till dansk musik kan nämnas att John Mogensen kallade den Ensomhedens Gade Nr. 9. Och naturligtvis kunde inte svenske Alf Robertson motstå en bra countrylåt. Han översatte den till Jag har spelat mina kort.
1969 tog Elvis med den på albumet From Elvis in Memphis där många av mina favoritlåtar finns med. I mitt tycke var han som störst där i skiftet mellan 60- och 70-tal. Och inte har den spelats i radio miljontals gånger; jag tror aldrig jag hört den på svensk radio. Det hade den väl varit värd?