Men denna sång, inspelad av många artister som ni kan hitta på Spotify, vill jag önska en riktigt God Jul till alla mina läsare!
För att jag ändå ska göra en jämförelse väljer jag att länka ut Elvis version tillsammans med Otis Redding – två bra artister med varsin stil.
Det finns förstås fler julsånger att göra inlägg om, men nu får det räcka för i år. Nästa gång återkommer jag med en av mina absoluta favoritlåtar! 😀
Även Blue Christmas är en julsång som många artister spelat in. Först ut var Doye O’Dell 1948. Året efter blev den populär med bl a Ernest Tubb. 1964 sjöng Beach Boys in den, 1982 Shakin’ Stevens. Dean Martin, The Platters, Jim Reeves och Johnny Cash har också gjort sina versioner, var och en på sitt sätt. Och förstås många fler; den enda som inte spelat in den verkar vara ”Mr. Julsånger Himself”, Bing Crosby. 😀
På senare år har också min nya favoritartist Albin Lee Meldau gjort en fantastisk cover på den.
Den var naturligtvis med på Elvis’ första julalbum 1957, i en något ”upprockad” version. Dessutom troligen den mest spelade versionen nånsin. 2012 kom Rod Stewarts version. Jag behöver nog inte säga vem av dem jag tycker gör den bäst. 😀
Vem som ändrade texten lite vet jag inte, men lyssnar man på countryartisternas versioner sjunger man ”decorations of red / on a green Christmas tree / won’t mean a thing dear / if you’re not here with me”. Elvis och andra rockartister sjunger däremot: ”.. / won’t be the same dear / …” . Båda passar ju in, men en liten skillnad i innebörden blir det trots allt…
Vad passar bättre idag än att spela Santa Lucia? Och vem passar bättre att jämföra med än den store tenoren Pavarotti?
Santa Lucia har ju ursprungligen ingenting med vårt lussefirande att göra. Istället är det en sång från Neapel och Santa Lucia är en halvö i neapelbukten. Sången är ursprungligen en italiensk barkaroll från mitten av 1800-talet och texten beskriver hur en skeppare försöker locka passagerare genom att beskriva den vackra naturen vid Santa Lucia:
Sul mare luccica l’astro d’argente (På havet skiner silverstjärnan)
Placida è l’onda, prospero il Vento (Lugna är vågorna, mild är vinden)
Venite all’agile barchetta mia (Kom till min lilla båt)
Santa Lucia, Santa Lucia
Naturligtvis har massor av artister spelat in den. Dean Martin (engelsk översättning samt på italienska) Andrea Bocelli, Enrico Caruso, Mario Lanza, för att nämna ett fåtal.
Visan blev populär i Sverige i början av 1900-talet. Snart blev den förknippad med vårt lussefirande och fick så småningom inte mindre än tre olika svenska luciatexter:
(Fast innan dess hade Ernst Rolf sjungit den på svenska med en text av Emil Nordlander: Kärlek på svenska och italienska. Tyvärr har jag inte lyckats hitta den varken på Youtube eller Spotify.)
Men de svenska texterna brydde sig förstås varken Elvis eller Pavarotti om. De sjöng originaltexten om havet och halvön Santa Lucia. Elvis sjöng den i filmen Viva Las Vegas. Pavarotti på scenen. Båda gör det bra. Och som vanligt tycker jag nog att Elvis lägger mer känsla bakom orden, även om han sjunger på ett för honom främmande språk.
If Every Day Was Like Christmas är en sång skriven av Elvis’ vän och livvakt Red West. Elvis var således den förste som spelade in den och av någon anledning har den inte sjungits av så många andra kända artister. Det enda för mig kända namn jag hittar på Spotify är Mel Gibson… en countrysångare som bara råkar ha samma namn som den kände skådespelaren 🙂 Jag lägger alltså inte ut jämförelselänkar från Spotify här, men jag tycker om den här låten och vill gärna göra ett inlägg om den.
Istället skriver jag lite om Elvis och Red West. De träffades redan på High School i Memphis och förblev vänner nästan ända till slutet. Red skrev några av Elvis’ – och även andra artisters – låtar och var också med i flera av Elvis’ filmer i småroller. (Ibland t o m med repliker, som i Clambake där han säger ”Ice cream för everybody”.) Red och hans kusin Sonny West arbetade också i många år som en del av Elvis’ livvakt. 1976 drog Red på sig (och Elvis) dålig publicitet då han ofta kom i bråk med påträngande fans och dessutom började prata vitt om brett om Elvis’ ökande medicinintag. Red och Sonny fick sparken av Elvis’ far Vernon, och efter det började de tillsammans med en skvallerskribent skriva boken Elvis – What Happened. De påstod själva att de hoppades att boken skulle få Elvis att ändra sitt destruktiva leverne; Elvis hoppades i sin tur att Överste Parker skulle kunna stoppa utgivningen. Men boken kom ut, några veckor innan Elvis’ död vilket förstås hjälpte på försäljningen.
Jag har inte själv läst boken och idag går den inte längre att få tag i.
Kusinerna Sonny och Red dog båda 2017, 40 år efter Elvis.
Hur som helst så kunde Red West skriva sånger. If Every Day Was Like Christmas är en av de vackraste julsånger Elvis hade i sin repertoar. Och eftersom jag inte lyckats hitta några andra kända artister som sjunger den så får det bli Red West själv jag jämför med.
Den här vackra julsången skrevs av Kim Gannon och Walter Kent, men the Platters producent Buck Ram hävdade att han tidigare skrivit en dikt med samma titel. Han drog detta inför rätta och fick därefter ståta med sitt namn också som upphovsman.
Texten är skriven i jag-form, där ”jag” är en soldat i andra världskrigets Europa. I ett brev hem skriver han att han kommer hem till jul, och önskar snö, mistel och julklappar. Men för säkerhets skulle lägger han till att hem kommer han, om det så bara är i drömmen.
Den förste att spela in denna sång var – naturligtvis, höll jag på att säga – Bing Crosby. Efter honom följer många både kända och okända; Perry Como, Frank Sinatra, Connie Francis, Doris Day, the Platters (förstås), Smokey Robinson, the Osmonds, Dolly Parton, Bob Dylan och Twister Sister. Det finns också en inspelning med John Travolta, Olivia Newton-John och Barbra Streisand som är riktigt bra. Och naturligtvis många fler. (Några av dessa artister sjunger ett par textrader i början som inte är med vare sig på Crosbys första inspelning eller de båda jag jämför här.)
Elvis hade den med på sin första julskiva 1957, alltså året innan han själv åkte till Europa för att göra militärtjänst.
Och nu i år har Albin Lee Meldau spelat in den. Innan ”Så mycket bättre” hade jag aldrig hört talas om honom men nu är han absolut en av mina stora favoritsångare. Och i jämförelse med Elvis i I’ll Be Home For Christmas står han sig väl. Frågan är om han inte är t o m snäppet bättre?
(En liten skillnad märker man i texten; där Elvis håller sig till originalets ”…and presents on the tree” så ändrar Albin till ”…and presents ‘neath the tree”. Tydligen var det vanligt förr att man inte hade tjusigt papper om julklapparna utan man använde dem som pynt på granen och så fick man plocka där. I alla fall i USA).
Blue Christmas har Albin Lee Meldau också gjort en cover på. Men den låten återkommer jag till.
Silver Bells skulle jag kunna jämföra med nästan vilken artist som helst, men eftersom detta mig veterligt är den enda sång Elvis har gemensamt med Stevie Wonder väljer jag honom.
Silver Bells framfördes första gången av Bob Hope och Marilyn Maxwell i filmen The Lemon Drop Kid som spelades in 1950. Samma år gjorde Bing Crosby och Carol Richards den första inspelningen på skiva. Och därifrån spred den sig från artist till artist:
Dean Martin, Jim Reeves, Tony Bennett, Rod Stewart, Bob Dylan, Paul Anka, The Supremes, Doris Day, Twisted Sister, Barry Manilow, Weeping Willow… jag kan fortsätta hur länge som helst.
Elvis gjorde den på sin andra julskiva från 1971, Elvis Sings the Wonderful World of Christmas. Stevie Wonder spelade in den ett par år tidigare, 1967. Var och en på sitt sätt… men visst bidrar båda till julstämningen?
Irving Berlings juldänga från 1942 är Bing Crosbys mest sålda sång genom tiderna; faktum är att det är den mest sålda singeln genom tiderna. Han sjöng den i filmen Holiday Inn (på svenska Värdshuset fritiden. Säkert samma översättare som till Elvisfilmerna…). Den kommer alltså inte – som många tror, inklusive jag själv, från filmen White Christmas från 1954 även om den var med där också, då sjungen av Rosemary Clooney. Och egentligen var det inte meningen att Crosby skulle sjunga den i Holiday Inn heller, det skulle Marjorie Raynolds göra, men så gjorde man en duett av det. Resten är historia.
Många har förstått sjungit denna sång, både på engelska och svenska (Jag drömmer om en jul hemma). För att nämna några: Otis Redding, Dean Martin, The Drifters, Eric Clapton och Frank Sinatra. Med svensk text har vi t ex Bertil Boo, Charlotte Perelli, Måns Zelmerlöv, Siw Malmqvist och inte minst Black Ingvars i metal-tappning. Och naturligtvis många, många fler. Det verkar som att alla artister med minsta känsla för jul har gjort sin version av White Christmas.
1957 skulle Elvis göra en julskiva, och självklart gjorde han också sin version av White Christmas. Och om singeln med Bing Crosby är världens mest sålda singel genom tiderna, så är Elvis första julalbum Elvis’ Christmas Album världens mest sålda julalbum! Det är inte så dåligt!
Så var vi framme vid fjärde adventshelgen. Det är bara några få dagar kvar fram till julafton och den här helgen måste det mesta hinnas med; jag har av förklarliga skäl inte haft riktigt ork att sprida ut förberedelserna över tiden. Egentligen spelar det ingen roll, det blir ju jul i alla fall.
Men man (läs: jag) vill ju i alla fall ha vissa bestämda maträtter på bordet, det ska finnas julmust hemma, snaps och öl till maten och ostbricka och lite hemgjord konfekt hör till.
Inköpen är klara; via nätet har jag beställt all julmat och fick den körd ända till dörren igår. Praktiskt och bra, och utkörningsavgiften är väl värd den lyx det är att slippa bära själv, i synnerhet när man som vi inte har bil.
Sambon ville dock själv titta på skinkan innan den köptes, så igår kväll gick vi allihop iväg och köpte skinka, några glömda småsaker (grötris, hur kunde jag glömma det??) samt julgran.
Granen står nu i sin fot på vår inglasade balkong och acklimatiserar sig, maten är instoppad i kyl och frys och nu väntar godistillverkning och julpyntning idag och imorgon.
Men först melodikryss, förstås! Idag var det dags för det årliga julkrysset, och det brukar alltid vara väldigt lätt. Idag var inget undantag; men jag behöver i alla fall inte försöka hitta någon gemensam nämnare eftersom temat är givet. Så jag tar mina svar i samma ordning som frågorna:
”O Helga Natt”, eller Adams julsång, är ju välkänd. Versionen med Jussi Björling (V13) har man hört många gånger men den är ju inte oäven.
Sen skojar vi till det litegrann: ”Jul, jul, strålande jul”; de båda första orden skulle in på dubbelfrågan L12+L13. Eller L13+L12, det blir samma sak. 🙂 Hur som helst är det en gammal julsång, skriven 1921 av Gustav Nordqvist och Edward Evers.
Sedan en artist som var med även förra veckan. Tom Jones sjöng ”Mary’s boychild” på L8, och för att kunna fylla i rätt lösning måste man veta att Tom Jones är från Wales. Sången är skriven av Jester Hairston och originalet framfördes av Harry Belafonte. Den finns även i flera svenska versioner; den jag först kommer att tänka på är ”Du är som en sommardag” med Vikingarna och det har ju inte så mycket med julen att göra…
Sedan kom på V9 en psalm som tillhör de man fick lära sig i skolan så här års. ”Hosianna Davids son” var obligatorisk på skolavslutningen i kyrkan på 70-talet. Här i en instrumentalversion med Ingmar Nordströms orkester.
Jag åkte aldrig släde till kyrkan dock, och även om jag skulle ha gjort det hade den säkert inte dragits av renar. Men ”Rudolf med röda mulen” känner jag igen ändå, och jag vet därför också att Rudolf är en ren, V7, här framförd av Wings.
Sarah Dawn Finer sjöng, med trombonackompangemang av Nils Landgren, en på senare år ofta spelad julsång för L5 och L10; ”Have yourself a merry little Christmas”, skriven av Hugh Martin och Ralph Blane och en gång sjungen av Judy Garland i filmen ”Meet me in S:t Louis”. Lasse Berghagen har sjungit in en svensk text av Monica Forsberg, ”Det är dags att tända alla ljusen”, läser jag på wikipedia, men den har jag mig veterligen aldrig hört. (Nej, jag använde inte internet för att finna svaret utan för att få mer ”kött på benen” när jag skriver; det blir lite tråkigt att enbart redovisa svaren).
Så blev det lite biblisk geografi; ”Oh little town of Bethlehem” skrevs av Phillips Brooks redan 1868 och har bl a sjungits av Elvis. Även denna finns med en svensk text, ”O Betlehem du lilla stad” av Anders Frostenson. Betlehem är ju enligt traditionen den lilla stad där Jesus föddes, men jag vet inte om det är riktigt rätt ändå att kalla det hans hem – han växte ju upp i Nasaret – och det är väl hur som helst inte Betlehem som Dolly Parton och Kenny Rogers tänker på när de sjunger ”I’ll be home with bells on” på V14.
”We wish you a Merry Christmas” fick vi höra på V6, med the Players i en version som väl kan symbolisera julstressen; den spelades snabbare och snabbare ;). Desto långsammare blev det då på V3, där Backstreet Boys sjöng ”Christmas time”
L2+L1: Ännu en julpsalm; ”Det är en ros utsprungen”, en ursprungligen tysk katolsk sång, ”Es ist ein Ros entsprungen”, från 1500-talet. Här spelades den på panflöjt av norske Roar Engelberg.
Så en crooner som verkligen förknippas med julen; Bing Crosby, L4, sjöng ”Jingle Bells”. Han är väl annars mest känd för ”White Christmas”, men det hade väl blivit för lätt om den fick illustrera svaret.
Till sist en irländsk artist; Enya (Eithne Ní Bhraonáin/Enya Patricia Brennan) sjöng ”Stilla natt” mycket vackertpå gaeliska på V11. Stilla natt – Silent night – Stille Nacht – behöver väl ingen närmare presentation, men den är skriven av Franz Gruber och Joseph Mohr år 1818; enligt Wikipedia skrevs den under några timmar på julaftons eftermiddag och framfördes av upphovsmännen till gitarrkomp, eftersom en mus bitit sönder bälgen till orgeln. Om det är sant vet jag inte, men skrönor hör ju julen till!
Ingen av dagens illustrationer har någon koppling till Linie 3, och särskilt mycket julmusik har de inte gjort heller; några få klipp med julanknytning finns på Youtube med Linie 3 (min favorit – deras Disneykavalkade – kan jag inte hitta där) så jag lägger in dem; ”Bedste blev kørt over af et rensdyr” (ungefär: Farmor blev överkörd av en ren). Den ingår i ett klipp från TV-showen ”Schyy det er lørdag” och för dem som inte vill lyssna på hela – där Preben först berättar om vad som hände när han mötte drottningen – börjar ”julsången” på cirka 1:30. Och jag lägger också in ett par sånger från TV-julkalendern ”Skibet i skilteskoven” där Linie 3 medverkade.
Nu är det hög tid att börja med hushållssysslorna. Jag hoppas att alla tar det lugnt i helgen och inte låter stressen ta över utan istället kan ha en riktigt
Trevlig helg!
Det har varit en ganska märklig vecka för mig med tvära kast mellan sorg och glädje. vardag och glamour, tårar och skratt. I början av veckan planerades begravning för en nära anhörig, i slutet av veckan åkte jag limousine.
Men det är ju så livet är, en berg-och-dalbana av känslor, även om det oftast inte är i så koncentrerad form som just nu.
Då känns det faktiskt ganska tryggt att lösa Melodikrysset så att något ändå är normalt i tillvaron.
”Barcarolle” ur operan ”Hoffmans äventyr” av Jacques Offenbach spelades för L1. Det är en välkänd melodi, som faktiskt också spelats in av Elvis Presley, då under titeln ”Tonight is so right for love”. En annan opera, fast i en helt annan genre, är ”Tommy”, av och med the Who. ”Pin ball wizzard” spelades för V14. För att fortsätta på scenkonsttemat går vi vidare till musikalgenren, där ju Andrew Lloyd Webber är ett känt namn. Det är han som – tillsammans med Jim Steinman – skrivit musikalen ”Whistle down the wind” med låten ”No matter what” som framfördes av Boyzone på L8. (Jag har tidigare publicerat Linie 3:s version av denna, se inlägget från Melodikryss 43). Boyzone kommer från Irland – lite irländska influenser tyckte jag mig höra på L7, där Gordon Sumner, mer känd som Sting, sjöng sin egen ”Hadaway”.
Via Sting (”An Englishman in New York”) tar vi, något långsökt kanske, steget till Sverige. ”Red River Valley” heter en amerikansk folksång som Sven-Gösta Jonsson, eller Den rockande samen” hade en hit med på svenska under titeln ”Vid foten av fjället”. Och den svenska texten börjar ”Jag är lapp och jag har mina renar”, L10. (Amerikansk countrymusik förknippas ofta med ”vilda västern”. Linie 3 gjorde något de kallade ”Borte med vesten” – se nedan).
Och så går vi vidare på djurtemat. Cornelis Wreesvijk sjöng här på holländska, men att det var ”Hönan Agda” han framförde för V13 gick inte att ta miste på. Och djur förekom även i dubbelfrågan för L3+V9; i ”Bä bä vita lamm” frågar man ju efter ull. Andra halvan av frågan – aktuell nu i jultider – tar oss till det bageri där ”Sockerbagaren” väl håller till.
Jag som bor i Lund föredrar kanske Lunds Studentsångare framför Orphei Drängar från Uppsala, men i dagens kryss var det i alla fall de senare – under förkortningen OD – som sjöng ”Dunkom, så länge vi levom”, L5.
Vi håller oss kvar söderut. Jag har många gånger per tåg passerat Kattarp, där Erik Saade (V6) är uppväxt. Kanske är det just sitt barndomshem han tänker på i sin ”Coming home”? ”Barndomshemmet” hade vi ju också med i V11, den som börjar ”där som sädesfälten böja sig för vinden”. Och också Arvingarna antydde hemlängtan i ”Ta mig tillbaka nu” på L2.
Författaren och akademiledamoten Lars Forssell, V4, är mannen bakom den omstridda textraden i ”Sommaren som aldrig säger nej”, den om de häckande svalorna.
Så var det till sist den världsomspännande scoutrörelse som grundades av Robert Baden-Powell 1907. Det var dem vi skulle komma att tänka på för L12 där vi hörde ”Jopp hej-di”; svaret på frågan blev att en scout alltid förväntas vara redo.
Och nu är jag redo att fortsätta lördagen. Adventspyntet väntar, imorgon börjar julen!
Trevlig helg!
Efter en hektisk fredag, där jag fick fortsätta jobba långt efter att jag hade stämplat ut, tar jag det lugnt idag. Imorgon är det hög tid att börja med julförberedelserna; lite för tidigt egentligen – mina traditioner påbjuder egentligen att ingenting påbörjas före 1:e advent – men det har ”kört ihop sig” i år och jag måste börja i alla fall med julbaket redan nu.
Men krysset är än så länge julfritt. Eller ja, nästan. En gran förekom i första frågan idag: den gran där ekorren satt och skalade kottar på L5. (”Ekorrn satt i granen” är väl en av våra mest älskade barnvisor i Sverige. I Danmark sjunger man om ”Den lille kattekilling – se nedan).
TV:s ”Så mycket bättre” ger nytt liv åt gamla låtar. Så t ex hörde vi från en tidigare säsong Magnus Ugglas ”Astrologen” för V11. Jag gillar Magnus Uggla, men just Astrologen tycker jag är mycket bättre i Darins version.
I den just nu aktuella säsongen av programmet är bl a Titiyo med, och hon sjöng för L1 Lill Lindfors ”Blåjeans och stjärnljus”.
Bellman dök upp idag också. ”Fjäriln vingad syns på Haga” (V14). Något annat som flyger, kanske också den på Haga nu när vi har en liten prinsessa boende där igen, är en drake. ”Puff, the magic dragon” är – åtminstone i svensk översättning – gjord av papper (V8). ”Puff, en pappersdrake” har vi hört med bl a Fabulous Four och Jan Malmsjö.
Mosebacke Monarki hör till svensk humorhistoria. Här hörde vi Olle Pahlin (V10) och Tage Danielsson (V6) i en scen från denna klassiska programserie.
När jag var liten hade vi en gammal kassettbandspelare som hade den egenheten att den spelade ”andra sidan” av bandet – baklänges. Så när vi lyssnade på t ex ”Kliff” med Ola Magnell lät det ”Moah moah” istället för som i dagens illustration till L2 ”Aom aom” mellan versraderna. När jag därför nu sjunger med i låten är det förstås baklänges jag sjunger… 🙂
Det finns många trevliga anledningar till att gratulera folk, inte bara när någon fyller år (L13). Cliff Richard (L3) sjöng ”Congratulations” av en helt annan anledning, förstår man av texten; When I tell everyone that you’re in love with me”. Östen Warnebring sjöng en svensk version: Vi gratulerar och saluterar…
”Evita”, Eva Peron (L9), var Argentisk presidenthustru vars liv – eller myterna därom – givit upphov till den musikal ur vilken vi hörde ”Don’t cry for me, Argentina”.
På V1 sjöng Justin <emTimberlake ”I don’t wanna loose you now”.
För V7 spelades piano. Jag kände igen musiken, men kan inte placera den eller komma på eventuell text. Men det andra instrumentet – det som efterfrågades – var klart och tydligt en cello.
Så här års är vi i sluttampen av Ålagillesäsongen här nere i Skåne. ”Ål av mig” sjöngs en gång av Sjön suger (är det fler än jag som minns dem)? Den svenska titeln är förtås en ljudhärmande översättning av den engelska ”All of me” (L4+L12) som här dock sjöngs på finska av M.A. Numinen.
Och nu, när jag så småningom blivit klar med veckans melodikryssinlägg, kan jag konstatera att min förhoppning om att ta det lugnt idag som jag skrev i början redan kommit på skam. När inte servicedesken vill hjälpa till får jag rycka in. Jag är i alla fall glad att problemet gick att lösa hjälpligt via telefon. Och nu återstår bara att önska mig själv och alla andra
trevlig helg!
moruggla 