Vi är snart i mitten av januari. Julhelgerna har kommit och gått och nu är folk otåliga efter att våren ska komma. Men den kommer när den kommer, inte förr, och jag personligen vill gärna ha lite vinter först; vi bor ju ändå i ett land med fyra årstider. En (!) dag med snö har vi haft här nere i Skåne, istället har vi haft tre stormar och det är något jag verkligen inte gillar. I övrigt är jag helt oberoende av vädret, tycker inte det känns meningsfullt att klaga på något som jag ändå inte kan göra något åt.
Melodikrysset däremot, det kan jag numera själv styra, såtillvida att om jag – som idag – kommer upp sent kan jag ändå ta det lugnt och lösa krysset i min egen takt över nätet. Och trots att det sändes från ett snöigt Dalarna började det idag med en längtan efter sol och vår. Östen med resten sjöng dagens melodifestivalinslag för L2+V8; ”Hon kommer med solsken” från 2002. Och soltemat fortsatte med ”För kärlekens skull” på L5+V10; sångerskan vi hörde var Lotta Engberg, och den vackra sången är ju skriven av Ted Gärdestad. Och som om det inte var nog hörde vi också en körklassiker på L1 – ”Vintern rasat ut” (egentligen ”Längtan till landet”) är en klassiker till Valborg (eller ”siste april” som det heter i Lund) och 1 maj, skriven av Herman Sätherberg och Otto Lindblad. Och den period som kommer precis före skall ju förstås vara vinter. Och därefter är vi ju inne i maj månad, representerad av Hoagy Carmichaels ”One morning in May” som vi hörde för L13 med Ove Linds orkester.
Sedan blir det väl ”Bättre och bättre dag för dag” som Ernst Rolf sjöng en gång. Idag var det dock Helen Sjöholm och Tommy Körberg som sjöng det tillsammans med BAO på L3.
Om jag – lite krystat – skall fortsätta med årstidstemat så kan jag ju dra till med att våren alltid kommer tillbaka, vilket kan kopplas ihop med frågan på V7+V12+L11; M-ANumminen sjöng på finska, men han har även sjungit den på svenska: ”Som en gummiboll”.
Därefter är det svenskt för hela slanten. Felix Körlings gamla ”Om jag fick fem öre” – den som börjar ”Om pappa ville ge ja’ en femöring, vet mamma” spelades för V2. Och det är ju en blygsam önskan, som kan sättas i motsats till sångerskan på L9. Det var Amy Diamond som sjöng ”Your love”.
Någon kanske undrar hur V6 kan vara svenskt? Jo, han som sjöng ”Another Saturday night” var ju Cat Stevens (egentligen Stephen Demetre Georgiou, numera Yusuf Islam) har svenskt påbrå via sin mor; han gick faktiskt en period i skolan i Gävle.
Och sedan undrade Jerry Williams (Erik Fernström) på V4 ”Who’s gonna follow you home”.
Till sist ett lokalt – krysset sändes ju idag live från Falun – inslag. Vi hörde Lill-Babs presentera ”Två masar i stan” för L4, och dalmasarna i det här fallet spelades av Charlie Norman och Putte Wickman.
Jag har letat förgäves i dagens kryss efter en koppling till något Linie 3-klipp men har inte lyckats. Istället går jag på årstidstemat och lägger ut ett klipp med två andra danska favoriter, Pilmark och Pallesen, ”Regn og sol”, som får representera våren i början av min kryssredovisning idag.
Nu är det lördag eftermiddag och för mig återstår bara att önska
Trevlig helg!
Den som läser min blogg ser att jag i varje inlägg har börjat lägga till youtube-klipp med Linie 3, en dansk underhållningstrio som kombinerar humor och musik med en oemotståndlig skicklighet.
Linie 3 består av Anders Bircow, Preben Christensen och Thomas Eje, alla tre utbildade skådespelare som var för sig varit med i filmer, TV-julkalendrar och TV-serier, och även lagt danska röster till tecknade filmer.
De har uppträtt tillsammans som Linie 3 sedan 1979. Då och då har de faktiskt förekommit i svensk TV – det är dock längesedan nu – men eftersom jag bor i Skåne och har förmånen att kunna se dansk TV har jag kunnat följa deras karriär i ganska stor utsträckning.
Det är alltså ganska uppenbart att jag är väldigt förtjust i deras förmåga att underhålla. Deras humor och deras sätt att använda språket i kombination med musikalisk talang är svåröverträffat. Någon svensk motsvarighet att jämföra med kan jag inte komma på. Tre Knas eller Casinogänget ligger kanske närmast?
Deras tidigare scenshower har jag på DVD: 10 års jubilæumsshow 1989, Hvor er de to andre 1993, Linie 3 show -97 1997 (!), Rundrejsen 2001 och 25 års jubilæumsshow 2004. Det har dock av olika skäl inte varit möjligt för mig att se dem live tidigare.
Men så såg jag att de skulle komma med sin senaste show till Ringsted. En snabb titt på Danmarkskartan sa mig att detta låg inom möjligheternas gräns. Tågförbindelser kollades, biljetter köptes, dottern tillfrågades – det råkade nämligen sammanfalla med hennes födelsedag och hon delar inte riktigt min förtjusning över Linie 3 (inte för att hon inte har samma humor som jag, för det har hon, men för att hon har lite svårt att förstå danska).
Biljetterna har jag haft sedan i somras och nu var alltså dagen äntligen inne.
I måndags drog en förfärlig storm/orkan in över Danmark och Sydsverige. Tågtrafiken ställdes in, hustak flög iväg, träd fälldes, byggnadsställningar rasade, själv blev jag förföljd av en ”trottoarpratare” från en uteservering när jag skulle gå över gatan…
… och i stormens efterdyningar kvarstod en del problem med tågförbindelserna. Jodå, vi kom iväg. Jag och dottern åkte hemifrån vid 3-tiden till Malmö för att hämta upp en arbetskamrat till mig, Pia, som också skulle följa med. Ett inställt Öresundståg gjorde att vi kom iväg något senare än planerat, men vi var i god tid så det gjorde inte så mycket och vi kom fram till København H ordentligt. Efter en kvarts köande hade vi också skaffat biljetter vidare till Ringsted.
Att Regionaltågen København-Ringsted var inställda hade jag konstaterat redan innan avresan, men InterCity-tågen skulle gå som planerat, det lovade även damen i biljettluckan. Men nere på perrongen var det ett smärre kaos, och vi kunde inte utläsa var vi skulle hitta tåget till Ringsted. Så vi beslöt oss för att i alla fall påbörja resan och hoppade på ett tåg som tog oss halva vägen, till Roskilde. Och efter några minuters väntan på stationen där kom vi så småningom ombord på ett tåg som tog oss resten av vägen. Då var klockan 7, showen började 8. Vid det laget var vi ganska hungriga så vi gick snabbt över gatan och in på en mysig mexikansk restaurang mittemot stationen. Där sa vi som det var, att vi ville ha mat men att vi hade väldigt bråttom så de ordnade snabbt fram varsin tallrik ostgratinerade nachos med kycklingsås – mycket gott! – och varsin öl till Pia och mig.
Sen tog vi taxi till kongrescentret, och först då kunde vi slappna av – ett tag trodde vi knappt att vi skulle hinna fram i tid. Och när vi väl hittat våra platser (det är inte lätt att se skillnad på ”gulv” och ”tribune”, i synnerhet inte som alla sektioner är numrerade rad 1-10 och med samma stolsnummer i alla sektionerna) konstaterade vi att vi fått bra platser med utmärkt utsikt ner mot scenen.
Efter några minuters försening pga tekniska problem (sas det i alla fall, det kan vara svårt att veta vad som tillhör showen när det gäller dem – ”det blåser fortfarande ganska friskt här bakom”) – stod de så på scenen.
Jag är glad att kunna säga det – jag blev inte besviken. Efter ett inledande potpurri – där bl a Hooked on a feeling ingick – fortsatte showen. (Nu tar jag inte detta i någon strikt ordning, utan tar ett axplock av det som framfördes med hjälp av Youtube.)
En fransk chanson direkt efterföljt av Duelling Banjos (här från Linie 3 show -97):
Billy Joels ”For the longest time”:
”Dream a little dream of me”:
Den obligatoriska ”Dronningen” (här från Rundrejsen 2001):
Ett litet klipp från den nyskriva ”Drommebidler”:
som i sin tur är en uppföljning på en tidigare sketch (från Linie 3 show -97):
Woody, Rex och Buzz från Toy Story dök upp efter pausen:
Och som bejublat extranummer, ett Beach Boys Medley (Här i två delar från Hvor er de to andre 1993):
Och utöver allt detta fick vi höra ABBA:s ”Thank you for the music”, Queen’s ”Bohemian Rapsody” som ett inlägg i den danska fettskattdebatten i versionen ”Bøhmisk rapsolie”, och den mer eller mindre obligatoriska anspelningen på temat ”när du möter en av dem ensam är de andra två på Føtex” i form av ”In the Ghetto” (Nede i Netto). Och så fick vi se ett handgripligt exempel på hur svårt det är för en operahjälte att dö. Och en fantastisk version av ”You raise me up” med Preben – han har en otrolig sångröst!
Som sagt, ett axplock.
Showen varade i tre timmar.
Och sedan var det dags att ta sig hem. Vi tog taxi tillbaka till stationen i Ringsted. Väl där konstaterade vi att det tåg som skulle gå 23.48 var mer än en timme försenat. Som tur var gick det ett Regionaltåg ”redan” efter 40 minuters väntan, och det tog oss hela vägen till København H. Tyvärr anlöpte det hovedbangården 2 (två!) minuter efter att Öresundståget gått, så det blev en timmes väntan i Köpenhamn.
Och jag måste säga att mellan klockan 1 och 2 en tisdagnatt är det ganska dött på hovedbangården. McDonalds hade öppet och det var vi glada för, för vid det laget var vi ganska törstiga och kunde proviantera med dricka för hemresan.
Tåget gick tack och lov vid utsatt tid, och vid 3-tiden var vi hemma i Lund, där den sista etappen väntade. En lagom promenad på 45 minuter från Lund C och hem för mig och dottern. Ja, vi kunde kanske tagit taxi, men det blev inte så.
Ganska prick 4 var vi hemma. Förutom de 3 timmar showen varade och en halvtimme på den mexikanska restaurangen var vi på resande fot – eller väntande mellan förbindelser – i 9½ timme.
Om det var värt det? Om jag skulle göra det igen? Svar: Ja!
Utan tvekan.
Och jag hoppas att dottern trots allt kände att hon fick en bra födelsedag… 🙂
Sedan jag såg Linie 3 på TV första gången för drygt 30 år sedan- jag tror det var deras 1o-års jubileumsshow där de bl a gjorde en parodi på kända danska ”rockmamas” – har jag varit ett fan av dem alla tre, men kanske speciellt Thomas Eje.
Igår fick jag för första gången möjligheten att se och höra Thomas Eje live.
Konserten ägde rum på Galaksen i Værløse. Jag och min dotter åkte hemifrån vid 14-tiden och tog tåget till Köbenhamn, där vi bytte till S-tog. Redan vid 17 var vi framme – konserten började 19.30 så vi hade gott om tid. Men hellre det än att komma försent. Vi hann gå runt lite i byn, handlade på Netto (Ja, jag vet, men de små butikerna hade redan stängt och det var för mycket folk på Fakta och Kvickly) och gå på sightseeing runt Bymidten. Det är ju alltid roligt att se nya platser och kommer jag nånsin till Værløse igen vet jag ett par butiker jag gärna vill se närmare på.
Konserten var allt jag hoppats på och lite till. Musik och humor. Gammalt och nytt. (Jag har t ex aldrig förr sett någon spela piano och fagott – samtidigt)
Och aldrig hade jag väl trott att jag skulle få höra Thomas Eje sjunga båda mina favoriter från tecknade filmer. Dels ”Havet er skønt” från Disneys Den lille havfrue
dels ”Quarks Rap” som jag upptäckte för något år sedan, den fastnade i min hjärna så totalt att jag sedan en tid har den som ringsignal i min privata mobil.
(När han sjöng den suckade min dotter bredvid mig. Hon verkar ha tröttnat lite på att höra den, jag förstår inte varför).
Thomas Eje är, förutom musiker och entertainer med den rätta danska humorn (den som jag själv har och som jag upplever att många svenskar har lite svårt för) också en duktig parodiker. Vi fick bl a se den i Sverige inte så kände danske skådespelaren Oswald Helmuth och sångaren Peter Belli samt den kanske något mer kände pianisten och underhållaren Victor Borge.
Vi fick höra Nat King Cole med Unforgettable, i ”duett” med Kalle Anka. Vi fick höra Czardas, med bara händerna som blåsinstrument. Vi fick höra Duelling Banjos. Vi fick höra Frank Sinatra
(Inom parentes sagt – den har jag som ringsignal på min jobbmobil)
Och vi fick – förstås – höra Gary Moore.
Hade jag inte fått höra den hade jag blivit besviken! Nu kunde jag istället börja hemresan på bästa humör, med musiken fortfarande ringande i öronen (via spellistan i min mobil 🙂 ).
Det tog lika lång tid att åka hem. Vi var hemma kl 1. 11 timmar hemifrån, 2½ timme konsert. Det var det värt!
Och nu ser jag fram emot att få se hela Linie 3 i Ringsted den 29 oktober! Min dotter hinner väl inte lära sig mer danska på en månad men de KAN sjunga på svenska, som här:
Fast det tror jag inte de gör i sin nya show. Jag får nog agera översättare igen. Men det gör jag så gärna!
Jag har inte lösningar på världsproblemen. Ibland inte ens på mina egna problem. Men jag har en lösning till Melodikrysset varje vecka. En och annan lös skruv har jag också. För övrigt använder jag ett diskmedel som löser det mesta.
moruggla 