moruggla

Dags för lite god gammal rock’n’roll idag tycker jag. Too Much Monkey Business är en låt som väl representerar den genren.

Chuck Berry skrev och spelade in den 1956, sen dröjde det några år innan det kom någon coverinspelning, men då kom det desto fler, framför allt från England: The Kinks, The Hollies och The Beatles har alla gjort den. Jag vill också nämna Ian Gillan, Graham BLVD och Sleepy LaBeef. Jag tycker också att Lasse Lindbom Band gör en bra version av den.

Det är inte lätt att hitta versioner på andra språk; jag hittar bara en enda, nämligen finska Se on lyttypäähomaa med Jussi & The Boys.
Men jag har hittat en alternativ text och så här i julens sista skälvande minut (Tjugondag Knut i morgon) kan det kanske passa att lyssna på Don’t Believe In Christmas med The Sonics?

Jerry Williams behöver ingen närmare presentation tror jag. Sven Erik ”Jerka” Fernström började sin karriär i mitten av 60-talet och höjdpunkten då var säkert att han och bandet The Violents var förband till The Beatles på deras Sverigeturné 1963. En av hans hits hette Keep On och det var precis det han gjorde – han slutade inte spela förrän han dog 2018…
Too Much Monkey Business är med på ett album som släpptes så sent som november 2019. Det är vad jag förstår tidigare outgivna studioinspelningar från 2010-talet som legat bortglömda i 15 år och som nu dammats av och givits ut. Sånt gillar jag 😉
Och jag kan ju inte missa den här möjligheten att ha Jerry Williams som gästartist!

För Elvis del var det tydligen också en studioinspelning som kanske inte skulle givits ut alls; den spelades in under uppvärmningen till inspelningen av soundtracket till filmen Stay Away, Joe. Sen kom den med som bonus på skivan. Så kan det gå 😀

Den finns i en version till på Spotify där Elvis medverkar. Det är från skivan The Million Dollar Quartet som släpptes i Europa 1981 men i USA först 1990.
Det har egentligen aldrig funnits någon grupp som hette The Million Dollar Quartet, det var ett namn tidningen gav dem (Sam Phillips tipsade The Memphis Press-Scimitar). Det var så att Carl Perkins skulle spela in några låtar på Sun Studios. Sam Phillips hade tagit dit den ännu okände Jerry Lee Lewis för att spela piano på inspelning. Samtidigt kom Elvis på besök till studion och började jamma med de båda andra, och när sedan Johnny Cash också dök upp så var kvartetten ett faktum; namnet är ju välfunnet och det är roligt att denna improviserade jam session med fyra musikgiganter från 50-talet bevarades.
Men vill du höra deras version av Too Much Monkey Business så får du vara på alerten – den är bara 5 sekunder lång! 😀

När jag satt och tittade på dokumentärserien om countrymusikens historia (som var mycket bra, förutom att Elvis var med nästan bara som en parentes… 🙂 ), och i synnerhet den del som handlade om Hank Williams så tänkte jag att honom måste jag ju ha med som gäst i min blogg. Men trots den digra listan av låtar som Hank hann producera under sitt korta liv har Elvis bara gjort covers på två, så det får ju bli en av dem då.

Your Cheatin’ Heart är nog en av de mest kända countrylåtarna genom tiderna. Den har i alla fall sjungits av många, och inte bara renodlade countryartister. Många har gjort bra versioner; det är nog svårt att misslyckas med den här låten 🙂 Jerry Lee Lewis, Willie Nelson, Ray Charles, Louis Armstrong, Connie Frances, Fats Domino, Van Morrison, The The, Nat King Cole, Loretta Lynn, Brenda Lee, Gene Vincent, George Jones och The Desperates är några.
De lite udda versioner står Jerry Williams (lite för långsam för min smak) och James Brown (lite för bluesig version för mig…) för.

Översättningar finns det ju också förstås. Tu Corazon Traidor på spanska med Freddy Fender Y Isidro Lopez, Taas Kutsuu Tie på finska med Lasse Hiokka, Jo Päättää Voit, även den på finska, med Jussi Raittinen, Du Holdt Mig For Nar på danska med Gustav Winkler,  och så ett språk jag adrig haft med förr i bloggen; Thailändska. Tee Makhuea Pok med Pairote. Lyssna på egen risk… 😀
Den finns också med två olika svenska titlar, ingen av versionerna är särskilt rolig: För länge sen med Schytts och Ditt hjärtas svek med Tomtélius.

Hiram ”Hank” Williams var en av countrymusikens största. Han skrev, eller var med om att skriva, runt 170 sånger. några av dem är kända och spelas än idag (I Saw The Light, Jambalaya (On The Bayou) och Hey Good Lookin’ t ex). Han levde ett hårt liv, med kronisk ryggvärk som han tog bl a morfin för (alltid utskrivet av läkare) och självmedicinerade med alkohol, vilket gjorde att han inte alltid dök upp till sina spelningar och slängdes ut ur Grand Ole Opry bl a. Nyåret 1952-1953 hade han två spelningar inbokade. Det var snöoväder och han kunde inte flyga, så han hyrde en ung kille till att köra sin Cadillac. Den första spelningen blev inställd pga ovädret så de körde vidare till nästa, från Tennessee till Ohio. När chauffören stannade för att tanka i West Virginia upptäckte han att Hank Williams låg död i baksätet. Han var 29 år gammal…  I januari 1953 släpptes Your Cheatin’ Heart, så Hank fick aldrig uppleva framgången han fick med den.

Hank Williams son, Hank Williams, Jr., följde i sin fars fotspår och blev sångare, likaså nästa generation, Hank Williams, III. Därför har vi nu möjlighet att via Youtube jämföra generationerna. Hank Williams, Sr. finns i videon nedan, HW Jr.s version och HW III:s inspelning finns på Youtube. Det är otroligt hur lik sonsonen är sin farfar, både i utseende och röst, nästan så man kan tro på reinkarnation… 😉

Elvis spelade in den 1958, men den kom inte ut på skiva förrän 1965, möjligen på grund av att Elvis inte själv tyckte om den. Fast det blev ändå en bra tajming, för i november 1964 hade filmen Your Cheatin’ Heart kommit, filmen om Hank Williams med George Hamilton i huvudrollen 🙂
Med Elvis blir det ju en Elvislåt snarare än en countrylåt, i synnerhet tillsammans med The Jordanaires, och den är bra även om han kanske inte tyckte det själv. Men visst kunde han gjort den lite ”råare”, lite mer genuin country. Men nu blev det som det blev…

Och idag skulle Elvis ha fyllt 85 år. Undrar hur han skulle låtit nu om han fått leva, det var kanske lika bra att det slutade som det gjorde… Hans barnbarn går ju i alla fall inte hans fotspår än så länge, men som extra bonus idag lägger jag upp en video där dottern Lisa Marie ”sjunger duett” med sin far, i Where No One Stands Alone. Grattis på 85-årsdagen Elvis!

31 december. Nyårsafton. 10-talet firas av med champagne och fyrverkerier och i morgon börjar ”det glada 20-talet” som medierna börjat kalla det. Vi får väl hoppas att det stämmer…

Auld Lang Syne är en sång som mer än någon annan förknippas med nyårsafton i många  länder. Texten skrevs 1788 av Robert Burns, delvis i alla fall; redan 1711 fanns en ballad skriven av James Watson med namnet Old Long Syne, och därifrån har Burns uppenbart hämtat en del av texten. Melodin som används idag är troligen en gammal skotsk folksång.
En annan sak är uttalet; många – i synnerhet kanske amerikaner – uttalar ordet ”syne” mera som ”zyne”, alltså med ett tonande S (Elvis gör det tydligt i videon nedan). Det ska man alltså inte göra, ”syne” kan väl kanske enklast översättas med ”since” och s:et skall alltså uttalas som S. 🙂 Men det var en parentes.

Jag har inte brytt mig om att välja någon ”gästartist” idag , och inte heller att länka en massa artister som sjunger låten med den traditionella engelska texten för den har alla hört många gånger skulle jag tro; den används i filmer och på TV flitigt så här års. Jag nöjer mig därför med en inspelning med Bing Crosby, som sjunger den traditionellt, och en med Boney M, som gör en discoversion.
Dessutom lägger jag med en bonusvideo: hela låten med skotsk dialekt (fånigt nog översatt till engelska dessutom…) med Dougie MacLean. 

Däremot finns det en del andra versioner av den här sången som det kanske inte är så många som känner till.

I filmen Dimmornas bro 1940, med Vivien Leigh och Robert Taylor, gjorde man om melodin till en vals, The Goodnight Waltz, som på svenska fick namnet Godnattvalsen, här sjungen av Ulla Billquist.
En annan svensk översättning kallas De bästa åren kvar, här med Loa Falkman.

I Danmark översattes texten år 1927 av poeten Jeppe Aakjær till s k Sallongbomål, en dialekt från Jylland. Den danska titeln är Skuld’ gammel venskab rejn forgo och jag länkar den med John Mogensen.
Den finns även med en dansk text av Kim Larsen, och här sjunger Gasolin Stakkels Jim. 

Auld Lang Syne finns på många andra språk, t ex i Asien där den ofta används på skolavslutningar bl a, och hon scouterna världen över, liksom i militära och akademiska sammanhang, men jag nöjer mig med de jag länkat.

På 70-talet gjorde Elvis några nyårsnattsshower och då hörde det förstås till att sjunga Auld Lang Syne på 12-slaget. Tyvärr finns detta inte inspelat på skiva – i alla fall inte officiellt – och den finns därmed inte på Spotify, men på ett par av dessa shower filmades detta av någon i publiken och därför kan jag idag länka en video från Youtube; tyvärr är ju inte kvalitén den bästa eftersom det är en amatörinspelning, och ljudet blir ibland lite mycket när publiken också hörs, men jag är glad att den finns bevarad. Det är ju ändå nyårsafton! 😀

Och med detta vill jag önska alla ett Gott Nytt År! Vi hörs 2020 😉

https://www.youtube.com/watch?v=df3hNE_KC6E

Julen är över för den här gången,  och de jullåtar som finns kvar bland Elvislåtarna får vänta till nästa år. Nu får jag börja leta andra låtar igen 🙂

Den här blueslåten, Baby, What You Want Me To Do, finns inte i någon studioispeltning med Elvis. Den sjöng han såvitt jag vet bara i ’69 Comeback Special-programmet – i alla fall inför publik –  men det gör den ju inte sämre. Den skrevs och spelades in 1959 av Jimmy Reed, eller rättare sagt, Jimmy Reed fick äran för det men det lär ha varit hans fru, Mama Reed, som egentligen skrev den; hon är också med och sjunger på inspelningen. 🙂

En annan sak med den här låten är texten – i originalet sägs inte titelraden alls utan istället ”Baby, why you wanna let go”. Detta har många av artisterna som gjort en cover – även Elvis – ändrat på. 😀
Det finns en hel del bra covers, t ex med Etta James, Grandpa Elliot, Erma Franklin och Lou Rawls. De gamla rocklegenderna Jerry Lee Lewis, Chuck Berry och Carl Perkins gör alla bra covers och framför allt gillar jag Them med Van Morrison i den här låten. Och naturligtvis Robort Gordon och Link Wray, det kan aldrig bli fel 🙂 Femi’s Ragtime hade jag aldrig hört förut, men de gör en härlig version med mycket munspel 🙂

Ike & Tina Turner har en låt som heter ”Baby What Do You Want Me To Do” men det är en helt annan låt. De gör faktiskt den här låten också, men de kallar den för You Got Me Running, liksom Tony Joe White.

The Everly Brothers är väl inte kända för att göra bluesmusik, men jag gillar deras version av Baby, What You Want Me To Do. Bröderna Don och Phil började sin karriär redan som små på40-talet tillsammans med sina föräldrar, då som The Everly Family. På 50-talet började de skriva egna låtar och fick en del hits med dem. 1973 tröttnade bröderna på varandra och gick skilda vägar.
De har inte särskilt många låtar gemensamt med Elvis, så jag passar på när jag hittat en gemensam låt 🙂

Jag har skrivit en del om Elvis -68 Comeback Special tidigare så det behöver jag inte lägga tid på den här gången. Den som sett dokumentären Elvis – the Searcher – vet att Elvis var ovillig att göra showen, han kände sig bortglömd och ”omkörd” av andra artister och trodde inte att någon ville höra på honom längre, och han var nervös för att sjunga inför publik igen – det hade han inte gjort sedan 1957. Faktiskt sa han minuterna innan inspelningen skulle börja att han ville hoppa av. Producenten Steve Binder lyckades övertala honom, som tur var. Det blev början på hans ”tredje era”, kan man väl kalla det. Det är jag glad för 😀

Nu är det jul och det må vara mig förlåtet att återigen låta Robson & Jerome vara gästartister på min blogg. Nu lovar jag att det inte finns fler sånger de har gemensamt med Elvis så detta blir absolut sista gången 🙂

Amazing Grace är en psalm skriven 1779 av John Newton. Denne engelsman var inte särskilt religiös till en början men efter att ofrivilligt ha tjänstgjort i Royal navy och sedan blivit inblandad i slavhandeln över Atlanten råkade hans skepp ut för en storm utanför Irlands kust vid Donegal 1748. Han bad om att bli räddad, vilket han blev, började läsa teologi, blev präst och skrev så småningom då den här psalmen, som av någon anledning börjat förknippas med julen.

Den blev snabbt populär och spreds över världen; det har uppskattats att den sjungs ungefär 10 miljoner gånger om året. Då är det inte konstigt att den finns att hitta bland många olika genrer av musik. Mest känd är den kanske på säckpipa, här (passande nog på min blogg) med The Owl Town Pipe & Drum Band. Den finns som gospel, förstås, vilket jag låter Mahalia Jackson och Aretha Franklin illustrera. Jag hittar den också med folkmusikern Arlo Guthrie. Och countrylegenderna Johnny Cash och Willie Nelson. Billy Ray Cyrus och Bryan Ferry gör bra versioner.

Vill man ha lite mer stämningsfull skönsång kan kanske De tre tenorerna (Domingo, Carreras och Pavarotti) eller Il Divo stå till tjänst med det. Föredrar man körsång så  rekommenderar jag Mormon Tabernakle Choir. The Irish & Celtic Christmas Nollag är inte heller så illa. Red Hot Chilli Pipers (inte Peppers alltså) gör en lite rockigare version som jag gillar.

Den finns förstås också översatt till flera olika språk; jag nöjer mig den här gången med att nämna Anna-Lena Löfgren med En ton från himlen. 

Robson & Jerome tillsammans med London Community Gospel Chior gör en mycket fin tolkning av Amazing Grace, bättre än de flesta andra jag lyssnat på. Det gick helt enkelt inte att välja någon annan gästartist… 🙂 Jag har ju redan skrivit om dem några gånger så det får räcka så här.

1972 var Amazing Grace med på Elvis album He Touched Me, för vilket han fick sin andra grammy. Han gör en långsam gospel, närmst åt soul-hållet, bra arrangerad med piano och kör, och jag tycker så mycket om den… 🙂

Med Amazing Grace önskar jag att mina läsare ska få en riktigt God Jul!

Här har vi en sång med den egenheten att den har en titel och en text men flera olika melodier. Den ena melodin, kallad S:t Louis, skrevs av Lewis Redner 1868. Den är vanligast i USA. Den andra melodin, som är vanligast i andra engelskspråkiga länder, kallas Forest Green,  är gjord av Ralph Vaughan Williams och är ursprungligen en folkvisa med titeln The Ploughboy’s Dream. Så finns det två melodier skrivna av H. Walford Davies, kallade Wengen och Christmas Carol; dessa båda hittar jag inte på Spotify så de har jag inga länkar till. 

En femte melodi heter kort och gott The Town,  arrangerad av Chris Eaton. Den har spelats in av t ex Cliff Richard och Amy Grant.

S:t Louis-melodin kan vi höra med bl a Connie Frances, Paul Anka, Frank Sinatra, Mahalia Jackson, Jim Reeves, Burl Ives, Barbra Streisand, Dolly Parton, Ella Fitzgerald, Emmylou Harris, Johnny Cash, Willie Nelson, Marty Robbins, José Feliciano, Don McLean och Gene Autry.  Sarah McLachlan gör en fin version. Och så måste jag ta med Bob Dylan igen. Det är otroligt vad hans obefintliga sångröst (ja, Dylan-fansen får ursäkta, men jag kan inte påstå att han sjunger vackert…) kan frambringa julstämning 😀
Forest Green-versionen görs t ex av Annie Lennox och Chas & Dave. Jag tror att det är den Smokie gör också, men det är lite svårt att tolka ibland :).
Julie Andrews verkar inte sjunga någon av de båda; kanske det är en av de övriga jag nämner ovan. Vackert är det i alla fall 🙂

På svenska finns faktiskt en version av varje; S:t Louis-versionen heter med Sofia Källgren Du lilla stad o Betlehem, och Forest Green-melodin kan man här höra med Peter Mattei, under titeln O Betlehem du lilla stad. 
Den finns på några fler språk men jag nöjer mig den här gången med danska: Den lille by hed Betlehem med Stig Rossen, bara för att han sjunger den så bra 🙂 (Länken går till Youtube eftersom den inte finns på Spotify).

Nat King Cole har jag länge velat ha med som gästartist, men det har varit svårt att hitta sånger han har gemensamt med Elvis. Jag har alltid gillat Nat King Cole, som liksom Elvis hann med att spela in många låtar innan han dog 45 år gammal 1965. O Little Town Of Bethlehem sjöng han i S:t Louis-versionen.

S:t Louis är också den version Elvisspelade in på sitt första julalbum. Det är ju en långsam hymn, och det är lite roligt att man hör sydstatsdialekten så tydligt; det låter nästan som han sjunger ”O lettle town…” 😀

https://www.youtube.com/watch?v=19rL_8W3oRU

Jag hade hoppats att vi skulle få ett vinterland här hema till jul, men det verkar inte så i år heller.  Så då får man väl sjunga om det istället, eller i alla fall lyssna.

Winter Wonderland är en sång skriven 1934 av Felix Bernard och Richard Bernhard Smith, och första inspelningen gjordes samma år med Richard Himber. Den betraktas idag mer eller mindre som en julsång även om ordet ‘jul’ inte nämns i texten (i en svensk text nämns dock ordet ‘tomtar’, det är det närmaste man kommer).  Det är en trallvänlig vintersång som enligt Secondhandsongs.com finns i inte mindre än 1133 olika versioner, flera språk inräknade. Så många kan jag inte länka så jag får välja ut några få av dem.

Bing Crosby och Frank Sinatra går väl inte att komma undan. Inte heller Doris Day, Cliff Richard eller Perry Como. Men det finns en hel del andra artister som man inte i första hand förknippar med julsånger: Robbie Williams, Louis Armstrong, Ella Fitzgerald, Bob Dylan, Aretha Franklin, Willie Nelson, Kenny Rogers, Etta James, Billy Idol, Don McLean, Donny Osmond, Doug Seegers och Natalie Cole är några av dem. Jag vill också nämna Peggy Lee och Jo Stafford. Lou Rawls är min nya favorit 🙂
Och då har jag inte ens nämnt artister som Vera Lynn, Diana Ross eller Neil Diamond 😀

Några oväntade duetter hittar jag, med Rod Stewart/Michael Bublé, John Travolta/Olivia Newton-John med Count Basies orkester,  John Farnham/Olivia N-J, Tony Bennett/Lady Gaga, och Kim Wilde/Rick Astley.
Några grupper finns också: The Platters, The Andrews Sisters, Chicago, Eurythmics, Earth, Wind and Fire, och REO Speedwagon, för att inte tala om Kool & the Gang. Och kommer någon ihåg The Partridge Family med David Cassidy?

När det gäller versioner på andra språk nöjer jag mig med ett par: Weisser Winterwald på tyska med Tom Gaebel, Talven Ihmemma på finska med Anna Hanski och Et Vinterhvidt Vidunderland  på danska med Gustav Winckler. Och så finns det två svenska texter; Här i vårt vackra vinterland med Stefan Ljungqvist och Vår vackra vita vintervärld med Wenche Myhre (så fick jag med lite Norge också 😉 )
Parodierna kommer ni inte heller undan: Walkin’ On Miami Beach Sand med 2 Live Jews, och Walkin’ ‘Round In Women’s Underwear med Bob Rivers 🙂
Och för några år sedan gjorde Ronan Keating en version som passar bättre för södra halvklotet: Summer Wonderland.
Det finns väldigt, väldigt många fler versioner men jag tror det får räcka där; det kan blir för mycket vinterland annars. Jag sa ”några få versioner”, och det får man väl ändå säga; allting är relativt 😀

Bara en till förstås, dagens gästartist Dean Martin. Jag har länkat honom flera gånger i mina inlägg men aldrig haft honom som gästartist så det är på tiden. Vet de som är unga idag en vem han var? Det hjälper väl inte heller att säga att han var svärfar till Carl Wilson i Beach Boys, för det vet de väl inte heller vilka det var 🙂 Förresten var han svärfar också till Olivia Hussey som vi ser varje nyår som Rebecca i Ivanhoe, den har de flesta nog sett.. 😀
Men det var en parentes. Jag gillar Dean Martin, och hans röst passar i Winter Wonderland där han också sjunger en något annnorlunda text i andra versen. Eftersom det inte finns någon liveinspelning på Youtube så blir klippet nedan en version med en ”mupp” som märkligt nog har Dean Martins röst 😀

Elvis hade den med på sitt andra julalbum 1971, och det var nog bra för den skulle inte ha funkat med honom 1957 tror jag 🙂 1971 funkar den bra, och med James Burton på gitarr blir det en rock-country-låt som är en av de bättre på albumet.
Inte heller med Elvis finns någon liveversion utan det blir en video med ett collage av olika julrelaterade Elvis-bilder istället. 😀

https://www.youtube.com/watch?v=K6EZUsfmQQ4

Idag är det Nobeldagen och det är två veckor kvar till julafton. Tiden går fort så man får passa på att spela julmusik nu innan det hinner bli midsommar igen 🙂

Santa Claus Is Back In Town är ännu en Elvislåt skriven av Jerry Leiber och Mike Stoller och den var med på Elvis första julalbum 1957. Märkligt nog är det inte så många kända artister från den tiden som nappat på den här låten, så jag får leta fram några som jag tycker är hörvärda.
Här finns rockiga covers med t ex Dwight Yoakam, Trisha Yearwood, The Snowmen, Straight No Chaser, The Twang och Frantic Flintstones. Hårdrock med bl a Tim ”Ripper” Owens, Australian Crawl och The Society of Bandits. Sen har vi de som går mer åt jazz- eller blueshållet, t ex Joe Bonamassa, Under The Streetlamp, The Tractors, Dr Zoot och The Crush.

1966 spelade filmstjärnan Mae West in den rockiga julskivan Wild Christmas, 73 år gammal. Idag är hon mest ihågkommen för sina många citat (”Det är inte männen i mitt liv som oroar mig utan bristen på liv i mina män”. ”Jag förlorade mitt rykte men jag saknar det inte”. ”För mycket av det goda kan vara underbart”. )
Jag tycker hon gör en riktigt bra version av den här låten.

Elvis gör den som bara han kan; det är ju också originalet han sjunger och jag har alltid gillat hans ”rock-blues-låtar” från de tidiga åren bäst. Och en 22-årig Elvis hade gärna fått klättra in genom skorstenen hemma hos mig. … 😀

BONUS: Kurt Russell – han som en gång sparkade Elvis på smalbenet och senare själv spelade huvudrollen i filmen Elvis the Movie – spelade förra året självaste jultomten i serien Christmas Chronicles. Ett klipp därifrån där Russell sjunger just Santa Claus Is Back In Town lägger jag ut efter de båda andra.

Okej, nu får det väl bli lite julmusik i alla fall, det är ju faktiskt andra advent på söndag.

The First Noel – eller The First Nowell – är en traditionell engelskspråkig julsång med ursptung i Cornwall från 1800-talet. Detta innebär förstås att det finns många inspelningar – inte mindre än 886 stycken finns nämnda på secondhandsongs.com. Alla dessa kan jag förstås inte länka så då väljer jag att ta med de mest kända namnen.

Jag kan då nämna Frank Sinatra, Bing Crosby, Pat Boone, Roger Whittaker, Andy Williams, Neil Diamond, Mario Lanza, Rosemary Clooney och Whitney Houston, ingen av dessa var kanske någon överraskning när det gäller julmusik. Några jag aldrig hört med den här låten förut är t ex Ella Fitzgerald, Lou Rawls, Emmylou Harris, Connie Frances, Mahalia Jackson, the Everly Brothers, Kenny Rogers, Olivia Newton-John, Willie Nelson, John Denver, Randy Travis, B.J. Thomas och Jackie Wilson. Far och dotter, Nat King Cole och Natialie Cole, har spelat in varsin version.

Det finns dock några som i min värld var helt otippade: Demis Roussos, Boney M., Earth, Wind and Fire, Hall & Oates och Joan Baez t ex. Pete Seeger gör en annorlunda (men bra)  version. Bob Dylan hade jag inte väntat mig att hitta, men hans version är också bra.
Bäst är absolut Annie Lennox, hennes version är riktigt mäktig!

Gustav Winckler har jag lyssnat på mycket under uppväxten; han var en av min mors favoritsångare och var, kan man säga, Danmarks svar på Bing Crosby när det begav sig. Idag är han väl inte så känd i Sverige precis, men det var roligt att jag kunde hitta en Elvislåt där jag kan ha honom som gästartist. 😀 Han sjunger förstås på danska med titeln Den Allerførste Jul.

Elvis spelade in två julalbum, ett 1957 (Elvis’ Christmas) och ett 1971 (Elvis sings the wonderful world of Christmas). The First Noel är hämtad från det senare. Jag har alltid tyckt om den här versionen och här hemma hos mig spelas Elvis julskivor när jag håller på med julförberedelserna – och framför allt medan jag bakar struvor, de blir inte lyckade annars… 😀

(Lite kuriosa om texten: På wikipedia hittar jag en jämförelse av texten från tre olika källor. I texten från Cornwall sjunger man inte ”noel, noel” utan ”o well, o well”… det blir en helt annan innebörd tycker jag… ) 😉