Melodikrysset 29 september 2018

Publicerat av moruggla den 30 september, 2018
Publicerat i: Linie 3, Melodikryss, Musik. Märkt: , , . Lämna en kommentar

L1 +L6 + L3 + L9 + L4 : Nat King Cole sjöng ”Those Lazy-Hazy-Crazy Days of Summer. Lill-Babs sjöng den med svensk text av Stikkan Andersson. Här välkomnar hon sommaren med fyra adjektiv och de flesta håller väl med om att den gångna sommaren i Sverige hade allt det titeln säger; färgglad, vacker, behaglig och trovärdig.

V3: Mera Stikkan Andersson, minsann. Titeln utgörs av en förkortning och den kan stå för lite olika saker. Men nej, det var inte Sven-Olof Sandberg som sjöng den. Inte heller var det titelmelodin till ”En segelsällskapsresa”. Jag tror inte heller den var skriven till Socialstyrelsens firmafest, även om man kanske där blev bjuden på smör, ost och sill. Har jag givit för mycket hjälp nu?

v5 + v7: ”When Spirits are Calling My Name” är en svensk melodi på engelska, sjungen på båda språken av denne Roger som ursprungligen hette Johansson men här frågades efter hans kända efternamn. Sen gällde det sista ordet i svenska titeln och det är egentligen bara att översätta från engelskan men byta ut andarna mot vindarna och calling till viskar.

V15 + V9: Vad heter operan på svenska? Jo, den handlar om ett djur som på latin heter Pica Pica. Denna fågel har rykte om sig att samla på sig saker den inte äger, särskilt om de glittrar och blänker, och då kallas den så här i bestämd form.

L14: Lennart Palm i Lerum. Här har vi veckans tredje ABBA-koppling kan man ju säga. Sången är skriven av Agnetha Fältskog och låg på Svensktoppen i 15 veckor 1970. Den har titeln ”Om tårar vore guld”, och i texten finns några ord före titelraden – vad skulle man om tårar vore guld?

L13: Här spelades ”Igår, idag” med Sanne Nielsen, och det var ju varken igår eller idag hon sjöng den i Melodifestivalen. Det var snarare några år sedan, samma år som ”A Space Odyssey” utspelade sig. Sista siffran i årtalet skriven med bokstäver efterfrågades.

V12: Här ska vi hitta tredje ordet i titeln i en visklassiker. Eller marsch, snarare. Denna kunde alla förr i tiden, idag tror jag inte man lär sig den i skolan. Sen har jag aldrig riktigt förstått vad man skulle på de daggstänkta bergen att göra, men om jag förstår texten rätt så fanns de i alla fall ingen väg under eller igenom dem, så man fick gå här istället. Men ingen var ledsen för det, fallera…

V10: ”I Won’t let the sun go down on me” sjöngs av upphovsmannen, samme kille som skrev ”The Riddle”, t ex. Men hur ger man en ledtråd till hans förnamn? Hade han varit intresserad av sport och bott i Norrahammar så hade han nog varit med i idrottsklubben  där som förkortas som hans namn. Den enda hjälp jag annars kan ge är väl att han heter Kershaw i efternamn.

V11: Nu skulle vi kunna språk igen. På finska hörde vi en sång av Charles Trenet, La Mer. På svenska heter den Blå Hav. Men nu var det engelska vi skulle ha in, och då är det återigen bara att översätta, från franska eller svenska kan man själv bestämma.

L11: Det var länge sedan man hörde ”Pretty Belinda”! Hur beskrivs då Belinda i svenska titeln och texten? Ja – översätt igen. Från engelska, den här gången.

V8: Fulvia Fästing av Povel Ramel och framförd av Mikael Ramel. Melodin torde alla känna igen, Bellmans text i Fredmans sång No 35 handlar om en gubbe från bibeln – vilken av dem?

L2: Inez framförde ”Listen to your heart” men vem skrev den? Det gjorde denne Halmstadpojke som hade sina gyllene tider på 70-80- talen och som nog fortfarande har det, ibland i alla fall. Namnsdag 1 augusti – förnamnet ska skrivas in.

Jag tycker det blir svårare och svårare att hitta på ledtrådar, och också svårt att hitta på klipp som passar in, men än så länge fixar jag det. Även om det blir långsökt. På frågan om operan ovan skulle vi ju hitta ett djur. Denna djurart sjungs det om i detta Linie 3-klipp, som i övrigt ingenting har med denna opera att göra. Men den är bra. Och rolig.

 

”I Don’t Wanna Be Tied” från Girls! Girls! Girls! (sv. Girls! Girls! Girls!) 1962

Publicerat av moruggla den 28 september, 2018
Publicerat i: Elvis, Musik. Märkt: , , , . Lämna en kommentar

Ross Carpenter (Elvis) bor på båten West Wind, som han själv byggt tillsammans med sin far. När fadern dog blev han tvungen att sälja båten men köparna, paret Stavros, låter honom bo där med löfte att köpa båten när han får råd. Mama Stavros har blivit sjuk och läkaren har rekommenderat dem att flytta till ett torrare klimat, vilket innebär att de behöver sälja alla båtarna inklusive West Wind. De säljer till Wesley Johnson, som går med på att sälja West Wind till Ross, om han får ihop pengarna som nu ökat från de 6000 han gav Stavros till de 10000 han kräver av Ross. Ross börjar arbeta på Johnsons fiskebåt för att arbeta ihop pengarna. Samtidigt får han jobb som sångare på den klubb, Pirate’s Den,  där hans till-och-från flickvän Robin arbetar som sångerska.

Bland gästerna på klubben sitter Laurel som fattar tycke för Ross. Hon arbetar i en hattaffär men kommer egentligen från en rik familj, vilket hon inte vill berätta. Ross tar med sig Laurel till Paradise Cove, där den kinesiska familj han tillbringat mycket tid med under uppväxten bor. Ross är dock egentligen inte intresserad av flicksällskap, det enda han vill är att få ihop pengar så att han kan köpa tillbaka sin båt. Detta tar Laurel fasta på och köper båten av Johnson, men när Ross får veta att båten är såld – dock inte vem som köpt den – försvinner han. Laurel ber Johnson att segla henne till Paradise Cove där hon misstänker att Ross finns. Hon erbjuder honom pengar för besväret men han har andra planer, vilket Ross vän Chen får se. Chen ringer till Ross som ger sig ut till West Wind motorbåt, han och Johnson råkar i slagsmål och Ross tvingar Johnson att köpa tillbaka båten från Laurel.

Nu har Ross insett att hans liv inte står och faller med West Wind, han kommer fram till att han och Laurel kan bygga en ny båt tillsammans och detta tar hon som det frieri det var menat som. Ett lyckligt slut även i den här filmen alltså.

Den här recensionen blev väldigt kortfattad, men detta är huvuddragen i filmen. Sen händer det en hel del på vägen, och jag tycker nog att filmen faktiskt är sevärd. Musiken är inte heller den sämsta:

Girls! Girls! Girls! spelas alltså som både intro och outro; det senare med annan text till viss del. Sen har vi Where Do You Come From?, I Don’t Want To, We’ll Be Together, A Boy Like Me, A Girl Like You, Earth Boy, Return To Sender (som är den bästa, men den är ju ganska känd och därför länkar jag inte den), Because of Love, Thanks to the Rolling Sea, Song of the Shrimp, The Walls Have Ears och We’re Coming In Loaded. Och så förstås dagens länk I Don’t Wanna Be Tied.

”Riding the Rainbow” från Kid Galahad (Sv. Kid Galahad) 1962

Publicerat av moruggla den 25 september, 2018
Publicerat i: Elvis, Musik, Nostalgi. Märkt: , , , . Lämna en kommentar

Walter Gulick (Elvis) har muckat från armén och ger sig ut för att söka jobb. Han kommer till Cream Valley i New York och Grogan’s Gaelic Gardens, ett träningsläger för boxare. Han berättar för Dolly (någon som minns Lola Albright?)  att han är född i stan, men hans föräldrar dog när han var 14 månader och han växte upp i Kentucky. Han vill gärna stanna i Cream Valley och öppna egen bilverkstad och han söker jobb hos Willy Grogan(någon som minns Gig Young?)Dollys evige fästman, som förklarar att det inte finns behov av en bilmekaniker men väl en sparringpartner åt boxarna. Walter accepterar.

Tränaren Lew Nyack (någon som inte minns Charles Bronson?) tar Walter under sina vingars skugga och tränar honom. Förvånad ser han hur Walter i sin första träningsmatch tar emot slag efter slag utan att försvara sig, tills han fått nog och slår sin motståndare knock-out med ett enda slag. Eftersom Willy har skulder och diverse andra problem ser han en finansiell räddning i Walter: ”han har höger som en yxa och ett huvud som ett bowlingklot. Han kommer att göra sig bra på TV”. Walter blir känd under namnet Kid Galahad.

När Walter kommer överens med verkstadsägaren Prohosko att börja arbeta för honom för att till hösten bli kompanjon i firman vågar han fria till Rose. Detta tas inte väl upp av Willy som inte vill se sin syster gift med en ”grease monkey”; i själva verket är han mest rädd att bli av med sin guldkalv. Han börjar sälja biljetter till Kid Galahads träningsmatcher och planerar att låta honom slåss mot Sugar Boy Romero. Men under tiden har Dolly tröttnat på att Walter aldrig friar till henne och hon lämnar honom.

När matchen mot Romero närmar sig kommer gangstern Otto på besök hos Lew. Otto vill att Lew uteblir från matchen så att han inte kan ”lappa ihop” Kid Galahad när han får blödande sår under matchen. Istället vill Otto placera en egen man i den ringhörnan för att se till att Galahad blöder extra mycket, på så sätt måste domaren stoppa matchen efter tre ronder. Lew nekar, men Ottos gorillor bryter alla hans fingrar. När Willy kommer hem får han vet vad som hänt; Otto vill hindra Willy från att vittna i en rättegång angående ett brott en tid tillbaka. Willy och Ottos gorilla börjar slåss, Walter kommer ner från sitt rum och slår ner gorillan.

När matchen kommer finns Willy och Lew på plats i ringhörnan, Lew med omlindade händer. Willy lurar bort Ottos gorilla och tar själv hand om Galahad i pauserna. Samtidigt ser han till att oddsen på Galahad skjuter i höjden och hela stan satsar pengar på honom. Galahad vinner förstås matchen, han kan gifta sig med Rose och bli delägare i bilverkstan, och Willy friar äntligen till Dolly.

King of the Whole Wide World, This is Living, Home is Where the Heart Is, I Got Lucky och A Whistling Tune sjunger Elvis i den här filmen.  Och så Riding the Rainbow, som blir dagens länk. Flera av låtarna är bra, men just den här låten blir jag alltid glad av.

Melodikrysset 22 september 2018

Publicerat av moruggla den 23 september, 2018
Publicerat i: Melodikryss, Musik, Nostalgi. Märkt: , , . Lämna en kommentar

L2+L3: I Want a Little Hairy Bat For Lunch Mama, här sjungen av Claes Janson och Jazz Doctors, skrevs med svensk text av Hans Alfredsson. Där handlar det om något mycket godare än fladdermöss. I svenska texten ratas både spenaten och tomaten och plättarna med lingonsylt för denna vanliga charkuterivara med ett i titeln beskrivet något ovanligt utseende.

V11+L6+L9: Här ska vi ha första ordet i melodins titel, därefter gällde det att veta vilka som gjorde den känd och till sist vilka som var med och skrev. Den här låten tävlade i melodifestivalen 1975 och de som där sjöng den var en sådan här artistkonstellation. Men de som var med och skrev var väl dubbelt så bra kanske 🙂 De spelade själva in den senare fast då på engelska.

V7: Vem  har skrivit text och musik? Det gäller förnamnet på den som skrev Lisa Nilssons hit Himlen runt hörnet. Den här artisten, född 1962, har skrivit sånger till ensamma, om ett långsamt farväl och om att möta någon vid jourbutiken. Gruppen han var med i på 80-talet hette som bröderna Daltons hund.

L14+L11: Hur färdas personerna i melodin? Här kan jag ju inte nämna vare sig den svenska eller engelska titeln för då blir det för lätt. Jag går in på lite historia istället; ursprunget till detta självgående landfordon hittar vi år 1769, konstruerad av fransmannen Joseph Cugnot. Den kallades för ”Fardier à vapeur”, av vilket vi kan förstå att den var ångdriven. Den blev ingen större succé och det skulle dröja något hundratal år innan gemene man började kunna se dessa fordon med egna ögon. Idag är det svårt att hitta en plats där man inte ser dem.

V13: Vem sjunger Vadå? Den här unga flickan är född i Halmstad och utbildad i Skurup, där hon tillsammans med tre andra bildade bandet Prylf. 2010 kom hon fyra i Idol. Hon har skrivit låtar tillsammans med Orup och turnerat ihop med Gyllene Tider. Och Evert Taube har skrivit en visa om henne, eller snarare en med samma förnamn.

V15: Johan Stengård spelar saxofon, men vad heter melodin? Första ordet ska in. Melodin är välkänd, skrevs av Peter Lundblad 1986 och titeln kan väl omskrivas med ”jag vill till stranden, kan du köra mig dit?”.

L10: Ett förnamn till, även denna gång en kvinnlig artist. We Were Never Meant To Be Heroes är i mina öron en betydligt bättre låt än den hon representerade Sverige med i ESC 2010. Och mer tänker jag inte skriva om henne, det gjorde jag för ett par veckor sedan om jag minns rätt. Förnamnet kan jag ju ge en ledtråd till – på hennes namnsdag skall lutfisken läggas i blöt.

L1+V12: Här blev det nostalgi! Hej hej hemskt mycket hej var en landsplåga 1987. Alla kunde den, och ingen kunde säga ett kort ”hej” längre när man mötte någon. Gruppen – vars namn efterfrågas – bestod bland annat av författarna till Sune-böckerna. Gruppnamnet kan ju vara svårare att komma ihåg så jag försöker med en omskrivning igen: Det som Lill ville ha en man i, men ingen får veta om. Kan det vara till någon hjälp? Kanske om jag lägger till att gruppens album hette ”Top Secret”.

V8: En melodiklassiker framförd av Svend Asmussen, On the Sunny Side Of the Street. Och vem skrev då den? Jag ska erkänna att jag alltid trott det var Fats Waller, och det kan det faktiskt vara enligt vissa men han sålde rättigheterna då han behövde pengar och därför finns det en annan angivet som kompositör. Samme man som skrivit bl a  I’m in the Mood for Love och I Can’t Give You Anything But Love. Svårt att ge en ledtråd till själva kompositören utöver sångtitlar men förnamnet har han gemensamt med både en amerikansk f d president och en för tillfället mycket aktuell svensk.

V4: Vem skrev text och musik och dessutom sjunger Lilla fågel blå? Det här var ännu en landsplåga, denna gång från 1993. Fast idag plågas jag inte av att höra den, den håller ännu. Och här kan jag inte alls ge någon ledtråd till namnet, är jag rädd. Staffan är förnamnet och efternamnet låter som Håkans men med lite skillnad på slutet.

L5: Mer nostalgi, en film från 80-talet. Den kända musiken från den kända filmen där den kända skådespelaren gjorde huvudrollen. Take My Breath Away hette låten, i filmen framförd av gruppen Berlin. Nämner jag filmen är jag rädd att det blir för lätt men det ska ju inte vara ett ”Mission Impossible” det här; Top Gun hette filmen. Han har varit med i många fler filmer men jag kan inte nämna alla här. Men jag kan ju berätta att han och en skådespelare till är de enda manliga skådespelare som varit med i filmer som omsatt mer än 100 miljoner dollar fler än sju gånger – det ni! OCH – båda två har samma förnamn – t.om. det! 🙂

Dagens klipp blir inte med Linie 3, bara med en av dem: Thomas Eje. Den länkar jag med anledning av att Svend Asmussen spelade på V8. Varsågoda – June Night.

”What a Wonderful Life” från Follow That Dream (Sv. Drömsheriffen) 1962

Publicerat av moruggla den 19 september, 2018
Publicerat i: Elvis, Musik. Märkt: , . 1 kommentar

Follow That Dream är en smålustig komedi om en udda familj, the Kwimpers, som består av Toby (Elvis) och hans far, ”Pop”. Dessutom tre små föräldralösa barn, Eddy och Teddy samt Ariadne. Och så familjens tidigare barnvakt Holly, som blev föräldralös några år tidigare och då flyttade in hos Kwimpers. Familjen lever på statliga bidrag: Toby har invaliditetsersättning pga en dålig rygg (det är inget fel på hans rygg, men militärläkaren har sagt det och en läkare ska man inte säga emot), fadern på a-kassa och så får de understöd för de tre barnen.

När de är ute och kör en dag tar bensinen slut precis vid en strandremsa där de slår läger. Efter en stund kommer Mr King, som försöker köra bort dem eftersom guvernören snart sa komma förbi och inviga den nya vägen som kommer att passera förbi ett tänkt naturreservat. Pop Kwimper blir uppretad och när guvernören kommer och undrar vad som står på säger han att de är nybyggare. Guvernören håller med om att all allmän mark är öppen för nybygge och därför låter han dem stanna. Mr King ser dock till att de inte längre får några bidrag och understöd från sin hemstat.

Holly har länge försökt få Toby att upptäcka henne, men han säger att han aldrig kommer att gifta sig. Hans far har lärt honom hur han ska undvika att ”åka fast”. Han berättar att varje gång någon kommer för nära börjar han rabbla multiplikationstabellen… 🙂

En bankdirektör, Mr Endicott, kommer förbi och ser Toby och Holly fiska. Han stannar och vill vara med, och detta ger Holly en idé. Hon införskaffar fiskeredskap och snart har de en liten rörelse där de hyr ut redskap och erbjuder mat och fika åt förbipasserande. Snart har tidningarna fått nys om detta och i en artikel beskrivs hur familjen bor så att lagen och myndigheterna inte kan komma åt dem.

Så småningom bestämmer de sig för att bygga ut verksamheten och går till banken för att låna pengar. Ingen av dem har varit på en bank förut och det slutar med att alla tror att de försöker råna den. Som tur är har de kommit till Mr Endicotts bank, och han reder ut alla missförstånd och beviljar dem ett lån på 2000 doller. För pengarna bygger de en brygga och köper roddbåtar som de kan hyra ut och affärerna blomstrar.

King ger sig dock inte utan han kontaktar Alisha Claypoole på socialstyrelsen. Hon åker ut för att tala med familjen och blir genast betagen  av Toby. Hon försöker förföra honom men han är inte intresserad. Dessutom blir de hela tiden avbrutna av Holly som är svartsjuk nog att knuffa Alisha i vattnet.

Ett ambulerande kasino slår upp portarna i närheten. Toby och Holly går över för att hälsa på sina nya grannar. När de båda kasinoägarna, Carmine och Nick, förstår att lagen inte kan nå dem på den här platsen, och att Toby dessutom är för naiv för att vara ett hot, bestämmer de sig för att stanna. De försöker köpa marken från familjen som tackar nej till erbjudandet. Till slut blir det så mycket oväsen från kasinot att något måste göras. Toby blir ”vald” till sheriff och går över för att stänga kasinot. Trots många försök att oskadliggöra honom – t o m av inhyrda torpeder – lyckas Toby till slut stänga kasinot. I desperation har Carmine och Nick låtit placera en hemmagjord bomb på deras veranda men Holly, som tror att de glömt en flaska fotogen, bär tillbaka den till deras kasino/husvagn.

Under tiden har King och Alisha, som vill hämnas för att hon blivit ratad av Toby, gått till domstol för att få barnen omhändertagna, de påstår att barnen missköts och att Toby och hans far umgås med kriminella och går omkring med skjutvapen. Under domstolsförhöret för Toby familjens talan. Alisha blir ombedd att göra ett associationstest på Pop, och i hemlighet skriver domaren också ner sina associationer. När Alisha ska analysera testet är det på domarens svar hon ovetande gör det. Domaren avgör att hon inte vet vad hon talar om, och dömer till familjens fördel.

Och Holly får äntligen sin Toby…

Musikmässigt är detta ingen ”musikal” direkt, den innehåller bara fyra sånger plus en liten snutt av On Top of Old Smokey. De övriga är titelsången Follow That Dream, slutballaden Angel och de småroliga I’m Not the Marrying Kind och Sound Advice. Inledningslåten What a Wonderful Life är dock den som jag tycker är bäst av dem:

 

”No More” från Blue Hawaii (Sv. Blue Hawaii) 1961

Publicerat av moruggla den 17 september, 2018
Publicerat i: Elvis, Musik, Nostalgi. Märkt: , . Lämna en kommentar

Chadwick ”Chad” Gates (Elvis) kommer hem till Hawaii från militärtjänstgöringen för att så småningom börja jobba i samma ananasplantage som hans far. Det vill han inte, han vill hellre göra något själv. Den första tiden hemma tillbringar han med sin flickvän Maile  och sina vänner på stranden, men när hans far kommer på att han är tillbaka åker han till slut hem. Han förklarar för sin far och sin mor (Angela Lansbury från Mord och inga visor) att han tänker jobba med turism och får jobb hos Mailes chef på turistbyrån. Hans första kunder är en lärarinna, Ms Prentice, och fyra tonårsflickor varav en – en butter, trotsig flicka – heter Ellie.

Både Ms Prentice och flickorna blir förtjusta i Chad och han visar dem runt bland öns sevärdheter, och även publivet på kvällarna. En överförfriskad amerikan fattar tycke för Ellie och hon flörtar tillbaka för att göra Chad svartsjuk. Chad försöker få Ellie bort från amerikanen som tar illa upp och därmed är slagsmålet igång. Chad och hans vänner hamnar i finkan, och hans far får lösa ut honom. Han får sparken men startar eget och fortsätter sin rundvisning med flickorna, medan Maile blir mer och mer svartsjuk.

Under en natt på ett hotell smyger Ellie in i Chads bungalow. Han försöker slänga ut henne, men då knackar Ms Prentice på och vill tala med honom och han stänger in Ellie i ett annat rum. Det Ms Prentice har att säga får honom att tro att hon blivit kär i honom, men innan han hinner säga något kommer Ellies rumskamrater inrusande och frågar efter henne. Ellie har då sprungit ut genom bakdörren och tagit Chads jeep och kör iväg i hög fart. Chad kör efter och hittar henne så småningom där hon kört av vägen. Efter en del hårdhänt övertalning (dvs smisk på rumpan) lugnar hon ner sig och blir snällare mot alla.

Chad har fortfarande Ms Prentice kvar att tala med, och nu hinner hon förklara att hon förälskat sig i ägaren till ananasplantagen, Jack. Maile har dock hört brottstycken av vad de pratat om, och hon missförstår också. Så småningom får hon dock se Ms Prentice och Jack tillsammans och allt reder upp sig. Chad och Maile kan gifta sig och starta egen turistbyrå.

I denna film finns en hel del sånger; det är den första av ett antal ”musikalkomedier” som Elvis skulle medverka i de kommande åren. Härifrån kommer förstås titelsången Blue Hawaii, den riviga Rock a-hula Baby och den vackra, och genom åren mycket spelade, Can’t Help Falling in Love.
Även några mindre spelade sånger finns förstås, och i några fall är det kanske inte så konstigt att de inte är så kända idag. Almost Always True, Aloha Oe, Moonlight Swim, Ku-u-i-po, Ito Eats, Slicin’ Sand, Hawaiian Sunset, Island of Love (Kauai) och Hawaiian Wedding Song är några. Mina två favoriter har jag sparat till sist. Den ena heter Beach Boy Blues och den andra blir den jag länkar: No More (melodi La Paloma).

 

Melodikrysset 15 september 2018

Publicerat av moruggla den 17 september, 2018
Publicerat i: Linie 3, Melodikryss, Musik. Lämna en kommentar

Mina kryssledtrådar har blivit lite försenade även den här veckan, men krysset har jag förstås löst och skickat in. Och här är ledtrådarna till mina svar:

På L3 skulle vi skriva in ”efternamnet” på den artist som sjöng Pretend. Han hette egentligen något annat, men artistefternamnet har han gemensamt med t ex Robbie och Andy.

V8: Här spelades på dragspel en sång som trea i ESC 1958. I svensk översättning fick den namnet ”I det blå” och ungefär samma betydelse har den egentliga titeln, även om den är mer känd under ett namn som består av det första ordet. Skriver jag ut titeln, eller ordet, tror jag man ser vilket språk det handlar om, men nu var det landet som skulle in, ett land som är en republik i sydeuropa och som består av en halvö och ett par stora öar.

Dubbelfråga, L4+V7: Här skulle vi kunna efternamnen på två av de som sjöng ”Tajta jeans”. Dessa båda samarbetade i många år, bl a med krogshower, filmer och även barnprogram; troligen är de mest kända för de sistnämnda där flera generationer barn  lärt sig läsa, stava och räkna. De är mest kända under sina förnamn men efternamnen kan nog många ändå.

På L5 gällde det en musikal. Musik av Björn och Benny, sångtexter av Tim Rice. På konceptalbumet, som kom före scenframträdande, sjöngs huvudrollerna av Murray Head, Tommy Körberg och Elaine Page. Den handlade lite kort om en tävling mellan Ryssen och Amerikanen och jag har aldrig sett den så jag kan inte säga mer. Det är originaltiteln på musikalen som ska in.

V6 + V3: ”Som jag hade dig förut” sjöngs av Melissa Horn och en man som jag tycker är med ganska ofta i krysset, oftast med ”Om du lämnade mig nu” tillsammans med Miss Li. Han är född 1975 och har bl a vunnit sju Grammisar och fem Rockbjörnar.

L1: Ett verb. Den här ursprungligen franska visan av Léo Ferré är från 1948. På svenska är den sjungits av bl a Olle Adolphson, Jan Malmsjö och Lill-Babs. Första ordet i den svenska titeln efterfrågades.

L2: En grupp, eller trio, sjöng ”Den andra kvinnan”. I motsats till EMD har dessa gjort sitt gruppnamn av initialen i respektive efternamn; hade de valt förnamnen hade de hetat ATN, och det har ju inte riktigt samma klang 🙂

V2: Lars Roos spelade ”Vind över vindens ängar” av Mats Paulsson. Den har en vacker text som börjar nästan som titeln, men i titeln saknas de tre första orden. Det andra av dem skulle in.

V10: ”Himlen är oskyldigt blå”. Vacker melodi, vacker text. Den sjöngs av en flicka – en dotter hjälpte Eldeman till med – till en av upphovsmännen. Och vilka det var vet nog de flesta.

L9: En legendarisk dragspelare ”S:t Louis Blues”. Hans efternamn efterfrågades. Och här kanske många undrade vem f-n detta var, även om han inte är Nisse Hult, utan en annan nisse. Släkt med Jenny eller Cecilia kanske?

V11: Anna Ihlis sjöng Karlfeldts ”Dina ögon äro eldar” tillsammans med vem? En enkel ledtråd: Om man slår ihop Demert och Jeja så har man svaret!

Så var det veckans klipp. På L1 hade vi ju en fransk chancon, så vi tar en sån med Linie 3 också.  Mycket nöje!

”I Slipped I Stumbled I Fell” från Wild in the Country (sv. Vild ung man / Mer vild än tam) 1961

Publicerat av moruggla den 13 september, 2018
Publicerat i: Elvis, Musik. Märkt: , , , . Lämna en kommentar

Filmen börjar mitt i ett slagsmål mellan Glenn Tyler (Elvis) och hans bror. Deras far står småskrattande och tittar på, tills Glenn slår sin bror medvetslös. Glenn får en villkorlig dom och ställs under en övervakare och dessutom ska han ha regelbundna samtal med en psykolog, Irene Sperry.

Glenn får flytta hem till  sin farbror – eller egentligen sin mors kusin – Rolfe Braxton och dennes dotter Noreen, som har ett litet barn. Hennes man sägs befinna sig utomlands. Braxton har en drugstore där han säljer egentillverkad sprit och mediciner; han berättar för Glenn att alla flaskorna har exakt samma innehåll, det är bara etiketterna som skiljer sig åt.

Glenns flickvän Betty Lee, en väluppfostrad flicka från ett kyrkligt hem, har också en annan beundrare, Cliff Macy som är son till Phil Macy, en god vän till Irene Sperry. Cliff hyser agg mot Glenn av olika skäl, och de kommer i bråk varje gång de stöter på varandra. Samtidigt längtar Noreen bort från den lilla småstaden och sin far och försöker övertala Glenn att ta henne och barnet med och rymma från alltihop. Glenn säger nej, han vill försöka få ordning på sitt liv.

Samtalen med Irene får honom att öppna sig, och han berättar om sitt liv och om hur hans mor dog när han var 9 år, utsliten efter att ha försökt hålla familjen över ytan när fadern och brodern låg druckna hela dagarna. Hon övertalar honom att skriva ner sin historia, och när hon får läsa hans berättelse vill hon lämna den till en professor hon känner, hon säger att Glenn har möjligheter att få stipendium till collegestudier. Glenn tror dock inte på att det ska leda till något och ber under ett fylleslag tillsammans med Noreen att få sitt alster tillbaka. Han säger att han vill avsluta deras samtalssessioner och hon går motvilligt med på det.

Phil har under tiden berättat för Irene att hans son Cliff behöver hjälp. Han har ett medfött hjärtfel och Phil anser att han dricker och festar för mycket. Han ber Irene tala med sonen, men hon anser att hon inte är rätt person för det.

Rolfe försöker få Glenn och Noreen intresserade av varandra så att de kan gifta sig. Han berättar i förtroende för Glenn att Noreens man dött utomlands och att hon nu behöver någon som kan ta hand om henne och barnet. Glenn har hela tiden förstått att hon aldrig varit gift men är inte intresserad av att gifta sig. Han slår ner sin farbror, tar hans lastbil och kör sin väg. Rolfe vill anmäla honom, men Phil Macy talar för Glenns sak och antyder att det finns ett rykte att Rolfe sålt en flaska ”medicin” till en kvinna och påstått att det var botemedel för hennes cancer. Rolfe lägger ner anmälan mot Glenn, som nu fått jobb på en bilverkstad.

Glenn kontaktar Irene igen, och tillsammans söker de upp henne vän professorn som läser Glenns berättelse och går med på att ge honom stipendium till college. På vägen hem överraskas de av ett oväder, och de beslutar att ta in på ett motell över natten. De tar förstås var sitt rum, men strax efter att de checkat in kommer Cliff Macy till motellet. Han får se deras namn i liggaren och får två och två  till fem. Han sprider ryktet om deras natt tillsammans i stan och detta når så småningom Rolfes öron, som sedan för det vidare till Phil Macy. Han ställer sin son till svars – han ska nämligen gifta sig med Irene – och när Cliff bedyrar att det är sant ger Phil sin son en rejäl örfil. Därefter söker han upp Glenn för att ställa honom också till svars, och när Glenn får höra ryktena söker han i sin tur upp Cliff och ger honom en omgång. Cliff faller samman och dör, och Cliff ställs förstås inför rätta för dråp.

Irene berättar i sitt vittnesmål om Cliffs hjärtfel, men nu nekar Phil till att det skulle varit något fel med sonen hjärta; han är svartsjuk på Glenn och vill hämnas den påstådda natten. Irene blir förkrossad och går hem för att ta livet av sig. Detta kommer på något sätt (det framgår inte riktigt hur) till rättssalen och när Phil får veta detta ändrar han sitt vittnesmål. Glenn frikänns och rusar hem till Irene, som överlever. Glenn får sitt stipendium och åker iväg för att börja på college.

Filmen är bra, inte tu tal om det. Det enda som gnager lite i mig är att den skulle spelats in fem år tidigare; Elvis är 26 år och känns en aning för vuxen för att ha de attitydproblem han ska ha i filmen. Och så har han en brist i sitt skådespelande- han kan inte spela berusad på ett övertygande sätt. Men detta är småsaker egentligen. Han gör en bra roll som Glenn.

Och han får också skådespela istället för att sjunga. Soundtracket innehåller fyra sånger, titelsången och så en sång till varje flicka.

Wild in the Country spelas i intro och outro, I Slipped I Stumbled I Fell sjungs för Betty Lee, In My Way för Noreen och Husky Dusky Day tillsammans med Irene. De tre förstnämnda tycker jag är bra, och ingen av låtarna har väl egentligen slitits ut i radio och TV. Men för att ta den som sticker ut lite – de två andra är riktigt långsamma ballader – så länkar jag den här:

 

Melodikrysset 8 september

Publicerat av moruggla den 11 september, 2018
Publicerat i: Linie 3, Melodikryss, Musik. Märkt: , , . Lämna en kommentar

Det blev aldrig av att blogga om Melodikrysset i lördags, men bättre sent än aldrig: om nu någon har saknat den – här är veckans melodikrysslösningsledtrådar från mig:

V4: Svensk TV-serie. Musiken är skriven av Stefan Nilsson och serien handlar om en eskulap i stockholmsarkipelagen.

V12: Laleh sjöng sin Snö som var ledmotiv till en serie långfilmer som baserad på romaner skrivna av Jan Guillou. Filmens huvudperson efterfrågades. Huvdrollerna spelades av Joakim Nätterqvist och Sofia Helin. Även ett par Skarsgård hade roller i filmerna, liksom Sven-Bertil Taube.

L3: Här skulle vi komma på vilken stad Cornelis Wreesvijk skrev om i Turistens klagan. En sak är säker – den låg inte i Tjeckoslovakien… eller gör den det?

L1+L8: Bäst hette sången vi hörde med en svensk artist, född 1983. Enligt Wikipedia kallas han ”Kihlen” men heter förstås något annat. Han har spelat fotboll i AIK och haft en hiphop-duo tillsammans med Daniel Adams-Ray, Snook hette de då.

V7: Malmö Symfoniorkester spelade musik från Astrid Lindgrens filmer. Vi skulle komma på vem som skrivit den. För att inte göra det kan jag ju omskriva titeln med: Fast anställd lantarbetare utan tillgångar. Kompositören som efterfrågades föddes i dåvarande Tjeckoslovakien men lever och verkar i Sverige. Han har en sjungande dotter som heter Sarah med samma efternamn.

V13+L2: Andre Rieu spelade operettmusik från 1930, komponerad av Ralph Benatzky. I Sverige gjordes flera försök med bl a Gösta Ekman d.ä. som Leopold 1932, men slog inte an hos publiken. Ernst Rolf gjorde ett försök i huvudrollen men i samma veva kom Kreugerkraschen och den fick läggas ner. 1935 gästspelade danske Max Hansen som Leopold på Oscarsteatern och då kom genombrottet. Det hela utspelar sig på ett värdshus och det är namnet på detta som vi ska komma på. Eller namnet på ett hockeylag, det går också bra.

L5: Jan Malmsjö sjöng En sång en gång för längesen. Det första ordet ur originaltiteln skulle in här. Tom Jones gjorde väl den mest kända versionen, men Porter Wagoner gjorde den populär först. Elvis Presley, Johnny Cash och Jerry Lee Lewis har också gjort sina versioner. Såvitt jag vet har dock ingen irländare spelat in den, även om dess titel passar bra på den ön. som sägs ha denna färg.

V6: Den som äter palsternackor är en sång skriven av Torbjörn Egner 1954. Huvudpersonen bor i en skog tillsammans med sina vänner, alla av olika storlek och sort, och det var den lilla pigga huvudpersonen vi skulle kunna förnamnet på.

V9: Always look on the bright side of life skrevs av Eric Idle till Monty Python-filmen Life of Brian. Här hörde vi den med en sångare av annan art, en som gjorde sig känd på 60-talet tillsammans med en annan sångare; från början kallade de sig för Tom och Jerry.

L14+L11: Lennart Palm i Lerum spelade en stor hit från 70-talet. Den hördes ofta på radio, och även i den andra ”dumburken”. De två sista orden skulle skrivas in, båda med bokstäver.

v15: Italiensk artist som för tankarna till en grekisk gud. Jag kan inte så väldigt mycket om artisten, men kärleksguden med samma namn var i alla fall son till Afrodite.

V10: Vem har skrivit texten till I Folkviseton? Jo, det har den poet som sitter staty på en bänk i Filipstad. Han som var ”ganska mager om bena, tillika om armar och hals” och som sökte efter rimord på ”sol” när han redan använt ”fiol och viol”.

Ja, det blev lite enklare ledtrådar den här gången kanske. Men det är ju bara ett par dagar kvar att skicka in så det får gå för den här gången.

Kan jag hitta ett Linie 3-klipp som passar? Det får bli något långsökt som vanligt, ett klipp som kallas God Bedre Bedst (god, bättre, bäst) och den kopplar jag till frågan på L1+L8.

”Flaming Star” från Flaming Star (Sv. Halvblodet) 1960

Publicerat av moruggla den 10 september, 2018
Publicerat i: Elvis, Musik. Lämna en kommentar

Jag är nu framme vid den sjätte Elvisfilmen att plocka bra musik från. Just det blir ett problem med Flaming Start, eftersom den förutom titelsången bara innehåller en enda sång till. Den har alltså förutsättningar att inte vara en av de ”vanliga” Elvisfilmerna utan en som är mer seriös. Och det är den väl också, i alla fall inte sämre än många andra västernfilmer från den här tiden.

Pacer Burton (Elvis) bor på en farm tillsammans med sina föräldrar Sam och Neddy, och sin halvbror Clint. I filmens början firas Clints födelsedag tillsammans med familjens vänner och grannar. Snart börjar problemen när Kiowastammen i närheten börjar göra sig påmind. Familjens Burtons grannar, familjen Howard, har dödats och invånarna i den närmaste staden beskyller familjen för att stå på indianernas sida, eftersom Neddy är Kiowa och Pacer därmed är halvblod. Familjen Burton försöker hålla sig neutrala men känner sig snart ovälkomna hos både stadens invånare och Kiowastammen. Staden försöker få Clint att ställa sig på deras sida och Kiowas hövding Buffalo Horn försöker få Pacer att kriga på hans sida.

Neddy försöker utan framgång tala med sin fars bror Lame Crow i Kiowalägret, men blir på hemvägen skjuten av en från familjen Howard, Will, som var svårt sårad men hade överlevt massakern på övriga familjen, och Pacer dödar Will i självförsvar. Bröderna försöker hämta doktorn, men han vill inte följa med och de andra i staden försöker få bröderna att ge sig iväg utan att få hjälp. Genom att hålla doktorns lilla dotter som gisslan (utan att mena allvar) följer denne till slut med men det är försent och Neddy dör.

Pacer vill hämnas sin mors död och sällar sig till Buffalo Horn’s krigare, mot löfte att indianerna inte ska attackera hans far och bror. Detta löfte bryts dock av några indianer som ser Sam samla in sin boskap. Det blir en strid och Sam dödas, vilket  i sin tur får Clint att ge sig ut för att hämna sin fars död. Han ser en grupp indianer med Buffalo Horn och Pacer i täten och skjuter mot Buffalo Horn. Pacer drar sitt vapen men känner igen sin bror och låter honom komma undan. Clint är sårad och Pacer  gömmer honom medan alla krigarna jagar dem. Pacer lockar de övriga indianerna att rida åt ett annat håll och ger sig sedan in i närkamp med dem.

Pacer hjälper så småningom Clint att ta sig till stan, där han nu tas emot och omhändertas. Pacer ger sig iväg igen, men kommer så småningom tillbaka, svårt sårad, efter att ha slagits mot Kiowa som hämnd för faderns död. Han vill bara se att Clint är okej, men han har sett sin ”flaming star of death” och rider bort för att dö: ”I’ve been killed already, just stubborn about dying”.

Det fanns således bara två sånger i filmen, titelsången Flaming Star och så Cane and a High Starched Collar som är en klämmig square dance-melodi. Av dessa båda måste det bli titelsången jag länkar. Den hade väl kunnat spelas i radio nån gång kan jag tycka…