Follow That Dream är en smålustig komedi om en udda familj, the Kwimpers, som består av Toby (Elvis) och hans far, ”Pop”. Dessutom tre små föräldralösa barn, Eddy och Teddy samt Ariadne. Och så familjens tidigare barnvakt Holly, som blev föräldralös några år tidigare och då flyttade in hos Kwimpers. Familjen lever på statliga bidrag: Toby har invaliditetsersättning pga en dålig rygg (det är inget fel på hans rygg, men militärläkaren har sagt det och en läkare ska man inte säga emot), fadern på a-kassa och så får de understöd för de tre barnen.
När de är ute och kör en dag tar bensinen slut precis vid en strandremsa där de slår läger. Efter en stund kommer Mr King, som försöker köra bort dem eftersom guvernören snart sa komma förbi och inviga den nya vägen som kommer att passera förbi ett tänkt naturreservat. Pop Kwimper blir uppretad och när guvernören kommer och undrar vad som står på säger han att de är nybyggare. Guvernören håller med om att all allmän mark är öppen för nybygge och därför låter han dem stanna. Mr King ser dock till att de inte längre får några bidrag och understöd från sin hemstat.
Holly har länge försökt få Toby att upptäcka henne, men han säger att han aldrig kommer att gifta sig. Hans far har lärt honom hur han ska undvika att ”åka fast”. Han berättar att varje gång någon kommer för nära börjar han rabbla multiplikationstabellen… 🙂
En bankdirektör, Mr Endicott, kommer förbi och ser Toby och Holly fiska. Han stannar och vill vara med, och detta ger Holly en idé. Hon införskaffar fiskeredskap och snart har de en liten rörelse där de hyr ut redskap och erbjuder mat och fika åt förbipasserande. Snart har tidningarna fått nys om detta och i en artikel beskrivs hur familjen bor så att lagen och myndigheterna inte kan komma åt dem.
Så småningom bestämmer de sig för att bygga ut verksamheten och går till banken för att låna pengar. Ingen av dem har varit på en bank förut och det slutar med att alla tror att de försöker råna den. Som tur är har de kommit till Mr Endicotts bank, och han reder ut alla missförstånd och beviljar dem ett lån på 2000 doller. För pengarna bygger de en brygga och köper roddbåtar som de kan hyra ut och affärerna blomstrar.
King ger sig dock inte utan han kontaktar Alisha Claypoole på socialstyrelsen. Hon åker ut för att tala med familjen och blir genast betagen av Toby. Hon försöker förföra honom men han är inte intresserad. Dessutom blir de hela tiden avbrutna av Holly som är svartsjuk nog att knuffa Alisha i vattnet.
Ett ambulerande kasino slår upp portarna i närheten. Toby och Holly går över för att hälsa på sina nya grannar. När de båda kasinoägarna, Carmine och Nick, förstår att lagen inte kan nå dem på den här platsen, och att Toby dessutom är för naiv för att vara ett hot, bestämmer de sig för att stanna. De försöker köpa marken från familjen som tackar nej till erbjudandet. Till slut blir det så mycket oväsen från kasinot att något måste göras. Toby blir ”vald” till sheriff och går över för att stänga kasinot. Trots många försök att oskadliggöra honom – t o m av inhyrda torpeder – lyckas Toby till slut stänga kasinot. I desperation har Carmine och Nick låtit placera en hemmagjord bomb på deras veranda men Holly, som tror att de glömt en flaska fotogen, bär tillbaka den till deras kasino/husvagn.
Under tiden har King och Alisha, som vill hämnas för att hon blivit ratad av Toby, gått till domstol för att få barnen omhändertagna, de påstår att barnen missköts och att Toby och hans far umgås med kriminella och går omkring med skjutvapen. Under domstolsförhöret för Toby familjens talan. Alisha blir ombedd att göra ett associationstest på Pop, och i hemlighet skriver domaren också ner sina associationer. När Alisha ska analysera testet är det på domarens svar hon ovetande gör det. Domaren avgör att hon inte vet vad hon talar om, och dömer till familjens fördel.
Och Holly får äntligen sin Toby…
Musikmässigt är detta ingen ”musikal” direkt, den innehåller bara fyra sånger plus en liten snutt av On Top of Old Smokey. De övriga är titelsången Follow That Dream, slutballaden Angel och de småroliga I’m Not the Marrying Kind och Sound Advice. Inledningslåten What a Wonderful Life är dock den som jag tycker är bäst av dem:
Pingback: ”Wonderful World” 1968. Elvis uncovered | moruggla