Har ni saknat mig? Jag har tagit några veckors ”ledigt” från bloggen, dels för att jag ville umgås mer med min dotter medan hon var hemma från sina studier över sommaren, och dels för att det har varit alldeles för varmt för att jag ska trivas med tillvaron. (Nu hör jag alla protestera; ”klaga inte nu när vi äntligen fått lite värme…”. JO jag tillåter mig att klaga! Ingen kommer att höra mig klaga när (läs: om) kylan och snön kommer i vinter! Så det så. ) 😀
Häromdagen var det ju på nytt årsdag för Elvis död – 43 år sedan i år – och jag fick för mig att jag skulle se om hans filmer igen. (Jag trodde ju att jag hade lyckats samla alla på DVD men upptäckte att jag saknade en som jag nu skickat efter så min samling blir komplett 🙂 )
I två av filmerna förekommer låtar som titelmusik med liknande titlar. Den ena heter What a Wonderful Life och den har jag skrivit om när jag skrev om filmen Follow That Dream. Det inlägget finns här.
Den andra låten, från filmen Live a Little, Love a Little heter istället Wonderful World. Filmen i sig är lite märklig, fast den har humor, och låten som sådan har ingenting med innehållet i filmen att göra.
Visst blir man glad man hör den? Jag ser för mig en sommarmorgon, innan ”the big yellow sun” har börjat bli olidligt varm, på landet, med blommor i vägkanterna och där ”mossahäxan kokar kaffe” över åkrarna runt omkring… Eller till en kall och solig vinterdag med gnistrande snö… Den får mig att längta hem till gården där vi bodde när jag var liten, men också till morgontidiga cykelturer/promenader i byn vi sedan flyttade till eller hem från puben – med påföljande efterfest – en tidig morgon i stan där jag bor nu…
Och förresten, om det skulle finnas någon Cliff Richard-fan här och läser, så har Cliff också gjort den här låten. Fast med en helt annan text, vad nu det skulle vara bra för 😀
moruggla 