Det här är väl inte en av Elvis mest okända låtar, men – som jag skrev i förra inlägget – jag har ju sett om alla filmerna igen och det här är väl en av de filmlåtar som, likt t ex Love Me Tender många inte vet om är en filmlåt. Och på sätt och vis är det väl inte det heller, läser jag mig till.
Det var nämligen så att Otis Blackwell och Winfield Scott blev engagerade att skriva filmlåtar till Elvis-filmen Girls! Girls! Girls!. De var dock inte så förtjusta i hur arbetet skulle gå till; på den tiden sattes det nämligen en markering i manuset till Elvisfilmerna där man ville ha en sång, ibland dessutom med titel- och innehållsförslag. Detta gillade inte Blackwell/Scott eftersom de var vana vid mer kreativ frihet i sitt sångskrivande. De bestämde sig för att skriva en bra låt, oavsett om den skulle passa in i filmen eller inte. Inspirationen kom i form av ett returnerat brev från ett musikförlag. Brevet hade påskriften ”Return to sender! No such person! No such zone!” Detta inspirerade dem att skriva en låt om ett havererat förhållande 🙂
De spelade sedan den färdiga låten för filmproducenten Hal B. Wallis, som gillade den och bestämde sig för att ge ut den som singel. Och filmmanuset skrevs om något för att ge plats åt låten. Scott sa senare att han lärde sig någonting av det: ”Write a great song – and they´ll find somewhere to put it” 😀
Filmmanuset skrevs om, ja. Eller snarare la de till en scen där Elvis – som kommit på kant med sin nye chef och slutat som fiskare – söker jobb som sångare på en klubb där han sjungit för skojs skull tidigare. Han får jobbet, sjunger Return To Sender – och sen nämns inte jobbet på klubben fler gånger i filmen, för sen är han fiskare igen. Det har jag faktiskt inte tänkt på tidigare, men efter att ha läst historien om låten så blir detta obegripliga mer begripligt 😉
Nåja, en låt som handlar om ett brev som hela tiden kommer tillbaka till avsändaren kan ju inte förbli obesvarad. Här är låten som förklarar det hela ur adressatens synvinkel – Don´t Want Your Letters med Gerri Granger (länk till Youtube då den inte finns på Spotify).
Någon svenskspråkig version hittar jag inte, däremot en dansk. Bamses venner sjunger En tur i center (finns inte heller på Spotify).
Några covers finns ju, fast inte så många som jag trodde. Förutom Dave Edmunds, som gör en ganska traditionell cover, så hittar jag mest svenska dansband och det blir lite tråkigt i längden. Jag väljer därför de udda versioner jag hittar, med mina Elviscoverfavoriter The Residents samt med The Elevators (punk) och Shots In the Dark (Ska).
På en koncert 1976 fick Elvis en förfrågan från publiken att sjunga Return To Sender. ”Om vi kan den” svarade han… Nåja, han försökte i alla fall, som man kan höra i sista videoklippet nedan 🙂
Detta var alltså historien om filmlåten som inte var någon filmlåt från början men som skrevs in i ett filmmanus och därför blev en filmlåt i alla fall – men trots det blev den en hit eftersom den egentligen inte hade med filmen att göra… eller nåt sånt i alla fall.
Som kuriosa kan jag nämna att 1993, när amerikanska postverket släppte ett frimärke med Elvis, var det många fans som satte detta märke på brev som de skickade till fiktiva adresser, bara för att få det tillbaka märka med texten ”Return to sender!”. 🙂
moruggla 