moruggla

Lonnie Beale (Elvis) är en rodeochampion som kommer till den lilla staden Zuni Wells där han upptäcker att hans vän – som lovat ordna jobb till honom mellan rodeosäsongerna – har gett sig iväg. Han får istället jobb som sångare på en klubb där han redan första kvällen råkar i slagsmål och får sparken. Vera har hört honom sjunga och erbjuder honom jobb på sin ranch, Circle-Z, som hästskötare. Ranchen visar sig vara ett hälsohem för skådespelerskor och modeller som behöver komma i form.

Pam arbetar också på ranchen, och hon berättar för Lonnie att hon egentligen kommit dit för att leta efter en skatt som en släkting till henne gömt i den närbelägna spökstaden Silverado. Men det finns fler som hört talas om denna skatt och Pam blir överfallen flera gånger av maskerade män. Lonnie lyckas alltid rädda henne.

Det hela kulminerar när Pam, Lonnie och rumskamraten Stanley under ett oväder söker skydd på det gamla hotellet i Silverado. Pam och Stanley råkar ut för ”spöken” när Lonnie inte är i närheten men till slut lyckas de oskadliggöra skurkarna. Stanley faller ner i källarvåningen, och när Lonnie och Pam lyckas ta sig ner till honom hittar de skatten. Och allt slutar förstår lyckligt, med Lonnie och Pam som nygifta kör iväg, med Stanley i en balja på släp; han trasslade in sig i dekorationerna…

Musikmässigt är detta en annorlunda film. Produktionsbolaget saknade pengar och var faktiskt på väg att gå i konkurs, så filmen fick göras så billigt som möjligt. Det innebar att det inte fanns ekonomi till att skriva ny musik och därför använde man sig av redan inspelade låtar, inte alls tänkta för filmen. Det i sin tur betyder att musikmässigt håller filmen lite högre klass än de flesta andra Elvisfilmerna. Jag listar dem helt enkelt utan kommentarer:

(It’s a) Long Lonely Highway, It Feels So Right, (Such an) Easy Question, Dirty, Dirty Feeling, I’m Yours, Night Rider, I Feel That I’ve Known You Forever, Slowly But Surely.

En scen i filmen är en parodi på alla västernfilmer, en slags Lucky Luke-variant, där Elvis spelar den mjölkdrickande (”leave the bottle”) Panhandle Kid. Riktigt roligt faktiskt. I denna scen spelas också den låt som under alla år varit en av mina absoluta favoriter – Put the Blame On Me. Alltså måste det bli den som länkas idag. Men det är mycket möjligt att några av de andra dyker upp när jag är färdig med filmerna och ska börja välja andra låtar 🙂

PS: Produktionsbolaget – Allied Artists – klarade sig. Tickle Me blev deras dittills största kassasuccé 🙂