Lucky Jackson (Elvis) är i Las Vegas och försöker få ihop pengar till en motor till sin racerbil som han ska tävla med i Grand Prix. I Vegas träffar han en annan racerförare, greve Mancini, som erbjuder Lucky att köra tillsammans med honom och agera ”hare” i racet. Lucky avböjer erbjudandet. I samma veva dyker Rusty Martin (Ann-Margret) upp och ber om hjälp med sin bil. (Rusty: ”It whistles”. Lucky: ”I don’t blame it”). Lucky tittar på hennes motor och säger att den är helt slut, och erbjuder sig att köra henne vart hon vill. Medan han går in för att ta av sig sin arbetsoverall fixar Mancini motorn och Rusty kör iväg, utan att Lucky ens fått veta hennes namn.
Lucky upptäcker att Rusty arbetar som simlärare på det hotell där han bor. Han försöker flirta med henne men det slutar med att hon knuffar honom i bassängen, där han tappar sin pengarulle som sugs in i bassängpumpen. Utan pengar blir han tvungen att arbeta som servitör på hotellet för att kunna betala för sig, och han har inte heller längre pengar till sin motor.
Mancini och Lucky är nu rivaler om Rustys gunst. När Mancini bjuder henne på middag på sitt hotellrum ska Lucky servera dem, och han gör allt för att förstöra deras middag. Till slut tröttnar Mancini och slänger ut honom.
För att försöka få ihop nya pengar till motorn ställer Lucky upp i en sångtävling som Rusty också deltar i. Lucky vinner och Rusty kommer tvåa. Andraplatsvinsten är – ett biljardbord. Och förstapriset en silverpokal och en gratis smekmånad på hotellet…
Rustys far kommer nu in i bilden och betalar i hemlighet för Luckys motor. I sista minuten får de den på plats, Lucky kan starta i racet och vinner förstås, både racet och Rusty.
Den här filmen är riktigt bra. Rolig också. Den är väl – som de flesta Elvisfilmer – klassificerad som en ”musikalkomedi” och det är precis vad det är. Sångerna tillhör inte de sämsta, i synnerhet inte titelsången Viva Las Vegas som jag skulle tro att de flesta har hört, den fick ett uppsving på radio för något år sedan och spelas med jämna mellanrum. ZZ top gjorde ju en utmärkt cover på den 1986.
Ett av filmens bästa sångnummer är – ovanligt nog för en Elvisfilm – inte med Elvis: The Climb med George McFadden. Ann-Margrets solonummer Appreciation och My Rival är inte heller så dumma. Och duetten med Elvis och Ann-Margret, The Lady Loves Me är absolut hör- och sevärd. (På soundtrack-CD:n finns en duett till, You’re the Boss, men den är inte med i filmen, åtminstone inte i den version jag har på DVD.)
Yellow Rose of Texas / The Eyes of Texas är det minst intressanta sångnumret i filmen. C’mon Everybody, What’d I Say, If You Think I Don’t Need You och Santa Lucia (på italienska) är alla betydligt bättre.
Men för en gångs skull länkar jag en ballad, och det finns två att välja mellan: Today, Tomorrow and Forever och I Need Somebody To Lean On. Den sistnämnda är något av en bluesballad, och det gillar jag.
moruggla 