moruggla

Militären vill bygga en robotbas på toppen av Big Smokey Mountain, men tyvärr vill inte ägarna, familjen Tatum, låta dem hyra det. Därför skickas kapten Salbo dit för att förhandla med familjen. Han tar med sig andrelöjtnant Josh Morgan (Elvis) som är född i Smokey Mountain-området. Han är dessutom via ett gifte 1907 släkt med Tatumfamiljen.

När de kommer fram blir de beskjutna av, visar det sig, systrarna Selena och Azalea och deras kusin Jodie Tatum (också Elvis). När dessa får klart för sig att Josh är en släkting tar de alla med sig till Ma och Pappy Tatum som tycker illa om all statlig närvaro på sin mark. Han låter dock militären slå läger på Porcupine Flats. Josh tar flickorna till hjälp att försöka övertala Pappy att hyra ut berget, vilket Jodie inte gillar, och för att krångla till det ytterligare kommer Kittyhawkarna från den närmaste dalen rusande; i Kittyhawk Valley har det bara fötts flickor de senaste åren och dessa flickor kastar sig över alla karlar de ser.

Det hela går alltså ut på att övertala Pappy att hyra ut, och efter att han blivit räddad av Josh ur en besvärlig situation och Josh talat med honom över ett parti dam har han nästan givit med sig, men säger nej när han blir pressad av generalen. Josh har dock ett trumfkort kvar och efter att ha viskat något i Pappys öra blir denne eld och lågor och går med på att hyra ut sin bergstopp med vissa förbehåll: 1. Hyran blir 1000 dollar i månaden. 2. Vägen till basen ska gå på andra sidan berget så att familjen Tatum inte blir störd. 3. Militären lovar att hålla alla statligt anställda utanför familjens ägor – inklusive skattmasen. 😀

Och allt slutar förstås lyckligt; Josh får sin Azalea, Jodie får sin korpral Midge Riley som han jagat efter hela senare delen av filmen,  och Selena sin sergeant George Bailey som Josh bad ta hand om henne så att han själv kunde uppvakta Azalea.

Jag berättar inte mer om innehållet i filmen, det skulle bli för långt,  men jag kan ju tillägga att har man läst serien Knallhatten (Li’l Abner) så har man sett det mesta av den… vilket faktiskt gör filmen sevärd!

Musiken då? Jo, en hel del hörvärt finns det, t ex Smokey Mountain Boy, There’s Gold In the Mountains och en sång som inte sjungs av Elvis utan av Ma Tatum, Pappy Please Come Home. Ett par ballader finns också, One Boy, Two Little Girls och Tender Feeling, så förstås de i filmerna vid den här tiden obligatoriska fåniga låtarna, Barefoot Ballad och Catchin’ On Fast samt två versioner titellåtar, Kissin’ Cousins. Återstår en som sticker ut lite mer än de andra: Once Is Enough.