Idag skulle jag egentligen ha skrivit om en 70-talslåt, men Just Call Me Lonesome har suttit fast i min skalle i flera dagar och velat komma ut så jag får väl låta den göra det då 😀
En del låttexter är tidlösa kan man säga. Ett brustet hjärta har så gott som alla upplevt, eller kommer att få uppleva, någon gång, oavsett vem man förlorat och hur. Fast alla kanske inte upplever det så starkt som låtskrivaren Rex Griffin beskriver i den här texten (textraden ”then hope that heaven lets me die” vittnar verkligen om starka känslor…).
Eddy Arnold var den förste att spela in den här countryballaden, redan 1955. Ernest Tubb, Don Gibson och Jim Reeves följde efter i samma stil. Al Grant och Al Martino likaså. The Desperates gör lite rock av den och Styx River Ferry gör den som en folksång. Dottie West och Brook Benton gör den som rena ballader, riktigt bra. Sleepy LaBeef gör den i bluesrock-takt. 😀
Slim Whitmans fantastiska falsettsång med joddlingstendens måste också lyssnas på, och även Smokey Stover; han sjunger som om han verkligen menar det… 😀
Wanda Jackson och Elvis har en del låtar gemensamt, i synnerhet från 50-talet. De kände varandra, uppträde i samma shower och lär också ha dejtat ett kort tag; hennes far fick henne att sjunga country och Elvis fick henne att börja med rockabilly. Hon har genom åren samarbetat med många kända artister, t ex Jerry Lee Lewis, Johnny Cash, Adele, Elvis Costello, Jack White och Alf Robertson. Hon lever än, 82 år gammal, och 2009 slog hon Mae Wests rekord från1966 som den äldsta kvinnliga artisten att hamna på hitlistorna; då var hon 73 år gammal och albumet hette The Party Ain’t Over 🙂
Elvis väntade till 1967 innan han spelade in den (vilket säkert var bra, det är en av de låtar som inte hade passat honom 1955 🙂 ), och den släpptes som ett bonusspår på soundtrackalbumet till filmen Clambake – vilket gör att det är en av de bättre låtarna på albumet… 😀 Men den ÄR bra tycker jag, jämför man med Eddy Arnolds originalinspelning så tycker jag nog Elvis version är betydligt bättre 😉