Den här låten vill jag tillänga alla som just nu befinner sig i mer eller mindre ofrivillig isolering, i synnerhet alla äldre som inte längre får träffa familj och vänner på vem vet hur länge. (Fast jag sätter mitt hopp till våren och sommaren, corona lär ju inte gilla värme. Själv har jag försökt med att hälla skållhett kaffe över hela min tumme, och det har fungerat bra, jag är inte smittad än fast det gått en hel vecka… (Tummen är däremot inte återställd ännu så det är ingen metod jag rekommenderar… 😀 )
Just Pretend finns faktiskt inte i så många coverversioner förutom med Elvisimitatörer. Jag brukar ju försöka undvika att ha med såna eftersom de som sjunger gör allt för att låta som Elvis, ofta ganska misslyckat; de flesta bryter dessutom på tyska… Så jag hoppar över allt sådant och låter Elvis och dagens gästartist tala för sig själva.
Louise Hoffsten är ju en artist som står på egna ben, en duktig sångerska och musiker som sympatiskt nog också gillar Elvis; de har till och med varit frimärken tillsammans 2004 🙂 Hon har också spelat in skivor i Memphis och spelat tillsammans med många stora artister, både svenska och utländska.
2014 kom albumet Bringing Out The Elvis med idel Elvislåtar från hans olika epoker i hennes tolkning. Lyssna gärna på hela skivan, det är den värd. Men det är alltså här jag hittar den enda seriösa covern på Just Pretend. 😉
För det här är en av de få låtar som skrevs till Elvis (av Guy Fletcher och Doug Flett) och som han var den första att spela in. Den var med på soundtracket från dokumentärfilmen That’s The Way It Is, där man hittar en hel del av hans mest okända musik. Just Pretend är en sång om saknad, och ett löfte om att komma tillbaka, och Elvis lägger som vanligt mycket känsla bakom orden. Här hör man vilken otrolig kraft han hade i rösten, på samma sätt som i How Great Thou Art t ex. Den kraften behöll han in i det sista, vilket hörs i bl a Unchained Melody. (Båda dessa har jag skrivit om tidigare, om någon har glömt hur det lät) 🙂
Det blir alltså ett ovanligt kort inlägg idag eftersom jag inte behöver länka en massa covers. Och till sist ett ord i dessa besvärliga tider, till alla som är sjuka, alla som kanske förlorar sina jobb, alla som är friska men inte får träffa folk – håll ut, lev så vanliga liv som möjligt, bunkra inte toapapper och mediciner – det kommer att bli bättre!
moruggla 