moruggla

I juli 1953 kliver en 18-årig yngling in genom dörren till Sun Records i Memphis, som skyltar med att vem som helst får spela in en skiva för 4 dollar. Sekreteraren, Marion Kreisker, frågar vem han sjunger som, och han svarar ”I don’t sound like nobody”. Ynglingen spelar in två låtar, tar sin acetatskiva och går, och där kunde historien tagit slut.
Men den unge mannen heter Elvis Presley, och Sam Phillips, ägaren till Sun Records, söker någon som kan sjunga så att det går hem i alla läger. I början på 50-talet var det ingen självklarhet att vita lyssnade på svart musik eller tvärtom. Sam Phillips ville ändra på detta.

Sångerna Elvis spelade in den gången var My Happiness och That’s When Your Heartaches Begin. Senare sa Elvis ibland att han spelade in skivan som en födelsedagspresent till sin mor, ibland att han ville höra själv hur han lät på en skivinspelning. Troligen var det bägge delar…

Musiken till My Happiness skrevs av Borney Bergantine 1933 men hade från början en annan text. 1947 skrevs den nya texten av Betty Peterson Blasco, och blev till en början populär med Jon & Sondra Steele 1948. Senare följde bl a The Pied Pipers, Connie Frances, Jim Reeves, Teresa Brewer, Andy Williams och Marty Robbins efter. Den bästa versionen tycker jag Fats Domino står för med hans speciella sound.  Däremot tycker jag nog att Amanda Lear kunde låtit bli den, men den får vara med ändå för att… ja, bara för att. Man kan skratta lite åt den i alla fall. 😀

Ella Fitzgerald – the first Lady of song, the queen of jazz, Lady Ella – gjorde sin version tidigt, 1948. Jag lyssnar gärna på Ella, hon hade en fantastisk röst under hela sin 60-åriga karriär. My Happiness är en långsam ballad som passar henne utmärkt.

Den kanske inte passade den 18-årige Elvis‘ sångröst riktigt lika bra, men jag tycker hans inspelning är helt okej med tanke på att den är helt ”rå”, inga studioeffekter och inga instrument i bakgrunden eller nåt annat, bara Elvis och hans gitarr. B-sidan, That’s When Your Heartaches… spelade han in i studio senare, men inte My Happiness. Varför kan man undra, Gladys kanske inte gillade hans inspelning? Eller också kanske han själv tyckte att han inte lät tillräckligt bra i den. Det är i alla fall roligt att den finns bevarad.

Acetatskivan som blev resultatet den där julidagen 1953 köptes på auktion 2015 av Jack White för 300.000 dollar. Det kallar jag värdeökning!

Idag lägger jag till en bonus. Om någon undrar var Elvis fick sin sångröst ifrån så kan man lyssna på hans mor, Gladys, hans far, Vernon, och hans farfar, Jesse, på Youtube. Man kan nog utan tvekan påstå att sångrösten blev bättre för varje generation…  😀