Elvis tillbringade ju sin militärtid i Tyskland 1958-1960. Året efter spelades filmen G.I. Blues in. Den handlade om amerikanska militärer. I Tyskland…
Musikmässigt kan man nog säga att filmen satte tonen (!) för kommande Elvisfilmer men det fanns också redan tidigare kända melodier som man satt engelsk text till. Den ena var Tonight Is So Right For Love där musiken är skriven av Offenbah (i engelska utgåvan av filmen spelades istället Tonight’s All Right For Love med musik av Strauss).
Och så Wooden Heart, som ursprungligen är en tysk visa från åtminstone 1827 när den nedtecknades av Friedrich Silcher som Muss i denn, muss i denn sum Städtele hinaus. Från den texten kommer de tyska strofer som även Elvis sjunger i sin version. Marlene Dietrich är en av dem som spelat den i originalform.
Den engelska versionen – skriven av Fred Wise, Ben Waisman, Kay Twomey och Bert Kaempfert – finns i några intressanta inspelningar, och då hoppar jag över alla som försöker låta som Elvis eller har ett arrangemang som är för likt. Jag vill ju gärna att artisterna gör sina egna sound av låtarna, och här finns det massor.
The Lizard’s Convention, The Chordettes, Nanci Griffith, Micky Modelle, LynnMarie och Mike Surratt & The Continentals Polka Band – ingen av dem är kända för mig – gör alla bra versioner. Billy Swan och Leroy van Dyke tillhör de jag känner till och den förstnämnda är riktigt bra, den sistnämnda kunde ärligt talat ha struntat i att försöka sig på tyska… Men The Fureys från Irland är nog den bästa av alla jag lyssnat på.
De riktigt udda gillar jag också, och här vill jag nämna Victor Wood, Hortense Ellis (reggaetakt!), The Sandpipers, Charlie Green (storbandsjazz!) och Hunkassaurus and His Pet Dog Guitar…
En engelsk version finns med Bobby Vinton och den är udda på så vis att han bytt ut de tyska stroferna mot polska. Och så finns den på spanska, Corazon de Madera med Los Lukens och på finska, Puinen sydän med Eero Aven. Och i två versioner på svenska: Lilla Vän med Vikingarna och De ä galet med Britt Damberg.
Tom Petty gör också en helt egen version. Han stack inte under stol med att han var ett Elvis-fan; hans version fick avsluta dokumentärfilmen Elvis – the Searcher som gick på SVT för en tid sedan. Jag ska däremot inte säga att jag är ett Tom Petty-fan, jag har inte lyssnat tillräckligt mycket på honom, men det jag har hört har varit bra. Så också Wooden Heart.
Elvis version har väl de flesta hört, kanske också sett filmscenen med dockteatern där han sjunger den för en flick-docka och blir nedslagen av en militär-docka. Har någon missat den så går den att se nu…
Wooden Heart tillhörde inte de låtar han sjöng på sina konserter, men det finns faktiskt en inspelning från en Las Vegas-show 1975, tyvärr inte på Spotify, men den går att höra på Youtube. Och tänk – han kom ihåg de tyska orden 😀
moruggla 