Kommer ni ihåg den här sommarplågan för 45 år sedan? Var man med på den tiden så hörde man den. Hos mig sitter texten som berget, trots att jag egentligen inte gillar den. Det var en enorm hit för Billy Swan, den enda riktigt stora han haft; åtminstone som han själv sjunger.
Enligt Swan skrev han den på 20 minuter, i sitt musikrum hemma i familjens tvåa – en ombyggd garderob. Låten spelade han in på ett album med samma namn, och när första singeln skulle ges ut blev det en del diskussioner mellan producenten och skivbolaget om vilken låt de skulle välja. En s k expert på tidens trender i musikvärlden kallades in sa denna att ”det finns ingen hit alls på den här skivan”. Jag vet inte om han fick behålla jobbet efter det.
Några tappra artister har gjort covers på den, men de är svåra att hitta på Spotify. Några jag hittat på Youtube är Shakin’ Stevens, Loretta Lynn, Jerry Lee Lewis och en aldrig utgiven inspelning med Ringo Starr. På Spotify hittar jag däremot nästan bara artister jag inte känner till, som Part Time, Aaron Tippin och Neil Wilde Way, men också DJ Ötzi med Bellamy Brothers. Alla dessa gör helt okej versioner.
Elvis hade den med på albumet Today 1975. Han gör som alltid sin egen version, med t ex ett annat slut än originalet. Billy Swan bodde i Memphis ett par månader på 60-talet, inneboende hos Elvis’ morbror Travis Smith, och kom på det viset att träffa Elvis några gånger om än i periferin. Jag läste nånstans för länge sen att Billy Swan blev så till sig i trasorna när Elvis spelade in I Can Help att han bad att få strumporna Elvis hade på sig vid inspelningen. Dessa skulle han sedan ha satt inom glas och ram. Det är ju en kul anekdot, men jag går inte i god för sanningshalten i den 🙂
moruggla 