Jag nämnde i inlägget om What Now My Love att den var inspirerad av Ravels Bolero. Den här låten är också det.
Tomorrow Never Comes skrev 1945 av Ernest Tubb och Johnny Bond (utan Bolero-inslag). Och när jag nu har lyssnat igenom det jag hittar på Spotify och Youtube upptäckte jag något mycket intressant – det finns nästa lika många olika versioner som det finns artister, var och en har gjort den på sitt speciella sätt.
Vi har i ena ändan originalet med Ernst Tubb i äkta countrystil. Och i andra ändan får vi väl säga att Jim Nabors står med sin musikalbaryton. Och mellan dem hittar vi B.J. Thomas (ja, han med Hooked On a Feeling), Glen Campbell, George Jones, Slim Whitman, Charles Mann, Loretta Lynn, Sonny Burgess och så förstås ”country-dansbandet” The Statler Brothers.
Jag ska också nämna att det inte är lätt att hitta alla versioner som finns, Spotify sorterar inte på exakt fras utan jag får träffar som If tomorrow never comes, What if tomorrow never comes, I don’t care (if tomorrow never comes), As if tomorrow never comes, och minst en annan sång som också heter Tomorrow never comes (som jag visserligen också gillar, med Zac Brown Band, men det var inte den jag skulle ha tag i). Jag har säkert missat någon version.
1970 släpptes albumet Elvis Country (”I’m 10 000 Years Old”), en av mina favoritskivor som jag kommer att göra fler inlägg om. Just Tomorrow Never Comes var nog inte den jag tyckte bäst om av låtarna de första gångerna jag lyssnade på skivan, men smaken är som baken – den blir bredare med åren 😉
moruggla 