Nu har jag ju haft två inlägg med Elvislåtar där musiken till dels inspirerats av Ravels Bolero. Men det finns mer klassisk musik i Elvis sånger, framför allt i filmmusiken: Plaisir d’Amour (här med Nana Mouskouri) av Martini har inspirerat till Can’t Help Falling In Love från filmen Blue Hawaii. Franz Liszts Liebesträume heter i Elvis tappning Today Tomorrow and Forever, från Viva Las Vegas. Brahms vaggsång heter Five Sleepy Heads, från Speedway. Och till filmen G.I. Blues spelades två liknande sånger in; Tonight Is So Right For Love – Barcarollen ur Hoffmans äventyr av Jacques Offenbach – samt Tonight’s All Right For Love – slutet av Johann Strauss d.y.’s Geschichten aus dem Wienerwald. Att man gjorde två olika låtar berodde på copyright; den första användes i USA-utgåvan av filmen och den andra i den europeiska utgåvan.
Och så förstås O Sole Mio eller som Elvis säger det: It’s Now Or Never.
Torna a Surriento är en neapolitansk ballad från 1902 skriven av Giambattista och Ernesto de Curtis. Doc Pomus och Mort Shuman skrev en engelsk text till Elvis; titeln Surrender kom förstås till för att Surrender låter som Surriento.
Det finns en hel del inspelningar av den både på engelska och italienska. För att nämna några: Luciano Pavarotti Robertino Loreto, Dean Martin (Take Me In Your Arms, en annan engelsk översättning), the Johnny Mann Singers (”spagettivästernversionen” 🙂 ) och the Residents (en mycket udda men lite rolig version).
Men det är ju lite kul att jämföra Elvis med Jussi Björling den här gången, även om Jussi sjunger på svenska. Detta var dessutom enligt uppgift den första skivinspelning Jussi gjorde, 1929 – sex år innan Elvis föddes 🙂 Och Jussi Björling i all ära – men nog lägger Elvis mer känsla i sin sång?
moruggla 