moruggla

Året är 1927. Walter Hale (Elvis) är manager för ett chautauqua*-sällskap som anländer till staden Radford Center med tåg. Han träffar bl a Mrs Bix och hennes barn Carol och Willie, och ger dem fribiljetter till tillställningen då barnen berättar att de inte har råd att besöka området. Fler personer som har viss betydelse för handlingen är borgmästaren och hans dotter, Charlene som håller i provsjungningarna till barnföreställningen, Johnny som är ekonomiskt ansvarig och butiks- och cafeinnehavaren Mr Wilby. Det finns några fler men mer perifera.

Charlene har provsjungning med de lokala barnen. Borgmästaren har antytt att om inte hans dotter får huvudrollen så får sällskapet inte in några pengar utan måste lägga ner. Carlene tycker att Carol och Willie är bättre, och som fackligt aktiv ställer hon kravet att Carol ska ha huvudrollen, vilket får Johnny att vilja packa ihop och lämna sällskapet.

Mrs Bix arbetar i butik hos Mr Wilby, och har också ett förhållande med honom som hon vill avsluta efter att ha lyssnat på ett föredrag av Mr Morality. Men det vill inte Mr Wilby, trots att han är gift.

En kanalsimmerska som ska ha en uppvisning i floden upptäcker en kropp i vattnet. Det är Mr Wilby, och han är död. En från chautauqua-sällskapet som spelat poker med honom blir genast misstänkt och fängslad, men Walter tror att det är någon annan. Han sätter ihop en show där tanken är att den skyldige skall bekänna. Så blir det också – men jag säger inte vem det är 🙂

Charlene blir arg på alltihop och tycker att Walter har utnyttjat dådet för vinnings skull och gjort show av det. Hon säger upp sig, men Walter får med polisens hjälp henne med på tåget vidare till sällskapets nästa anhalt.

Och här måste jag ju erkänna att, tyvärr, mer spännande än så blir det inte. Det är ju en ganska tunn historia, och det märks på Elvis att han också tycker det. Han går omkring i vit kostym och hatt och cigarr i mungipan.

Naturligtvis sjunger han ibland, både själv och tillsammans med andra: Swing Down Sweet Charriot tillsammans med en gospelkör, Violet (samma melodi som Love Me Tender) tillsammans med fyra collegepojkar i barber shop-stil (en av dessa pojkar är bror till Ryan O’Neal, om lite ”pompekunskap” kan intressera 😉 ), och den fina balladen Almost, som han sjunger alldeles ensam. Dessutom tillsammans med Charlene den utomordentligt fåniga Signs of the Zodiac.

I övrigt är det ganska mycket annan musik: Balladen Almost får man höra precis i början av filmen, men i marschtakt och utan sång- Bluegrassbandet sjunger Hello Susan Brown (som inte lanserades förrän 1962, fantastiskt att de kunde den redan 1927!), och barnen sjunger på provsjungningen bl a When You Were a Tulip, Too Too Tootise Goodbye, The Dark Town Strutters Ball, och I’m Nobody’s Baby. Och i en scen spelas Greensleeves instrumentalt i bakgrunden.

Den bästa är dock utan tvekan den sång Elvis sjunger tillsammans med bluegrass-trion: Clean Up Your Own Backyard.

*Chautauqua var en rörelse i USA för runt 100 år sedan som syftade till att bringa kunskap och kultur ut till folket runt om i landet. President T Roosevelt lär ha sagt: ”Chautauqua is the most American thing in America”. Efter mitten av 30-talet dog rörelsen ut till förmån för bilkulturen, radion och biograferna. Namnet Chautauqua kommer från den sjö i sydvästra New York där den första chautauquan hölls.