moruggla

Nu så här i december skulle jag ju egentligen skriva om lite jullåtar men det finns nästan inga kvar efter att jag skrev om dem förra året. 🙂 Så det får bli nåt annat idag; de som finns kvar sparar jag till närmare jul.

Elvis hade många hits i början av sin karriär. Wear My Ring Around Your Neck var en av dem, fast inte lika stor. Märkligt nog har den inte fått så många covers av de andra stora 50-talsartisterna men däremot några för mig mer eller mindre okända. Jag brukar inte ta med så många från direkta Elvis tribute-album men det är där jag hittar dem den här gången.

Ricky van Shelton är nog den bästa; den är från soundtracket till filmen Honeymoon In Las Vegas 1992.  Sha-Na-Na ligger på samma nivå. The Rock and Rollers, Fancy, Irwin Goodman, Revolving Satellites, Hal Munro och Wildlife är några andra med blandad kvalitet.
Så har vi de svenska artisterna på engelska där jag vill nämna Rock-Olga och Sven-Gösta ”den rockande samen” Jonsson.

Men trots att det finns en del covers med svenska artister hittar jag efter mycket letande bara en svensk version, och den har ingenting med originalet att göra; den heter När Tom Nordbloms spelar opp och sjungs av – Tom Nordbloms 😀
Det finns också en fransk version- Un Collier De Tes Bras med Teddy Raye – en tysk – Ich Brauch’ Keinen Ring med Ted Herold – en finsk – Mun Sormuksein med Yölintu – och en norsk – Ta Imot Denne Lille Ring med Benny Borg. Och så förstås en dansk – La’ Nu Vær At Ring’ med Bamses Venner. 

Och så Hep Stars, som får bli gästartister idag. Det här var ett av de stora svenska banden på 60-talet. Benny Andersson spelade orgel, tills han på väg till en efterfest mötte Hootenanny Singers och slog sig ihop med Björn Ulvaeus. Svenne Hedlund var sångaren som gillade Elvis; han har till och med sjungit in några låtar på Sun Studios i Memphis 🙂

Men Elvis var först ut med Wear My Ring Around Your Neck. Låten skrevs av Bert Carroll och Russell Moody, och tanken var att Jerry Leiber och Mike Stoller skulle ha övervarit inspelningen men så blev det till Elvis besvikelse inte. Han stod också inför uppbrottet från sina musiker Scotty Moore och Bill Black; för den senare blev detta den sista inspelningssessionen. Och den blev inte heller någon större framgång; efter 10 listettor i rad fick Wear My Ring… en sämre placering. Så det kanske var lika bra att Elvis åkte in i lumpen strax efter 🙂

Från slutet av 60-talet och framåt finns det väldigt många bra Elvisinspelningar att välja mellan. Det var den perioden när han själv valde vilka låtar han skulle spela in eller sjunga på sina konserter och det blev oftast väldigt bra.

I Just Can’t Help Believin’ skrevs av Barry Mann och Cynthia Weil. Det finns en del covers att välja på, närmare bestämt 58 stycken enligt Secondhandsongs.com, och jag väljer några stycken av dem som jag tycker är bra:

Springbok, Bobby Vee, Michael Ball, Oscar Harris, Grant & Forsyth, Larry Donn Gillihan, Ronny Dyson, Ed Ames och Johnny Earl t ex. Double Bogie är också bra. Några kvinnliga artister har också spelat in den, som Nora Aunor, Raffi Quijano och Dee Harrington. Boys Town Gang står för den längsta versionen, den är 5:39 lång… 🙂
Den bästa versionen tror jag nog Leonard Nimoy står för, faktiskt.

De tyska och franska versionerna vill jag också nämna: Ich Kann Es Gar Nicht Glauben med Howard Carpendale, och Tu m’as trop fait attendre med Frank Michael.

Jag vet inte hur känd B.J. Thomas är i Sverige idag. Hur många vet att han var den förste som hade en hit med Hooked On A Feeling  eller Raindrops Keep Falling On My Head t ex? En av hans stora hits var just I Just Can’t Help Believin’. Den är bra, men jag vet inte riktigt varför han envisas med att lägga till ett h-ljud i orden, som ”belie-hieving” eller ”ju-hust a da-hay”… hela tiden… Det stör mig lite grann när jag lyssnar 😀

Elvis är tydligt influerad av Thomas’ version, även om han i klippet nedan ironiserar lite och säger att han inte är tycker om den särskilt mycket…  Han spelade i alla fall in den till ”rockumentären”  That’s The Way It Is 1970, och såvitt jag vet är det den enda inspelning som släppts på skiva med Elvis, trots en liten felsjungning på slutet (vilket jag tycker låter lite charmigt 🙂 ).

Eftersom jag igår hade en sällsynt möjlighet att träffa alla mina systrar, och eftersom jag är yngst, så tycker jag att den här låten kan passa bra idag 🙂 (Och då passar jag också på att tacka vår kusin som vi samlades hos).

Little Sister är ännu en Doc Pomus & Mort Shuman-skapelse skriven för Elvis, och jag har alltid gillat den låten. Nu när jag har lyssnat igenom ett antal covers på Spotify så kan jag konstatera att det finns i ganska många andra bra versioner.

Ry Cooder var, när jag nu tänker efter, den första jag någonsin hörde med Little Sister,  lite annorlunda i arret. Dwight Yoakam, Link Wray, Black Raven, Sneaky Pete & Cool Cats och The Locomotions gör bra versioner. Och inte minst Quatro, Scott & Powell.

Den som lyssnar på texten hör att man nämner en Jim Dandy. Det är titeln på en sång av LaVern Baker. Hon gör senare ett svar på Little Sister, som heter Hey, Memphis. Sånt är alltid kul.
Det är också alltid roligt att hitta versioner i oväntade genres, i detta fallet punk, här med The Incredible Staggers.

Några utländska versioner finns också: Spanska Hermanita med Johnny Dinamo, tyska Little Linda med Ted Herold, norska Lykkeliten med Vazelina Bilopphøggers. Det finns också en ungersk version, på Spotify heter den bara Little Sister (Sung In Hungarian), jag ger mig inte på någon gissning av vad titeln egentligen är på ungerska. Den sjungs här av Lazlo Komar.
Japanska bandet ApologetiX gör en parodi där de sjunger på engelska men har döpt om låten till Little Esther. 

The Residents är ett amerikanst konstkollektiv som gör experimentell musik bl a. Jag har nämnt den förut och lovade att återkomma till dem. 1989 gjorde de albumet The King & Eye där de spelar sina egna versioner av Elvislåtar. Mycket speciella verionser. Och mellan låtarna finns en liten berättelse invävd som heter The Baby King parts 1-5. Rekommenderas! Tyvärr verkar det inte finnas någon liveinspelning av Little Sister att visa på video.

Det gör det inte med Elvis heller, inte med bara originalversionen av Little Sister. Jag väljer därför en Youtubevideo med ett bildkollage, men som bonus lägger jag upp ett extra klipp från en repetitionsscen ur filmen That’s The Way It Is (1970) där Elvis sjunger Little Sister som sedan går över till Beatleslåten Get Back. Jädrar, vad  snygg Elvis var då, ”it’s electrifying” – titta på videon så förstår du vad jag menar 😀

Elvis på 50-talet var inte bara rock’n’roll, det var också långsamma countryballader. Old Shep är just en sådan, skriven redan 1933. Det är kanske inte den bästa Elvislåten men texten berättar en historia och Elvis gör den bättre än många andra artister jag lyssnat på. Och så hade den en särskild betydelse för Elvis karriär, inte bara en, utan två gånger. Mer om det längre ner.

Några hörvärda versioner hittar jag på Spotify: Johnny Cash, förstås. Wilf Carter, Noel Parlane, The Tornadoes, Freebo, Sydney Devine, Jerry Jeff Walker och The Father of Wisconsin Bluegrass Jorgenson.  Mest gillar jag Walter Brennan – skådespelare känd från västernfilmer som Rio Bravo och How The West Was One – som inte sjunger utan deklamerar texten. Det är den mest udda versionen (om man inte räknar finska Anniki Tähti som sjunger på finska i Vanka Vahti)  🙂

Old Shep skrevs som jag nämnde 1933, av Red Foley och Willis Arthur. Texten handlar om en hund som Foley hade som barn, I verkligheten hette hunden Hoover, en schäfer som tråkigt nog dog efter att ha förgiftats av en granne.

Och vad kan då denna tårdrypande 30-talsballad ha haft för betydelse för Elvis karriär? Jo, med Old Shep sjöng han för första gången någonsin inför publik. 1945, när Elvis var 10 år och en blyg, mammabunden pojke, deltog han på en lärares initiativ i en sångtävling för barn på Mississippi-Alabama Fair and Dairy Show. Han stod på en stol för att nå upp till mikrofonen, sjöng Old Shep och kom – enligt egen uppgift – femma, där priset bestod av 5 dollar och en fribiljett till alla åkattraktioner på marknaden. (Han berättade också att när de kom hem fick han stryk av sin mor, förmodligen för att han åkt en av de ”farligaste” karusellerna. 😀 )

1951, på L.C. Humes High School i Memphis, gjorde han om bravaden i en talangshow som ordnades på skolan. Det blev lite av en revansch inför skolkamraterna som tyckte att Elvis var en morsgris, klädde sig i konstiga kläder och hade en märklig frisyr, och också inför läraren som gav honom underkänt i musik 😀 Priset den gången blev att han fick sjunga låten en gång till. 🙂 Efter det blev han mer accepterad i skolan.

1956, på albumet Elvis, sjöng han för första gången in Old Shep i skivstudio. Och jag tycker han gör det bra, i synnerhet lägger han mer känsla i texten än många av de ovanstående. Dessutom spelar han själv piano, och det kunde han.
Det är förresten märkligt, det finns många historier om hur Elvis lärde sig spela gitarr. Än var det en farbror, än en morbror, eller en kusin, eller prästen i baptistkyrkan, eller också lärde han sig genom att studera andra. Men när och hur han lärde sig spela piano, det kan jag inte hitta någon uppgift om. Jag (som aldrig själv spelat piano) inbillar mig i alla fall att det är svårare att blir självlärd på piano än på gitarr (som jag spelat lite grann) men jag kan ha fel där… Hur som helst så hör man i den här låten att han faktiskt kunde spela 😀

Elvis gillade countrymusik. Många av hans tidiga hits var ju just gamla countrylåtar som han ”arrade” om till rock’n’roll, men han återkom också till genren genom hela sin karriär.

You Asked Me To – också känd som You Ask Me To – är en av de bästa countrylåtarna Elvis spelade in. Den skrevs av Waylon Jenning och Billy Joe Shaver och blev en stor hit med den förre 1973.  På Spotify finns egentligen inga inspelningar med de stora countrystjärnorna men jag kan ju nämna Randy Travis, Bernie Nelson, Jason Bradley, Jim Harding, Cobus Snyman och Richard Mulligan. Både Steve Hofmeyr och Ray Dylan har gjort inspelningar tillsammans med Bobby Angel; jag gillar den senare bäst. 🙂 Jim Rooney & Rooney’s Irregulars vill jag också nämna. Och så får jag ju inte glömma de kvinnliga artisterna, här representerade av Nanci Griffith och Marshall Chapman (som byter ut ”my ol’ common labour shoes” mot ”my ol’ hi-heel dancin’ shoes”. 😀
Det finns en inspelning med fyra countrygiganter, nämligen förutom Jenning och Shaver också Kris Kristofferson och Willie Nelson. Tyvärr hittar jag inte den på Spotify men man kan höra den på Youtube.

Waylon Jennings hade som sagt en stor hit med den, och var också en av låtskrivarna. Men egentligen skulle han inte ha kunnat varken skriva eller sjunga den. Den 3 februari 1959 skulle han, Buddy Holly och Tommy Allsup tillsammans med flera andra ta sig från Clear Lake i Iowa till nästa spelställe i Moorhead Minnesota. De hade dittills åkt i kalla bussar men den här gången bestämde sig Buddy Holly för att chartra ett plan med plats för honom och hans bandmedlemmar Jennings och Allsup samt piloten. Men ödet ville annorlunda.
Ritchie Valens spelade krona och klave om den ena platsen med Allsup – och vann. J.P ”the Big Bopper” Richardson var sjuk i influensa och Jennings överlät sin plats i planet till honom. Innan de åkte lär Holly ha skojat och sagt ”Jag hoppas det är riktigt kallt i bussen”, varpå Jennings skojade tillbaka och svarade ”Jag hoppas planet kraschar”. De orden ångrade han i hela sitt liv; alla i planet dog. Händelsen blev känd som ”The day the music died”.

Men musiken dog inte förstås, och Elvis hade ett par år kvar att leva. Han var i sitt esse 1974 när han spelade in albumet Promised Land, där You Asked Me To är med. Den här låten passar honom perfekt, och hans sydstatsdialekt är ju så mycket country den kan bli. En liten kuriositet är att albumet släpptes den 8 januari 1975, på Elvis 40-årsdag. 😀

Ännu en av mina favoritlåtar med Elvis. Abumet Country (I’m 10,000 years old) köpte jag tidigt i mitt insamlande av Elvislåtar och har därför lyssnat mycket på det. Jag har redan gjort ett inlägg om ett par av låtarna och kommer nog att skriva om fler framöver.

I Washed My Hands In Muddy Water är skriven av Joe Babcock och spelades först in av Stonewell Jackson 1964. Buck Owens och Charlie Rich är namn jag känner igen. George Thorogood & The Destroyers gör en version jag gillar. Buddy Knox, David Olney, Saltwater Jinx, The Sunset Travelers, Otis Grand. Teachers Blended är nog min favorit av de artister jag inte hört förut.

Någon riktigt udda version finns inte, men det finns ett par artister som gör något annorlunda av låten. James Monroe gör den i bluegrass-tappning, och Matt Coffy Band gör en medryckande hårdrocksversion. Och så måste jag ju också nämna Johnny Hallydays franska version Je me suis lavé les mains dans une eau sale. 

På Björn Skifs & Blåsblus-albumet Pinewood Rally återfinns – förutom Hooked On A Feeling – även I Washed My Hands In Muddy Water. De gör en bra cover av låten, men den är mer pop än country i deras version. Jag gillar deras version och jag tycker den passar till Björn Skifs röst.

Elvis lyssnade ju själv gärna på countrymusik och några av de låtar han gillade sjöng han själv in på skiva. Jag tycker man hör på honom att han tycker det är roligt att sjunga I Washed My Hands… Han gör en ”rockig” countryversion som jag inte kan låta bli att stampa takten till 🙂
(En liten egenhet med det här albumet är – jag tror jag har nämnt det tidigare – att mellan låtarna finns en snutt av låten I Was Born About 10,000 Years Ago, vilket man hör i början av slutet i länken ovan. ) 🙂

Jag satt och tittade på TV-serien Wild Bill på TV4 den gångna helgen. Under eftertexterna i andra avsnittet spelades en låt som Elvis också sjungit, så då bestämde jag mig att skriva om den. Upphovsmannen till den här låten är inte känd, det är en traditionell folksång som sedermera har sjungits i många olika genrer såsom country, gospel, techno och black metal.

Det var inte så lätt att hitta de olika versionerna, jag har fått ihop hela sex olika titlar på den här sången, och jag vet inte om det kanske finns ännu fler. Jag nöjer mig med de jag hittat. Texten skiljer sig ibland lite åt också, men det är ju inte ovanligt i folkmusik. Innebörden i texten är dock densamma, en varning till alla syndare: spring så länge du kan, förr eller senare kommer domedagen … 🙂

Run On heter den med t ex Tom Jones, Blues Saraceno, Moby och Pow Wow. Run On For A Long Time är titeln när Bill Landford & The Landfordaires och The Lower Lights sjunger.  Eli Paperboy Reed kallar den för Cut Ya Down, och The Golden Gate Quartet har valt titeln God Almighty’s Gonna Cut You Down; det är den första kända skivinspelningen, från 1946. Bobbie Gentry döpte om den till Sermon, och under den titeln har också Mercury Rev med Margo Price spelat in den. 

Den vanligaste titeln är God’s Gonna Cut You Down. Odetta, The Gaslight Anthem, Dead Posey, Shawn James & The Shapeshifters och Caves med Andrew Hyatt har gjort inspelningar med den titeln. Johnny Cash gjorde en fantastiskt bra version som släpptes på albumet American V: A Hundred Highways året efter hans bortgång. Många av de artister jag länkat gör versioner som tydligt påminner om Cash’s.

Eftersom både Tom Jones och Johnny Cash redan varit gästartister i mina inlägg vill jag välja någon annan den här gången, och då blir det den version jag hörde i TV-serien. Marilyn Manson tillhör inte de artister/grupper jag brukar lyssna på men den här låten – som också de kallar God’s Gonna Cut You Down – är faktiskt riktigt bra. Om det sedan får mig att lyssna på mer musik med dem låter jag vara osagt… 😀

I Elvis inspelning heter låten Run On och återfinns på albumet How Great Thou Art från 1967; efter alla mer eller mindre (kanske mest mindre) bra soundtrackalbum från mer eller mindre (kanske mest mindre) bra filmer, och med konkurrensen från alla nya artister och band som dök upp under 60-talet, tog Elvis en chans och spelade in ett album med musik som han själv ville sjunga, och det var gospel. Chansningen gick hem och han vann sin första grammy; han fick tre, alla tre för gospel 🙂

I Got Stung är inte en av de mest okända Elvislåtarna kanske, men jag kan faktiskt inte påminna mig när jag senast hörde den på radio. Däremot hör man då och då någon som försöka låta som Elvis med ett ”uh-huh-huh” som om det var vanligt förekommande i hans låtar men så är det inte. Jag kan inte påminna mig några andra än I Got Stung  och Good Luck Charm där det finns med. Rätta mig gärna om jag har fel… 🙂

Det finns inte särskilt många covers på låten, men jag hittar några pärlor på Spotify: The Allegrettes och Johnny Worth gör helt okej covers, och Saints & Sinners gör i mitt tycke den bästa. The Devil’s Sons gör hårdrock av den, sånt är alltid kul.
De artister som kommer från länder där engelska inte är huvudspråket verkar ha haft svårt att uppfatta texten. Miss Mary Ann & The Ragtimes kommer från Nederländerna. Di Maggio Bros. från Italien, de klarar det riktigt bra. Men ”Italiens Elvis” Little Tony verkar inte kunna engelska alls – det är inte många ord han får rätt, och det låter riktigt roligt.
Men Purvis and the Stray Dogs är nog värst – texten är i princip rätt, men de sjunger bitvis till fel melodi; i verserna låter det snarare som Got a Lot O´Livin’ To Do!.

Faktum är att jag tycker översättningarna är bäst. Frankrikes rockkung, Johnny Hallyday, sjunger J’suis mordu. Finske Rauli Badding Somerjoki sjunger Mä jäin kii. Tyske Ted Herold gör Wunderbar, wie Du heut’ wieder küsst. Danska bandet Shu-Bi-Dua har döpt om den till Brutale Løg. 

Jag har ju haft både svenska och danska band som gästartister tidigare så jag tänkte att nu kan det vara dags för Norge att få vara med. Vazelina Bilopphøggers är ett Rockabilly- och underhållningsband från Gjøvik som gärna sjunger alternativa texter till kända rocklåtar. I deras version blir titeln Ågot Stang, vilket enligt texten är ett flicknamn. Den typen av onomatopoetiska översättningar är kul, det vittnar om humor hos textförfattaren 😉

För Elvis blev I Got Stung den sista låt han spelade in på 50-talet, under en besök i Nashville innan han åkte till Tyskland. Den släpptes som en dubbel A-sidesingel tillsammans med One Night och nådde första plats på engelska topplistan. 2005 släpptes ett antal Elvislåtar på nytt i England, bl a I Got Stung/One Night – och hamnade på första plats en gång till. Det visar ju på att den här låten håller än idag.  😀

Texten till Walk a Mile In Me Shoes är något alla borde lyssna på. I synnerhet de som anser sig ha rätt att kritisera andra, om inte ansikte mot ansikte så bakom ryggen, och oavsett om man är avundsjuk på någon som har det bättre eller ser ner på någon som har det sämre. För det är ju så att den som har synpunkter på någon annan inte har en aning om hur den man kritiserar har det i sitt liv. Fast min filosofi är att det är den som kommer med kritiken som har det sämst, det måste vara riktigt jobbigt att hela tiden leta fel hos andra 🙂

Den här låten är typisk för skiftet 60-tal/70-tal skulle jag vilja påstå. Det gör den absolut inte sämre. Den skrevs av Joe South och spelades in av honom och hans band The Believers som bestod av bl a hans bror Tommy och svägerska Barbara.
Ganska snabbt började covers spelas in. Jag kan nämna t ex Willie Hightower, The Kentucky Headhunters, Jimmy LaFave, Jerry Lee Lewis, New Strangers, Otis Clay,  Hillfillies, The Mavericks, Ritchie Blackmore och Blues Masters. Något riktigt udda hittar jag inte, men en annorlunda version görs av Syl Johnson.

Pelle Karlsson skrev en text på svenska – Glöm dig själv för en dag, som också spelats in av Lena Andersson (hon med Är det konstigt att man längtar bort nån gång). Men också Fröken Elvis har gjort en svensk version, mer trogen originalet: Om du bar mina skor. 

Coldcut är en engelsk duo bestående av Matt Black och Johathan More. De var ursprungligen två DJ¨s som började experimentera med sampling och remixer, och de gjorde artister som Yazz och Lisa Stansfield kända för en bred publik. På deras inspelning av Walk a Mile In My Shoes sjunger Robert Owens. Jag gillar den. 😀

Med Elvis finns en liveinspelning från albumet On Stage från 1970. Videon nedan från samma år börjar med att Elvis deklamerar lösryckta citat från Hank Williams-sången Men With Broken Hearts, som han använder som introduktion till sången eftersom de går på samma tema; jag länkar den också ifall någon vill höra den.

Så till alla som har för ovana att kritisera andra – lyssna noga på den här texten, och tänk efter innan du öppnar munnen nästa gång. (För att klargöra – det här inlägget är inte riktat mot någon särskild. Jag tycker bara att låten har ett viktigt budskap, och även jag själv behöver säkert tänka en extra gång ibland innan jag öppnar munnen. Det behöver vi nog alla). 🙂