Elvis på 50-talet var inte bara rock’n’roll, det var också långsamma countryballader. Old Shep är just en sådan, skriven redan 1933. Det är kanske inte den bästa Elvislåten men texten berättar en historia och Elvis gör den bättre än många andra artister jag lyssnat på. Och så hade den en särskild betydelse för Elvis karriär, inte bara en, utan två gånger. Mer om det längre ner.
Några hörvärda versioner hittar jag på Spotify: Johnny Cash, förstås. Wilf Carter, Noel Parlane, The Tornadoes, Freebo, Sydney Devine, Jerry Jeff Walker och The Father of Wisconsin Bluegrass Jorgenson. Mest gillar jag Walter Brennan – skådespelare känd från västernfilmer som Rio Bravo och How The West Was One – som inte sjunger utan deklamerar texten. Det är den mest udda versionen (om man inte räknar finska Anniki Tähti som sjunger på finska i Vanka Vahti) 🙂
Old Shep skrevs som jag nämnde 1933, av Red Foley och Willis Arthur. Texten handlar om en hund som Foley hade som barn, I verkligheten hette hunden Hoover, en schäfer som tråkigt nog dog efter att ha förgiftats av en granne.
Och vad kan då denna tårdrypande 30-talsballad ha haft för betydelse för Elvis karriär? Jo, med Old Shep sjöng han för första gången någonsin inför publik. 1945, när Elvis var 10 år och en blyg, mammabunden pojke, deltog han på en lärares initiativ i en sångtävling för barn på Mississippi-Alabama Fair and Dairy Show. Han stod på en stol för att nå upp till mikrofonen, sjöng Old Shep och kom – enligt egen uppgift – femma, där priset bestod av 5 dollar och en fribiljett till alla åkattraktioner på marknaden. (Han berättade också att när de kom hem fick han stryk av sin mor, förmodligen för att han åkt en av de ”farligaste” karusellerna. 😀 )
1951, på L.C. Humes High School i Memphis, gjorde han om bravaden i en talangshow som ordnades på skolan. Det blev lite av en revansch inför skolkamraterna som tyckte att Elvis var en morsgris, klädde sig i konstiga kläder och hade en märklig frisyr, och också inför läraren som gav honom underkänt i musik 😀 Priset den gången blev att han fick sjunga låten en gång till. 🙂 Efter det blev han mer accepterad i skolan.
1956, på albumet Elvis, sjöng han för första gången in Old Shep i skivstudio. Och jag tycker han gör det bra, i synnerhet lägger han mer känsla i texten än många av de ovanstående. Dessutom spelar han själv piano, och det kunde han.
Det är förresten märkligt, det finns många historier om hur Elvis lärde sig spela gitarr. Än var det en farbror, än en morbror, eller en kusin, eller prästen i baptistkyrkan, eller också lärde han sig genom att studera andra. Men när och hur han lärde sig spela piano, det kan jag inte hitta någon uppgift om. Jag (som aldrig själv spelat piano) inbillar mig i alla fall att det är svårare att blir självlärd på piano än på gitarr (som jag spelat lite grann) men jag kan ha fel där… Hur som helst så hör man i den här låten att han faktiskt kunde spela 😀
moruggla 