Det här är en låt man blir väldigt glad av, även om texten antyder att den handlar om olycklig kärlek. Men trots det verkar alla artister, i de versioner jag har hittat, av någon anledning ha roligt när de sjunger den. 😉
Little Darlin’ skrevs av Maurice Williams och hans doo-wop grupp Tha Gladiolas spelade in den i januari 1957. Jag har valt ut några covers jag hittar på Spotify: Sha Na Na, Frankie Valli & The Four Seasons, Tony Ray, Racey och Rocky Sharpe & The Replays. Och så måste jag ta med Boppers, deras version är både bra och rolig.
Redan i februari 1957, alltså en månad efter att originalet spelats in, gjorde The Diamonds från Kanada den absolut bästa covern. Särskilt rolig blir den när man ser dem sjunga den, som i videon nedan. Och jag måste faktiskt lägga upp två versioner, en från 1957 och en från många år senare; årtalet framgår inte men de har nu blivit fyra distingerade herrar som fortfarande har lika roligt när de sjunger Little Darlin’ 😀
Låten ingick i Elvis‘ repertoar under de sista åren men den kom inte med på någon skiva förrän Moody Blue 1977; det albumet blev ju också en mix av studioinspelat material och liveinspelningar från spelningar; studioinspelningarna gjordes med en portabel studio som togs till Graceland eftersom Elvis var ovillig att ta sig till en studio. Little Darlin’ tillhör dock det liveinspelade materialet. Elvis gör den lite snabbare än originalet; faktiskt låter det i början som att de inte riktigt vet vilket tempo de ska spela i. Men att Elvis har roligt när han sjunger den hörs tydligt.
Spotifylänken är från 1977; här skojar Elvis till texten i det talade partiet och säger ”to hold in mine your little foot… uh, hand” t ex, och fortsätter med ”do stop walking, just stand there and hold my hand” 😀 . Men även i sången har han lite fel text (han liksom flera av coverinspelningarna ovan): Originaltexten lyder ”my dear, I was wrong to try to love two” men Elvis m fl istället sjunger ”to try to love you”, vilket gör övriga texten ganska obegriplig faktiskt… 😉
Youtube-länken nedan är istället från 1975 och där hör man honom – inför publiken – ”läxa upp” sina musiker och bakgrundssångare för att de inte hänger med. 😀
moruggla 