Det var längesen jag gjorde en tidsresa nu, det är väl på tiden att jag gör det nu då.
I Got A Woman (eller I’ve Got A Woman) är en soullåt med gospelfeeling skriven av Ray Charles 1954, inspirerad av en gospel som heter It Must Be Jesus som sjöngs av The Southern Tones. Så kan också en hitlåt göras 🙂
Det finns så klart många covers på den här låten och här är ett urval: The Beatles, Booker T & The M.G.’s, Them med Van Morrison, Michael Bolton, Sammy Davis Jr., José Feliciano, Ricky Nelson, Cliff Richard & The Shadows och Robert Gordon & Link Wray. Bill Haley & His Comets gör en något annorlunda cover. Little Johnny And The Silvertones är ännu mer annorlunda. Och en riktigt udda version står The Goddamn Gallows för; här pratar vi punk! 🙂
Det finns inte många versioner på andra språk, men jag hittar en svensk översättning med bandet Good Morning Blues; om jag inte hör alldeles fel är det Claes Janson som sjunger. Jag trodde först titeln var felskriven på Spotify, men tydligen heter den på svenska Min egenkvinna.
Tre amerikanska versioner har jag avsiktligt sparat till sist här, nämligen Johnny Cash & June Carter, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins. Det är alltså tre fjärdedelar av The Million Dollar Quartet.
Och Elvis är ju som väl alla vet den fjärde medlemmen i denna kvartett 🙂
Elvis spelade in I Got A Woman på RCA 1956, och den var med på första albumet Elvis Presley. Tillsammans med Scotty Moore, Bill Black och D.J. Fontana blir det en rocklåt som är långt ifrån Ray Charles original (kanske därför Ray Charles inte gillade Elvis? Hör honom berätta vad han tycker här, efter att Elvis sjungit Crying Time, tyvärr aldrig släppt på skiva med Elvis) 😀
1969, när Elvis började uppträda i Las Vegas, tog han upp I Got A Woman igen, här i inspelning från International Hotel. Jag hittar tyvärr ingen bra inspelning från -69 på Youtube, så det får bli en från -70, men det är ingen större skillnad.
Under 70-talet var I Got A Woman med i alla Elvis shower; så småningom började han sjunga den som ett medley tillsammans med Amen, en traditionell gospelsång som blev populär med The Impressions 1964. Detta medley var förstås också med på Elvis sista liveshower 1977, där denna tidsresa slutar. Lyssna särskil på J.D. Sumners basröst, den imponerade stort på Elvis… 😀
moruggla 