Under 60-talet sjöng Elvis mest sånger till sina filmer. Jag har redan presenterat en låg från varje film som jag tycker är värda att lyssna på, men en hel del av filmsångerna är svåra att ta till sig som sånger när de tas ur sitt filmsammanhang. Men självklart finns det fler filmsånger som är bra. They Remind Me Too Much Of You är en sån filmsång.
Don Robertson skrev den här låten till filmen It Happened At the World’s Fair. Han berättar själv att det var nära att den ströks från filmen, eftersom någon ansåg att den var för lik In the Chapel in the Moonlight (på svenska Under ekars djupa grönska som blev en hit med Carli Tornehave. Jag länkar den för jämförelse). Själv tycker jag att det bara precis är den första sångraden som låter likt, och efter att Robertson gjort om introt fann låten tillräcklig nåd för att få vara med. (källa: lyrics.elvispresley.com.au).
Det finns några få covers, de flesta i Elvis anda och ingen som riktigt sticker ut. Men jag väljer några av de versioner där artisterna i alla fall inte försöker låta som Elvis. Dick Brave & the Backbeats, Peter Gill, Lisa Dillan och Rock-Ola med Teddy Guitar (Rock-Ola var nog inte jätteduktig på engelska, sånt hörs väldigt tydligt i en sån här långsam ballad 🙂 ).
Jag hittar också en version på ett annat språk, spanska: No quiero pensar en ti med Lone Star.
Flemming ”Bamse” Jørgensen har jag haft med som gästartist tidigare, men då som sångare i Bamses venner. Han har som soloartist sjungit in några av Elvis låtar, och av de versioner av They Remind Me Too Much of You som jag har hört tycker jag nog hans är bäst. Den passar till hans karaktäristiska mörkt hesa röst.
Elvis version har jag genom åren ofta tagit till i sentimentala stunder, de gånger någon älskad försvunnit ur mitt liv på ett eller annat sätt. Det är en vacker sång med en vacker text – Don Robertson skrev några låtar till Elvis och denna är en av de bästa. Först tyckte jag nog att texten var ganska enkel, och det är den kanske, men samtidigt är jag imponerad av att denna enkla text säger så mycket. Tillsammans med känslan Elvis lägger i sången är det en låt som borde spelas mycket oftare än den gör, och det vore inte så svårt eftersom den aldrig spelas… 😀
moruggla 