Textraden som utgör titeln på den här låten är väl använd. Raden skrevs första gången av Alexander Pope i dikten An Essay On Criticism 1711 och har sedan dess använt flitigt i dikter, böcker, filmer, sånger och t o m i manga/anime-sammanhang (Ao No Exorcist / Blue Exorcist) om någon är intresserad av sådant (och jag känner flera stycken som är det faktiskt).
Just den här sången skrev 1940 av Johnny Mercer/Rube Bloom och har spelats in några gånger genom åren. Jag har t ex hittat två ”ettor”, både Etta James och Etta Jones. Och en stor del av ”Rat Pack”: Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis Jr. har alla spelat in den. Doris Day, Rosemary Clooney och Shirley Bassey har alla gjort ganska liknande versioner. Tre andra damer som gjort lite mer skilda versioner är Jo Stafford, Lesley Gore och Peggy Sue (hennes version gillar jag skarpt!). Så har vi Tony Bennett, som poppat upp den lite grann, och så Ricky Nelson som fick en hit med den en gång i tiden.
Ska man hitta någon form av udda version får det nog bli den med Brook Benton. Den är inte dålig, men han har ett något eget sätt att framför den.
Bow Wow Wow bildades 1980 av Malcolm McLaren, som hämtade musiker från mitt favoritband Adam and the Ants och lät dem spela bakom den 13-åriga sångerskan Annabella Lwin. I Sverige blev de kända med bl a låten I Want Candy. Bandet hade den egenheten att de inte släppte låtarna på vinylskivor utan enbart på kassetter, och det är på kassetten Your Cassette Pet man hittar Fools Rush In. Den har spelats ganska ofta även på senare tid har jag märkt, och visst gör de en klämmig version.
Elvis hade nog lyssnat en del på Ricky Nelsons version när han spelade in den till albumet Now 1972. Och jag tycker faktiskt att den passar Elvis ganska bra. Och det är ju inte ofta man får höra Elvis i sambatakt 🙂
moruggla 