Jag tycker det är dags för en tidsresa igen, nu med den första singel som släpptes med Elvis på RCA i januari 1956, nämligen Heartbreak Hotel.
Det här är väl en av de abslut mest kända Elvislåtarna, tror jag. Den skrev av Tommy Durden och Mae Boren Axton, och Elvis fick en tredjedels credit för den så han står också som upphovsman. Och det kanske inte är mer än rätt, för jag läste att när Durden hörde den färdiga inspelningen så kände han inte igen låten, så mycket hade Elvis ändrat takt och text. Han gjorde gärna det, så pass att producenten på RCA bara var med i rummet, han behövde inte göra något…
Ursprunget till texten lär ha varit en tidningsartikel där det stod att läsa att en man, efter att förstört alla sina ID-handlingar, hade hoppat ut från fönstret på sitt hotell. Efter sig lämnade han en lapp där det bara stod ”I walk a lonely street”. Detta inspirerade Durden till låten och Axton hjälpte till genom att placera ett Heartbreak Hotel på Lonely Street. Fast de var inte helt överens; Durden påstod att han redan hade spelat den med sitt band när Axton kom in i bilden. Hur som helst bad de Glenn Reeves att sjunga den, men han tyckte det var den löjligaste sång han nånsin hört och tackade nej. Därefter gick budet till the Wilburn Brothers, som också tackade nej med motiveringen att sången var ”konsig och nästan morbid”.
Men så fick Axton genom överste Parker möjlighet att presentera sången för Elvis. Han lyssnade på den ett tiotal gånger för att lära sig den, och sjöng den senare inför publik; han presenterade den som ”sin första hit”. Och det fick han ju rätt i.
När jag söker efter olika inspelningar blir jag lite besviken; det finns inte jättemånga. Men de som finns är intressanta på sitt sätt, för de jag hittar är rockband som Guns N’Roses, Lynyrd Skynyrd, Suzy Quatro och Terence Trent d’Arby. Jag hittar också Tony Joe White och Ann-Margret, båda i bluesfacket. Och så måste jag ju också nämna Shu-Bi-Dua med sin danska version Karbad Baby. 🙂
Och så Elvis då: I studioinspelningen från 1956 medverkar – förutom the Blue Moon Boys (Scotty Moore, Bill Black och D.J. Fontana) – även Chet Atkins på gitarr och Floyd Cramer på piano. 1968 var den självklart med i -68 comeback specialen (som Elvis själv säger i början – ”I have to do it sooner or later so I might as well get on with it), och även under 70-talet var Heartbreak Hotel en av de låtar han hade med från sin tidiga karriär, här från en show på Madison Sqaure Garden 1972. Och visst satt takterna i 🙂
Och till sist nåt helt annat, en liten födelsedagshälsning till den enda i min familj som jag lyckats överföra mitt Elvisintresse till: Grattis på födelsedagen Micke!
moruggla 