1968 var ett turbulent år runt om i världen. De två stora händelserna i USA var i april när Martin Luther King mördades och i juni när Robert Kennedy gick samma öde till mötes.
Elvis gjorde comeback live inför publik i TV-showen Comebak Special som sändesi december. Överste Parkers tanke var att det skulle vara en julshow, men det tyckte inte Elvis och producenten Steve Binder. Istället blev det – som jag säkert nämnt tidigare – först en del återblickar, där Elvis i svart läder sjunger sina gamla hits tillsammans med sina gamla musiker; bl a ser man trummisen D J Fontana trumma med sin trumpinnar på ett gitarrfodral :).
Därefter en sekvens med ett par gospelsånger, och sedan en historia från filmperoiden med några av filmlåtarna; denna sekvens börjar och slutar med låten Guitar Man och Elvis går vidare mot framtiden. Showen avslutas med Elvis i vit kostym och låten If I Can Dream. Och det var just morden på King och Kennedy som gav inspirerade låtförfattaren Walter Earl Brown; den är ju delvis inspirerad av Kings berömda tal ”I have a dream”.
Det här är också en av de sånger som jag trodde att Elvis var ganska ensam om, men oj vad jag bedrog mig! Jag väljer ut några versioner som jag tycker gör mer än bara en Elvislåt: The Wiffenpoofs a capella, Georgie Boy i en soulinspirerad version, :PM lite avskalat som börjar med bara piano, och som ökar efterhand med bas och kör. P.J. Proby, Strangelove och the Blackeyed Susans gör också hörvärda versioner.
Sen kommer vi till de som gjort låten på helt nya sätt: Ken Jordan gör en countrylåt av den, Atrium gör en hårdrocksballad och Oneday Criminal gör heavy metal. Tonic Sol-Fa gör barbershop. Men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om versionen med Pig. Den skulle platsa i vilken skräckfilm hos helst… 🙂
Min favoritversion – efter Elvis förstås – är den med Robson och Jerome. Och om någon känner igen dem i videon nedan så är det kanske inte så konstigt; Robson Green är just nu aktuell som Geordie Keating i Grantchester på SVT, och Jerome Flynn spelade Bronn i Game of Thrones. 😉
När överste Parker fick höra sången första gången sa han att ”det här inte Elvis typ av sång”. Han ville att showen skulle avslutas med I’ll Be Home For Christmas istället. Men Binder och Elvis stod på sig. Earl Brown sa att när Elvis sjöng den såg han tårar i ögonen på de tre körsångarna, och en av dessa sa sedan att Elvis aldrig hade sjungit en sång med så mycket känsla innan. Och visst är texten – tyvärr – aktuell än idag?
moruggla 