Här har vi ännu en av mina favoritlåtar. Skriven av Doc Pomus och Mort Shuman till Elvis, som alltså var den förste att spela in den. Just idag passar den dessutom in bra här hemma, eftersom hela min lägenhet just nu är ”a mess” pga att man byter ventilationsaggregat i huset. Men, jag har fått en ny snygg spisfläkt och har kommit åt att göra rent kaklet där den gamla fläkten satt i vägen. Röran består i att jag ännu inte ställt tillbaka alla saker som stått framme (ni vet, knivställ, redskap, kaffebryggare, kryddburkar eftersom jag var tvungen att tömma skåpet jag annars förvarar sådana i och lite annat smått och gott. Och det räcker inte med köket, alla luftintag i taket i de andra rummen skulle också bytas, så det är en hel del saker jag fått stuva undan och skall ställa tillbaka. Jag får använda helgen till det; en hel del kan förmodligen sorteras ut och slängas. Däremot har jag ingen ”blues”, men när jag röjde undan i sovrummet igår hittade jag en blus som jag saknat länge och som jag trodde hade blivit slängd 😀
Hur som helst, det finns förstås några intressanta covers på den här låten, och då väljer jag som jag brukar några som inte enbart gör en Elvis-cover utan versioner som står för sig själva. Jean Vincent är en favorit, likaså Nico Brina, som gör den lite snabbare. Robert Gordon gillar jag också (inte bara med denna låten). Ray Pilgrim och Susan Surftone är också bra. Jools Holland med Tom Jones gör den till en Tom Jones-låt 🙂 . En riktigt egen och rolig version gör Bamses Venner med den ljudhärmande titeln Masser af busser.
Status Quo spelade in den till skivan Back To Back 1983. Deras version gillar jag riktigt mycket, det gör verkligen en Status Quo-version med snabbt temp och mycket trummor och gitarr.
Men Elvis var som sagt först och original brukar ju oftast vara bättre än covers. Men i det här fallet tvekar jag faktiskt lite, mest beroende på att Status Quo gör en så pass ”egen” version. 🙂
moruggla 