Här har vi ännu en sån där sång som ”alla” har hört nån gång. Men de flesta tänker nog inte på Elvis i samband med den och har förmodligen aldrig hört hans version.
Den skrevs av Cole Porter 1956 och sjöngs i sin mest kända version av Bing Crosby och Grace Kelly (innan hon blev furstinna av Monaco) i filmen High Society (Sv. En skön historia). Sedan dess har många gjort sin version, eller rättare sagt sin insjungning av den, för några större variationer hittar jag egentligen inte. The Everly Brothers, Neil Diamond, Ricky Nelson och Dean Martin gör ”samma” låt allihop. Men det finns några artister jag ändå vill lyfta fram. BAO, t ex, där förstås Helen Sjöholm och Tommy Körberg sjunger duett. Richard Chamberlain, för att man inte hör honom sjunga så ofta (ja, det är han från dr Kildare, Shogun och Törnfåglarna)! Shelley Fabares gör sin version lite annorlunda, och hon är intressant i sammanhanget eftersom hon spelade mot Elvis i tre av hans filmer. Donny och Marie Osmond sjunger som… ja, som Donny och Marie Osmond.
Sen har vi den enda riktigt annorlunda versionen, nämligen med George Harrison. Den är riktigt bra, kanske mest för att den sticker ut och jag har lyssnat på ganska många balladversioner vid det här laget…
Dock väljer jag att göra jämförelsen idag med Elton John och Kiki Dee, mest för att Elton och Elvis inte har så många låtar gemensamt. Och jag gillar Elton Johns sångröst.
Elvis spelade in den för sitt soundtrack-album till filmen Loving You, som bonusspår. Varför han valde den vet jag inte, kanske han helt enkelt tyckte om den, eller kanske hans mamma gillade den, jag har ingen aning. Jag tror inte denna ballad var vad man förväntade sig av en rock’n’roll-artist på den tiden, men det är klart, dansställena har väl alltid haft en långsam ”tryckare” som sista låt för kvällen 🙂
moruggla 