Det här är en sån där låt som ”alla” har hört nån gång med någon artist. Men den som trodde att Fats Domino var först med den har fel. Den spelades in flera gånger redan 1940, bl a av Sammy Kaye Orchestra (sång Tommy Ryan) Gene Krupa och Mary Small (de två sistnämna finns inte på Spotify). 1941 var den med i filmen The Singing Hill där den sjöngs av Gene Autry. Den största framgången med Blueberry Hill 1940 hade dock Glenn Miller (instr.).
1949 spelades den in med Louis Armstrong, och därefter i urval: Duane Eddy (instr.), Conway Twitty, Cliff Richard, The Everly Brothers, The Beach Boys och Brenda Lee. Vår egen svenska rockdrottning Rock-Olga har spelat in den, liksom en hel del av våra dansband men dem tänker jag inte ta upp här.
Däremot finns det två inspelningar som kan vara roliga att nämna; en svensk version skrev och spelades in av Harpo: På en blåbärsås. Och så finns det ett Youtube-klipp som blev viralt för några år sedan, runt 2010, med Vladimir Putin, ivrigt påhejad av bl a Golde Hawn och Kurt Russel (som jag nämner därför att han har spelat Elvis på film 🙂 ). Youtube-länken får man se på egen risk…
1956 blev Blueberry Hill en stor hit med Antoine ”Fats” Domino, den numera väl mest kända versionen. Och då passar jag på att nämna en liten skillnad i texten. Alla versioner jag lyssnat på börjar ”I found my thrill on blueberry hill”. Utom Fats Domino’s. Den börjar ”I found my freedom”, åtminstone på vissa inspelningar. Jag vet att jag nånstans har hört eller läst varför han ändrade texten, jag vill minnas att det ansågs för ”vågat” att sjunga ”I found my thrill” men jag hittar ingenting om det när jag söker idag. Är det någon som vet?
Det kan i alla fall inte ha berott på att det var i 50-talets Amerika, för redan året efter, 1957, sjöng Elvis sin version och han sjunger klart och tydligt ”thrill”. Men han frågade nog inte om han fick. 🙂
moruggla 