Johnny (Elvis) jobbar på en flodbåt på Mississippi som underhållare tillsammans med sin flickvän Frankie. Johnny är en inbiten spelare, och det blir inte bättre av att det på båten också finns ett kasino. Han spelar mycket och är skyldig mer. Samtidigt är han skrockfull och tror på ödet. Han går till en zigenarvagn för att bli spådd av Zolita, och får veta att en rödhårig kvinna ska ge honom tur.
Som av en händelse dyker det nu upp en rödhårig kvinna på båten, Nellie Bly. Johnny gör allt för att ha henne med vid spelbordet, och han vinner faktiskt vilket får honom övertygad att zigernarkvinnan måste ha haft rätt.
Tyvärr är Nellie från-och-till flickvän till chefen på båten, och förvecklingarna är ett faktum. Frankie blir svartsjuk, och chefen blir svartsjuk. För att göra chefen en tjänst ser Blackie, chefens högra hand, till att pistolen som används i ett sångnummer är laddad med riktiga kulor, så att Frankie råkar skjuta Johnny på riktigt.
Men Johnnys tur har vänt, kulan träffar precis på hans turamulett, en medaljong som Frankie givit honom, och allt slutar lyckligt.
Musiken är ganska blandad – vaudeville, gospel, ballader och en del annat. Come Along, Chesay, Shout It Out och Everybody Come Aboard tillhör ”annat”, och titelsången Frankie and Johnny tillsammans med Petunia the Gardener’s Daughter och Look Out, Broadway får väl närmast klassas som vaudeville. Beginner’s Luck, What Every Woman Lives For och Please Don’t Stop Loving Me är ganska typiska Elvisballader. Gospel representeras av Down By the Riverside/When the Saints Go Marching In. Men jag har fastnat för den enda bluesballaden: Hard Luck.