moruggla

Det blev ett uppehåll på två år efter King Creole, och det berodde på att Elvis gjorde militärtjänst i Tyskland. Och det är just det nästa film handlar om, amerikanska soldater i Tyskland.

Tulsa McLean (Elvis) och han kamrater blir förflyttade till Frankfurt. På tågstationen de ska åka från möter de ett gäng gossar som precis kommer därifrån. ”Turk” berättar om flickorna i Frankfurt och att en av dem, en dansös på Café Europa (Lili) är omöjlig att komma inpå livet. Han slår vad med ”Dynamite” att denne inte ska lyckas följa med henne hem och stanna till gryningen. Dynamite antar vadet, men blir hastigt förflyttad till Alaska (för att komma bort från alla flickor) och Tulsa tar hans plats i vadslagningen.

I Frankfurt besöker de genast Café Europa, och Tulsa spiller ingen tid. Lili är först ointresserad, men för att komma undan en närgången äldre man tar hon Tulsa till hjälp och till sist följer han med henne hem. Tyvärr visar det sig att Lili delar lägenhet med Tina, en servitris på Café Europa som Tulsas vän Cookie fattat tycka för. När de dyker upp i lägenhet är vadet förlorat.

Men Tulsa har fått en vecka på sig och han sätter in alla klutar för att lyckas. Ganska snart tycker han dock att det hela känns lite sjaskigt och talar om för Lili att de inte kan träffas mer.

En annan vän, Rick, letar under tiden efter sin försvunna flickvän, Marla. När han hittar henne visar det sig att han blivit pappa till en son. De vill åka iväg och gifta sig, och de ber Tulsa sitta barnvakt medan de är borta. Tulsa har lite svårt att hantera den skrikande pojken och ringer Lili och ber om hjälp. Hon ber dem komma hem till henne. Tulsas vänner sitter på ett fik mittemot hennes lägenhet och ser honom komma ut ur en taxi med en stor korg, och de ser förstås inte att det ligger ett barn i den.

Tulsa stannar hela natten; pojken somnar men Tulsa väcker honom i smyg så att han inte kan åka därifrån. Det har Lili ingenting emot. I gryningen lämnar han lägenheten med korgen, och Lili kommer efter honom med en flaska inslagen i brunt papper. Vännerna på fiket har väntat hela natten för att ha koll på vadet, och de hör ju inte henne säga att det är mjölk i flaskan.

Lili får till slut vetskap om vadet och tror att Tulsa bara hittade på att han var barnvakt för att få komma in i hennes lägenhet. Kapten Hobart får också reda på vadet och Tulsa ställs till svars och riskerar förflyttning. Men då får Lili syn på babyn och får av Marla veta att Tulsas barnvaktsjobb var på riktigt. Lili berättar detta för kaptenen som inte anser sig kunna förflytta någon pga han suttit barnvakt. Istället ber han Tulsa sitta barnvakt för sina tvillingar…

Slutet gott, allting gott således. Men det vore ju ingen Elvisfilm utan musik, och detta var väl egentligen den första av en lång rad filmer där sångerna spelar huvudrollen. Även om jag tycker att den har ett visst mått av handling och underhållning idag. Följande låtar hanns med i filmen:

G.I. Blues, Shoppin’ Around, Tonight Is So Right For Love (till musik av Offenbach), What’s She Really Like, Frankfort Special, Pocketful Of Rainbows, Big Boots, Wooden Heart och Didja’ Ever. Från en jukebox får vi också höra Blue Suede Shoes. Och så den sång jag länkar till idag, en ballad där jag tycker att Elvis röst verkligen kommer till sin rätt: Doin’ The Best I Can.

Förresten sägs det att G.I. Blues var Britt Eklands filmdebut, men hur jag än tittar så ser jag ingen som liknar henne. På IMDB påstås hon spela rollen som ”Britta, redhead” men kan det verkligen stämma? (I videon ovan dyker denna Britta upp på 1:04.)