I morgon är det tre år sedan jag blev en ”tvillinglös tvilling”. Min tvillingbror, som jag delat hela min barndom med (vi var ganska beroende av varandra som barn eftersom vi bodde ute på landet och det inte fanns lekkamrater i vår ålder på rimligt avstånd). Vi lekte tillsammans, gjorde bus tillsammans, växte upp tillsammans, tog studenten tillsammans, fyllde år tillsammans, blev vuxna tillsammans… sedan vet jag inte riktigt vad som hände, vi utvecklades åt olika håll och umgicks inte särskilt mycket som vuxna, trots att min dotter och hans äldsta flicka var födda samma år. Och det är ju synd, men man tror ju alltid att det finns en framtid att ta igen saker på.
Men det finns inte alltid det. Framtiden man skulle upplevt tillsammans kan vara borta på ett ögonblick…
Det enda som finns kvar efteråt är minnen, eller rättare de minnen som finns kvar efter att man glömt allt det andra. 🙂
Sången Memories som fick avsluta NBC ’68 Comeback Special-showen, beskriver minnena väldigt målande. Den skrevs av Mac Davis (som också skrev bl a In The Ghetto) och den finns inspelad även med honom; inte lika bra som Elvis tycker jag dock.
Texten talar för sig själv, så längre än så här blir inte detta inlägg. Jag får ta igen det nästa gång 😀
moruggla 