That’s The Way It Is hette Elvis tolfte studioalbum, och det var dessutom titeln på den dokumentärfilm som Denis Sanders gjorde 1970. Det var den första icke spelfilm som Elvis medverkade i och den visar hur han återgår till liveuppträden igen efter den långa filmperioden. Soundtracket kom alltså ut på ett album och det innehåller många bra – och sällan spelade – låtar.
Om jag måste välja bara en av låtarna så är The Next Step Is Love min favorit. Den ger mig en bild av en varm, tidig sommarmorgon med dagg i gräset och dimslöjor på åkrarna (”mossahäxan kokar kaffe” kallade vi det när jag var liten).
Och så är det nog trumpeterna också som gör att jag gillar den. 🙂
Det blir ju naturligt nog väldigt korta inlägg när jag väljer en låt utan covers, så för att ge mina läsare lite mer att läsa och lyssna på så vill jag också lägga en en liten hyllning till Mats Rådberg, som ju tråkigt nog gick bort häromdagen. Han har nämligen sjungit en låt som passar utmärkt på min blogg, den heter Ingen som vet (jag är Elvis) , en svensk översättning av Nobody Knows I’m Elvis av Waylon Jennings, här med The Highwaymen (Johnny Cash, Kris Kristofferson, Waylong Jennings och Willie Nelson).
Båda versionerna är värda att lyssna på 😀
moruggla 