Nu skulle jag väl egentligen ha valt en låt från 50-talet till dagens inlägg men när jag upptäckte att jag kunde ha Meat Loaf som gästartist så kunde jag ju inte låta bli att skriva om Promised Land.
Nu tror kanske många av mina läsare att detta ursprungligen är en Chuck Berry-låt. Och det stämmer ju, det var han som skrev den här texten; det gjorde han i fängelset, han lånade en atlas på biblioteket och skrev om olika städer och stater i USA. 🙂
Men från början är melodin faktiskt en folksång med titeln Wabash Cannonball, inspelad med bl a The Carter Family. Innan Chucken fick tag i den så fick den ett par titlar till: Gospel Cannonball, här med The Dinning Sisters, Jukebox Cannonball, här med Jesse Rogers och Grand Coulee Dam som både Woody Guthrie och Lonnie Donegan har spelat in.
Egentligen har jag ingen aning om i vilken ordning de olika titlarna kom, så jag vet inte säkert om Chuck Berrys version är den senaste av dem men det föll sig naturligt att låta den komma sist i ordningen 😀 Och det finns ju fler än Berry som spelat in den, lyssna t ex på Jerry Lee Lewis, Dave Edmunds eller Grateful Dead. W.A.S.P och The Refreshments är också bra. Min favoritcover görs dock av skådespelaren Harry Dean Stanton. 🙂
Meat Loaf, eller Michael Lee Aday, föddes 1947 i Dallas. (Ursprungligen hette han Marvin Lee, men efter en Levi’s-reklam med repliken ”Poor fat Marvin can’t wear Levi’s” bytte han namn till Michael Lee 🙂 ) Hans största hit är väl Dead Ringer For Love och inte minst I’d Do Anything For Love (But I Won’t Do That), båda dessa hörs relativt ofta i radio. Det gör däremot inte Promised Land men Meat Loafs cover – The Promised Land – är i mitt tycke en av de bästa versionerna.
Elvis spelade in sin version 1974 då den släpptes som singel. Året efter kom ett album med samma namn. Promised Land är på albumet en av två lite rockigare låtar, de flesta andra låtarna är ballader och country. Det var ett av mina första Elvisalbum, och är fortfarande ett av mina topp tre-album 🙂
moruggla 