Fairytale är en låt som jag kommer på mig själv med att gå och nynna på ibland utan att egentligen veta varför. Förutom att det är en bra låt, förstås. Jag undrar varför det inte finns några covers på den, förutom med Elvis?
Låten skrevs av systrarna Anita och Bonnie Pointer, och blev en hit med The Pointer Sisters 1974; de fick den första grammy somm nånsin delats ut till en helt kvinnlig sånggrupp, och Anita och Bonnie var dessutom nominerade för en grammy till bästa countrylåt för året.
The Pointers Sisters har väl alla som läser min blogg hört i något sammanhang. Under 80-talet hade de riktigt stora hits som Jump (For My Love), Neutron Dance (från Snuten i Hollywood) och I’m So Excited. (Eftersom det nu i princip inte finns några covers på Fairytale så länkar jag dessa låtar istället 🙂 )
När jag läser Håkan Engströms genomgång av Elvislåtar i Sydsvenskan från 2016 (han var ambitiösare än jag, han skrev om en Elvislåt varje dag. Fast bara i ett år 😀 ) så verkar denne inte imponerad av vare sig The Pointer Sisters’ eller Elvis‘ version. (Jag märker när jag läser några av hans Elvis-krönikor att vi inte alltid är överens trots att vi till stor del valt samma låtar. Skillnaden är att jag är långt ifrån klar med mina inlägg) 🙂
Men i alla fall, jag är imponerad. Jag gillar när låttexter har inspirerats av verkligheten som denna; Anita Carter skrev den efter att ha brutit ett förhållande med en man som glömt att berätta att han var gift…
Och 1975 passade texten Elvis också – i en liveinspelning introducerar han låten med orden ”This is the story of my life”. I videon nedan säger han inte så, men jag väljer den därför att jag tycker det är den bästa versionen han gjort. Lite snabbare än studioinspelningen och det tycker jag den vinner på. 😀
moruggla 