Det är inte lördagkväll nu, och att ge sig ut på dansställen är inte att rekommendera i dessa tider. Men man kan lyssna på musik i alla fall. 🙂
Robert Blackwell och John Marascalco skrev Rip It Up och den blev en hit med Little Richard & His Band som var den förste att spela in den. Någon månad senare släpptes den med Bill Haley & His Comets, men deras version klättrade inte lika högt på listorna. Efter det var det några stycken som försökte: The Everly Brothers, Gene Vincent, Wanda Jackson, Cliff Richard, Pat Boone, Buddy Holly & The Crickets, Gerry & The Pacemakers och Chuck Berry.
Alla dessa gör förväntade versioner, dvs bröderna Everly låter som The Everly Brothers, Wanda Jackson som Wanda Jackson osv. Det finns drygt 100 versioner av den men det är bara ett par, för mig ganska okända, artister som jag vill ta upp. Den ena är Linda Gail Lewis & The Firebirds som gör en bra cover, och de andra är The Queers som gör en punkversion; ganska måttlig punk måste jag säga men en lite annorlunda version ändå och sånt gillar jag ju.
När The Million Dollar Quartet (alla vet väl vem de var vid detta laget) stötte ihop i Sun-studion i Memphis i december 1956 var Rip It Up en av de låtar som togs upp, man hinner höra Elvis sjunga den första raden innan han skojar till och rimmar på ”paid” 😉 Jag tar med klippet här ändå för det blir en bra övergång till dagens gästartist.
I videon nedan hör man nämligen Carl Perkins berätta om just den dagen The Million Dollar Quartet ”skapades” innan han presenterar Iggy Pop.
James Newell Osterberg, som han egentligen heter, föddes 1947 i Michigan men han har ett minst sagt brokigt europeiskt/skandinaviskt ursprung; hans far hade engelskt och irländskt ursprung och adopterades dessutom av en svensk-amerikansk sjuksköterska (det var därifrån namnet Osterberg kom). På sin mors sida har han danska och norska rötter. Sitt artistnamn fick Iggy då han spelade trummor i bandet The Iguanas. Senare grundade han bandet The Stooges.
Jag ska inte påstå att Iggy Pop är någon jag brukar lyssna på, för mig är han mest känd för att ha arbetat med David Bowie; bl a skrev de låten China Girl tillsammans. Men jag kanske får börja lyssna mer på Iggy Pop – jag gillar hur han framför Rip It Up i alla fall 😀
Elvis andra studioalbum – Elvis – släpptes i oktober 1956. Det innehåller väl inte någon av hans största hits, men några av låtarna har jag skrivit om tidigare. Elvis version av Rip It Up är i mitt tycke den bästa. Med The Blue Moon Boys (Scotty Moore, Bill Black och D.J Fontana) samt Gordon Stoker på piano kan det ju inte bli fel 😀
Scotty Moore syns förresten i båda Youtubeklippen nedan; det är han som syns bakom Carl Perkins när denne presenterar Iggy Pop 🙂
moruggla 