Den här låttiteln skulle ju ha kunnat vara en nyhetsrubrik i Kina från början av januari kom jag på. Det är det naturligtvis inte; 1967 när den skrevs hade ingen hört talas om covid 19 eller ens coronavirus, och det var ett år kvar tills Hongkonginfluensan skulle börja spridas i världen och orsaka besöksförbud på sjukhus, uppskjutna operationer, svårighet att komma i kontakt med sjukvården, dödsfall, hamstring av förnödenheter, kritik mot regeringen …. känns det igen? 😀
It Ain’t No Big Thing skrevs av Alice Joy Merritt, Neal Merrit och Shorty Hall och första inspelningen gjordes av Charlie Louvin i december 1967. På Spotify hittar jag den också med Sean Lewis och med Tex Williams – och sedan finns det inte mycket mer där. På Youtube finns en inspelning med The Mills Brothers – och sen är det stopp.
Men, sist men inte minst – Roy Orbison. Han gör en mycket vacker ballad i klassisk Orbison-stil och jag gillar den väldigt mycket; är annars inget stort Orbison-fan och kan egentligen bara Only The Lonely och Pretty Woman.
Orbison har en del gemensamt med Elvis, såtillvida att han började sin skivkarriär i Sun Studios i Memphis; faktiskt var han med i en reunion av Million Dollar Quartet kallad Class och ’55 tillsammans med de tre återstående medlemmarna Johnny Cash, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins. Hans liv var kantat av tragedier men också tillfälligheter: hans första fru Claudette (det var henne Everly Brothers sjöng om) dog i en trafikolycka vid en gemensam motorcykeltur, deras två äldsta söner dog när deras hus brann ner 1968 (Orbison sålde sedan fastigheten till Johnny Cash, som planterade ett äppelträd där huset hade stått).
Han har också en liten anknytning till Sverige genom äldsta sonen med andra hustrun, Roy, som fram till förra året hade hus på Österlen; Roy gifte sig med svenska Åsa med John Carter Cash – Johnnys son – som vigselförrätare 🙂 Och Roys yngste son Alexander medverkar faktiskt på It Ain’t No Big Thing.
6 december 1988 skulle Roy Orbison hälsa på sin mor. Han kliver innanför ytterdörren och faller ihop i en massiv hjärtinfarkt, rakt i hennes armar. Han blev 52 år gammal. (På dagen 23 år senare dör hans andra fru Barbara,….)
Elvis inspelning är mer av en countryballad, och jag tycker den passar som det. Som vanligt menar han vad han sjunger om, och inspelningen är också gjord vid samma tid som separationen från Priscilla började närma sig så det är väl inte så konstigt. Det album It Ain’t No Big Thing finns på heter Love Letters From Elvis, och eftersom jag inte hittade så många covers på dagens låt så plockar jag också en bonuslåt därifrån idag, en låt som det inte finns en enda cover på och där titeln också är nyhetsmässigt aktuell just nu – Heart Of Rome. 😀
moruggla 