När man tänker på Elvis i början av hans karriär så tänker man oftast rock’n’roll, men han gjorde också en hel del ballader; jag har haft ett par sådana med tidigare.
Den mollstämda bluescountryballaden How’s The World Treating You är skriven av Chet Atkins och Boudleaux Bryant och spelades först in av The Beaver Valley Sweethearts 1953. (Länken med Atkins är instrumental, och den med Sweethearts är från Youtube). De största countryartisterna har lämnat den därhän tydligen; Jim Reeves är väl den mest kända. Men det finns en hel del andra som spelat in en cover, kända och okända.
Alison Krauss & James Taylor gör en vacker duett, liksom Joey + Rory, John McNicholl och Louise Morrissey, Daniel T. Coates och Marilyn Barcley samt Ian Simpson och Jane Germain. O’Brien Family Band, Hicksville Bombers, Country Cattin’ och framför allt The Louvin Brothers gör också bra versioner.
Daniel Agee, Eddy Arnold, Jim Reeves, Conny Lee, Sonny James, John Burns, Rosemary Clooney, Don Gilkinson, Billy Grammer och Rab Noakes kan jag ju också nämna, men mina favoriter är Chris Isaak, Mandy Barnett och Sarah Vaughan, tror jag 🙂
Don Gibson har kanske inte så många hört talas om idag; jag återupptäckte honom när jag såg det avsnitt av Jills veranda där Jerry Williams sjöng Sea of Heartbreak. Men Gibson har skrivit flera kända låtar som kanske mest är kända med andra artister, t ex Oh Lonesome Me. (Och en ännu mer känd låt, men den sparar jag till nästa inlägg 🙂 )
Elvis hade den med på sitt andra studioalbum, Elvis. På How’s the World Treating You spelar han själv piano och i övrigt hör vi – som vanligt – Scotty Moore, Bill Black, D.J. Fontana och the Jordanaires.
1956 var för övrigt Elvis dittills bästa år med flera TV-framträdanden, turnéer (bl a med Buddy Holly som förband), filminspelning m m. Han dejtade skådespelerskan Natalie Wood och köpte ett hus till sina föräldrar (inte Graceland, ett annat hus). Ett par år senare gjorde han militärtjänst och när han kom tillbaka hem hade mycket förändrats, så man kan nog säga att 1956 och 1957 var hans absoluta karriärtopp; det blev aldrig riktigt detsamma efter det. (Därmed inte sagt att jag tycker det blev sämre) 😀