Slutet av 60-talet är och förblir min favoritperiod vad gäller musik, och i synnerhet Elvislåtarna från den tiden. Då slapp han filmmusiken där det visserligen finns små pärlor (som alla vet som följt min blogg) men som ändå i mångt och mycket var knutna till handlingen i filmerna. Efter 1968 sjöng han bara låtar han själv tyckte om och trodde på.
Johnny Tillotson hade sin storhetstid under början av 60-talet. 1962 skrev han It Keeps Right On A-Hurtin’ när hans far var svårt sjuk, och fick en stor hit med den. Coverversionerna är många, och den mest kända artist som spelat in den är väl Dean Martin, och kanske Bobby Darin, om någon minns honom. Shelley Fabares har jag haft med förut, hon var ju dessutom ”Elvisbrud” i några av filmerna. Och Slim Whitman har jag också nämnt förut.
Sen finns en drös för mig okända artister såsom Piet Veerman, Albert West, Billy Joe Royal och Sydney Devine. De flesta är trogna originalet men det finns några som gör lite annorlunda stilar (vilket jag gillar när de gör). Lyssna t ex på Louie Setzer, Mark Antony, Noel Parlane eller tyska the Ravers.
Hasse Andersson har också spelat in den, men eftersom han sjunger på engelska och i en version ganska lik originalet så väljer jag inte honom som gästartist idag. Istället väljer jag Flamingokvintetten med en svensk text som då fått titeln Hur kan du bara glömma.
Albumet From Elvis in Memphis är inspelat på American Sound Studios med Chips Moman och Felton Jarvis som producenter. Med på albumet förutom It Keeps Right On A-Hurtin’ finns bla In The Ghetto och några spår till som jag redan skrivit om, och jag kommer säkert att återkomma med fler.
Till sist lite kuriosa: På omslaget till albumet, en bild hämtad från ’68 comeback specialen, bär Elvis en svensktillverkad gitarr, en Hagström Viking II. 🙂
moruggla 