Greg Nolan (Elvis) är pressfotograf. Under en biltur på stranden träffar han Alice och hennes grand danois Albert. Alice bussar Albert på Greg och han tar sin tillflykt ner i vattnet. Alice bjuder hem Greg för att torka och bjuder honom på något att dricka.

När han vaknar nästa gång har det gått tre dagar. Hennes man, Harry (som hon påstått är död), dyker upp, och han visar sig inte vara gift med henne heller. Han kallar henne dessutom för Bernice. När Greg ska gå till sitt jobb visar det sig att hon varit där och påstått att han sagt upp sig. Han åker hem till sitt hus som han hyr, men det har hon också sagt upp. När han åker hem till henne för att be henne förklara sig äter hon frukost tillsammans med mjölkbudet som kallar henne Betty, och affärsbudet som dyker upp kallar henne Susie.

Bernice – vilket visar sig vara hennes riktiga namn (hon byter namn efter humör) – ordnar ett nytt hus till honom, och för att han inte ska vara skyldig henne pengar måste han skaffa nytt jobb. Han skaffar två, i samma hus men på två olika våningar: ett för en reklambyrå och ett för en herrtidning, och måste springa emellan dem på luncher och fikaraster för att de två cheferna inte ska veta om att han jobbar för båda.

Bernice gör allt för att vara i vägen. När Greg tar hem en flicka efter en fest går Bernice runt med dammsugaren. Hon ramlar och låtsas så skadad att hon inte kan ta sig hem utan måste stanna hemma hos Greg.

Till slut går det inte längre på jobben, cheferna möts i hissen och Gregs dubbeljobb avslöjas. Chefen på reklambyrån ger honom sparken, men chefen på herrtidningen tycker om hans företagsamhet och dubblar hans lön.

Och, ja, trots Bernices märkliga beteende mot honom så får de varann i slutet.

Man kan tycka mycket om Elvisfilmerna. Bra eller dåliga, roliga eller fåniga… men denna är den märkligaste. Inte dålig – bara märklig. Kanske man kan säga en typisk 60-talsfilm? Lite åt det psykedeliska hållet, och även om det inte visas öppet så förekommer det både droger och sex. Mycket ovanligt för en Elvisfilm. Men jag vet ju inte hur trogen den är romanen den bygger på – ”Kiss my firm but pliant lips” av Dan Greenburg; jag har aldrig hört talas om varken romanen eller författaren.

En av låtarna är lika märklig som filmen, men ändå en av de bästa Elvislåtarna nånsin tycker jag.
Inte Wonderful World – den är trallvänlig och glad, men inte bäst.
Almost In Love är en ballad, bland de bättre Elvisballaderna – men inte bäst.
Så har vi en låt som säkert många känner igen fast troligast då från remixen som bl a använts i Nike-reklam: A Little Less Conversation. Jodå, den kommer från en Elvisfilm. (Och originalet från filmen är bättre). Men – den tillhör inte de okända låtarna.
Nej, bäst, och tämligen okänd,  är den låt som kommer från en drömsekvens i filmen: Edge of Reality.
(Jag väljer att lägga ut det längre klippet från Youtube där man förstår att det är en dröm, dessutom när Greg är drogad. Och det är kanske bäst att tillägga att Albert spelas av en riktig grand danois i filmen – enligt uppgift Elvis egen hund Brutus – och inte en utklädd människa, i så fall skulle filmen inte vara märklig utan löjlig…)