Ross Carpenter (Elvis) bor på båten West Wind, som han själv byggt tillsammans med sin far. När fadern dog blev han tvungen att sälja båten men köparna, paret Stavros, låter honom bo där med löfte att köpa båten när han får råd. Mama Stavros har blivit sjuk och läkaren har rekommenderat dem att flytta till ett torrare klimat, vilket innebär att de behöver sälja alla båtarna inklusive West Wind. De säljer till Wesley Johnson, som går med på att sälja West Wind till Ross, om han får ihop pengarna som nu ökat från de 6000 han gav Stavros till de 10000 han kräver av Ross. Ross börjar arbeta på Johnsons fiskebåt för att arbeta ihop pengarna. Samtidigt får han jobb som sångare på den klubb, Pirate’s Den,  där hans till-och-från flickvän Robin arbetar som sångerska.

Bland gästerna på klubben sitter Laurel som fattar tycke för Ross. Hon arbetar i en hattaffär men kommer egentligen från en rik familj, vilket hon inte vill berätta. Ross tar med sig Laurel till Paradise Cove, där den kinesiska familj han tillbringat mycket tid med under uppväxten bor. Ross är dock egentligen inte intresserad av flicksällskap, det enda han vill är att få ihop pengar så att han kan köpa tillbaka sin båt. Detta tar Laurel fasta på och köper båten av Johnson, men när Ross får veta att båten är såld – dock inte vem som köpt den – försvinner han. Laurel ber Johnson att segla henne till Paradise Cove där hon misstänker att Ross finns. Hon erbjuder honom pengar för besväret men han har andra planer, vilket Ross vän Chen får se. Chen ringer till Ross som ger sig ut till West Wind motorbåt, han och Johnson råkar i slagsmål och Ross tvingar Johnson att köpa tillbaka båten från Laurel.

Nu har Ross insett att hans liv inte står och faller med West Wind, han kommer fram till att han och Laurel kan bygga en ny båt tillsammans och detta tar hon som det frieri det var menat som. Ett lyckligt slut även i den här filmen alltså.

Den här recensionen blev väldigt kortfattad, men detta är huvuddragen i filmen. Sen händer det en hel del på vägen, och jag tycker nog att filmen faktiskt är sevärd. Musiken är inte heller den sämsta:

Girls! Girls! Girls! spelas alltså som både intro och outro; det senare med annan text till viss del. Sen har vi Where Do You Come From?, I Don’t Want To, We’ll Be Together, A Boy Like Me, A Girl Like You, Earth Boy, Return To Sender (som är den bästa, men den är ju ganska känd och därför länkar jag inte den), Because of Love, Thanks to the Rolling Sea, Song of the Shrimp, The Walls Have Ears och We’re Coming In Loaded. Och så förstås dagens länk I Don’t Wanna Be Tied.