Elvis ville bli en seriös skådesplare, i stil med James Dean och Marlon Brando. Love Me Tender spelades in 1956, det var hans filmdebut och jag tycker han gör ett väldigt bra försök här. Det sägs att när han fick filmmanuset nöjde han sig inte med att läsa och lära in sina egna scener utan även alla andras så att han visste precis vad alla skulle säga och göra. Om det är sant vet jag inte.
Filmen utspelar sig i sydstaterna i Amerikanska inbördeskrigets slutskede. Elvis spelar Clint Reno, den yngste av fyra bröder där de tre äldre har stridit i kriget medan Clint skött familjens farm tillsammans med sin mor och sin hustru Cathy. Dessa har fått veta att de tre äldre bröderna har stupat i kriget.
När bröderna kommer hem uppstår således komplikationerna. Inte nog med att Cathy tidigare var äldste brodern Vances fästmö, de tre bröderna hade också varit med att stjäla nordstatarnas lönekassa vid ett tågrån och tagit pengarna med sig till ranchen. De är alltså jagade av dels sina kumpaner vid rånet som vill ha sin andel, och dels federala polisen som vill ta fast dem för rånet. Och när Clint så småningom börjar misstänka att Cathy fortfarande älskar Vance blir han svartsjuk och hjälper de som jagar bröderna.
För att göra en lång historia kort – Vance blir skjuten i armen och när han faller av sin häst ångrar sig Clint och vill försvara sin bror, och då blir han också skjuten. Cathy springer fram till sin man och försäkrar honom om att det inte är något mellan henne och Vance och då blir Clint lugn. Och sen dör han…
När ryktet började spridas bland fansen att Elvis skulle dö i filmen blev det så mycket protester att de blev tvungna att lägga till en bild av Elvis sjungande sista versen av titelsången så att alla skulle se att det inte var på riktigt. Så kunde det gå till på 50-talet…
Hur som helst, detta var ju inte någon musikal, men några låtar hade man lagt in:
Love Me Tender – titelsången. Den tillhör ju de låtar man då och då hör så den länkar jag inte.
Poor Boy och Let Me har båda ett typisk Elvis-stuk för den tiden. De är helt okej.
Men jag väljer att länka We’re Gonna Move. Den har mig veterligen aldrig spelats i något sammanhang utan jag tror att om man hört den så har man sett filmen. Melodin är lite åt hilbilly-hållet och texten beskriver ett hus som knappt verkar hålla ihop. Klämmig och lite kul tycker jag.