moruggla

Så var det lördag igen. Den gångna veckan har varit känslomässigt tuff men livet måste gå vidare och det kommer fler tuffa dagar, det vet jag ju. Nu står första julen utan mor för dörren, sedan kommer hennes födelsedag, och sedan alla andra ”första-gången-utan-mor-dagarna” under det kommande året. Men den här intensiva sorgen, den kommer att sjunka undan.

I ett sånt här läge är det skönt att ha rutiner att hålla sig till. Melodikrysset var ju också något min mor och jag hade gemensamt under många år – så långt tillbaka jag kan minnas.

”Halvsju” hette ett TV-program från när jag var liten. Ett stående inslag var Lennart Swahn med John Blund, L11+L13, som med hes falsett sa ”Hej alla barn”. Jag kan fortfarande sjunga med i ”Titta, kom och titta, kom sätt er här omkring…”. Det fanns ju inte så många kanaler på den tiden och barnprogrammen var få, så man slukade allt som visades.
Ännu en dubbelfråga, V12+V14. Totta Näslund sjöng ”Mil efter mil”; jag tycker om att lyssna på Totta, även om han aldrig tillhört mina största favoriter. Däremot väcker en annan göteborgare, Sonya Hedenbratt, också TV-minnen från barndomen. ”Låt hjärtat va’ med” såg jag när jag var liten, med Sonya och Sten-Åke Cederhök som frontfigurer. Här i krysset sjöng hon ”Ett litet ställe”, en svensk text till ”We take Manhattan, L2.

”Kyssande vind” med text av Hjalmar (V8) Gullberg tillhör de dikter jag tycker om. Jan (V11) Malmsjös insjungning har jag hört många gånger. Han är förresten född samma år som min mor, om det kan intressera…

Radioprogram sedan; ett program jag inte lyssnar till särskilt ofta eftersom det går under normal arbetstid, men jag vet i alla fall att programmet heter ”Efter tre”, L4+V7.
Om ”Höga Kusten” sjöng en annan känd röst – Tomas Ledin på V1. Jag har den uppfattningen att det mesta han skriver och sjunger låter likadant; just denna är dock ett undantag, kanske beroende på kompet med både stråkar och banjo och en något annan takt än den vanliga. (Jag är som läsaren kanske förstår inget större Ledin-fan). Däremot är jag ett stort fan av Evert Taubes vackra texter, idag representerade instrumentalt av ”Så skimrande vad aldrig havet”, L3.
Dagens musik är jag dålig på, även om jag hör den då och då; jag har ju en tonårsdotter. Men jag känner inte igen Pink (L6) spontant, och hade det inte varit för ledbokstäverna hade jag inte kommit på vem det var som sjöng ”Blow me (one last kiss)”.
Till dagens musik räknar jag också alla dessa Idol-deltagare. Jag har således ingen aning om vem Moa Lignell är och hur hon låter. Men jag räknade ändå ut att det måste vara hon som sjöng på L9; ”Whatever they do”. Däremot hade jag inga problem att sjunga med i ”Cheek to cheek” på L1. Musikalfilmen som efterfrågades är förstås ”Top Hat” med Fred Astaire, där han som vanligt gav prov på sin eminenta förmåga att steppa. (Steppa kan man göra på många olika sätt, Linie 3 har en något udda metod – se nedan).
L5 – svensk film. Här var jag nära att fastna, men Google hjälpte mig. BAO spelade ”Cirkus finemang”, filmen heter ”Nu är pappa trött igen” med Gösta Ekman. Jag har många Ekman-filmer men de är faktiskt alla med Göstas pappa Hasse eller farfar Gösta. Gösta Ekman d.y. har jag dock aldrig riktigt tagit till mig, även om jag uppskattar hans komiska ådra i t ex Jönssonligan-filmerna.
Till sist ännu en röst som inte går att ta fel på – Tom Jones. ”Green green grass of home” sjöngs på svenska av ovan nämnde Jan Malmsjö, då under titeln ”En sång en gång för längesen” – L10. (Kan inte låta bli att lägga in Linie 3 även här, där Thomas Eje bl a parodierar just Tom Jones.)

Och nu är det lördag eftermiddag. Själv har jag bokat tvättstugan – något ska man ju roa sig med – men oavsett vad mina eventuella läsare har planerat så önskar jag alla en trevlig helg!