Vad veckorna går fort, i synnerhet när man gör annat än det man brukar. Den gångna veckan har jag tillbringat två dagar på en konferens i Göteborg, en mycket lärorik och givande konferens gällande olika IT-stöd i mitt arbete. Torsdagen däremot höll jag mig i hemmets lugna vrå, dock inte sysslolös; jag tillbringade dagen med vårt intranät och arbetet med att flytta information från en sida till en annan.
Men nu är det lördag. Melodikrysset har jag förstås löst, och här är mina svar:
På V1 hörde vi ”Dance your pain away” med Agnetha Fältskog, som väl inte behöver någon närmare presentation. Hon hade sin storhetstid, både som soloartist och i ABBA, under 70-talet , liksom även gruppen på L1, Freestyle, vars ”Vill ha dig” spelades. Den, tillsammans med Baccaras ”Yes sir, I can boogie”, V11, är kanske de två låtar jag främst förknippar med 70-talet. Och ändå är väl ingen av dem särskilt bra egentligen…?
Jag tar de två melodifestivalarna på en gång: V8, ”Satellit” – här sjungen på finska- sjöngs av Ted Gärdestad 1979 i ESC. Det gick inte så bra, den hamnade på sjuttonde plats med åtta poäng, men tillhör ändå de melodifestivallåtar man minns. Det gäller för min del inte ”This is my life” med, på L10, Anna Bergendahl; den vann den svenska finalen 2010 men klarade sig inte i semifinalen till ESC. Personligen har jag inga svårigheter att förstå det.
70-talet gav oss också musikalfilmen Grease, ur vilken vi fick höra ett potpurri framfört av bl a Olivia Newton-John (L4) och John Travolta.
Så går vi bakåt i tiden, till 60-talet, då Povel Ramel skrev ”Ta av dig skorna”, V9-L7, tillsammans med Beppe Wolgers. Vi hörde den här utan text, förstås, med Ulrik och Mikael Neuman på gitarr. Povel Ramel var oerhört produktiv som låtskrivare, men får se sig slagen av Thore Skogman, som har 1243 låtar registrerade; ett svårslaget rekord skulle jag tro. ”En evig sång” på V16 är bara en av dem. (En annan är Jämtgubben, som också blev en stor hit i Danmark under namnet ”Medicin med det samme” med Grethe Sønck – se nedan en variant av den danska versionen).
En av våra mest kända skådespelare, också han produktiv, var Stig Järrel, vars förnamn skulle in på L12. Här hörde vi honom för en gångs skull sjunga i ”Solvallavalsen” av Gösta Theselius.
En som också var flitig inom svensk film, men som kompositör, var Jules Sylvain. Hans ”Jag vet ett litet hotell” (L15, V5, L2) tillhör också de mer eller mindre odödliga schlagers vi då och då hör i radio och TV.
De tre sista svaren får väl också kallas odödliga: ”Finlandia” av Jean Sibelius på L3 till exempel. På V6 och V14 skulle vi ha in ”Blinka lilla stjärna där”, från början en fransk 1700-talsvisa (”Ah, vous dirai-je, Maman”) som 1806 kombinerdes med den engelska dikten ”The Star” av systrarna Ann och Jane Taylor. (Detta visste jag förstås inte, det har jag läst på Wikipedia).
Blinka lilla stjärna spelas ibland lite felaktigt som julsång. En psalm som dock hör julen till är förstås ”Bereden väg för Herran”, L13.
Vilket påminner om att det snart är advent. Det ser jag fram emot.
Trevlig helg!
moruggla 