12 december. En gång i tiden var Lucianatten årets längsta natt, därtill den farligaste. Djur och människor skulle hålla sig inne. Alla julförberedelser skulle vara klara. Mörkrets makter härskade och man gjorde bäst i att hålla sig vaken – därav traditionen med lussevaka.
Och eftersom det är Lucia i morgon har jag förstås bakat idag – lussekatter! Och, om jag får säga det själv, så blev de ovanligt lyckade i år!
Om nu någon händelsevis skulle vilja påpeka att jag har glömt russinen, så är det högst medvetet; jag petar ändå loss dem innan jag äter så jag sätter aldrig dit några. Jag tycker russin är gott – direkt ur paketet och i glögg – men inte i bakverk, jag vet inte varför. Och eftersom dottern inte heller gillar russin i kakor och bullar så får det vara. Sambon då? Han är inte glad i bullar alls. Jodå, han har smakat en lussebulle, men tyckte den hade varit godare med ost på. ;-).
Nu väntar jag bara på att de ska bli kalla nog att lägga i påsar. Troligen tar jag ett par med till jobbet och har till frukost. Nu är det dags att sova – lussevakor hör ungdomen till, och i dessa upplysta (!) tider behöver man inte längre vara rädd för att mörkrets makter skall komma och ta en.
moruggla 