Idag har jag varit på det första föräldramötet i sjuan. Dotterns nye lärare verkar så här långt mycket bra; han tycks ha värderingar från ”den gamla stammen”, de som verkligen kan lära ut och förmedla sina kunskaper.
Så gäller det för mig att förmedla det jag själv kanske inte till fullo förstod under min högstadietid, att de kommande tre åren möjligen är de tre viktigaste i hela skoltiden. Här skall grunden läggas för framtida val av yrkesväg.
Det har hänt mycket i skolan sedan jag själv gick på högstadiet. I vår kommun får alla elever en dator som arbetsmaterial. De skall redovisa sina arbeten i bloggar och i ”digital portfolio”. På min tid fick man knappt använda miniräknare…
Och betygen har ändrats igen. Det nya betygssystemet verkar, så långt jag förstått det rätt, vara mer ”individuellt” än på min tid. Idag ser man till den enskilde elevens framsteg – eller för all del tillbakagång – och sätter betyg efter det.
Dessutom har man två klassföreståndare till lika stora klasser som på min tid hade en. Men det är klart – disciplinen var en annan på 70-talet. Och det verkar som om respekten för lärarna är på väg tillbaka. I alla fall i dotterns klass. Än så länge… 🙂
moruggla 